Åsa-Nissemarxister vs Åsa-Nissefascister
I senaste numret (10/2) av "Dagens Samhälle" (utges av Sveriges kommuner och Landsting SKL) gör cehfredaktören Mats Edman ett utspel i "stad och land" frågan som jag trodde låg under vad jag trodde att någon av hans kaliber borde prestera. Jag vet inte om jag skall bli arg eller bara resignera. För mot dumheten kämpa gudarna förgäves.
Han skriver "Hela landsbygden har evolutionen emot sig.", "...landsändar som har framtiden i baksätet.", man skall inte "ösa miljarder över regioner och bygga vägar och järnvägar som nästan ingen använder.", det borde vara kriminellt att önska "Att alla delar av landet ska kunna erbjuda alla samma möjligheter" och till sist är det någon typ av "rasism" att slussa ut flyktingar till landsbygden. Å andra sidan har urbanisering "alltid pågått". "Nästan alla stora idéer och uppfinningar har uppstått i urbana miljöer".
Om Mats Edmans ambition varit att "röra om i grytan" kunde han anlagt en mer intellektuell nivå på debatten. Hela hans budskap är att människor som inte klara av att tänka en begåvad tanke blir kvar på landsbygden. Det är okej att de bor där men några krav får de inte ställa. Det bästa vore att de stilla och lugnt dog ut till det sista ljuset var släckt. Det är ändå evolutionens oundvikliga resultat om jag får tolka honom.
Jag skulle kunna säga att genom historien har urbana miljöer och hela kulturer rasat samman pga att den omgivande landsbygden inte kunnat försörja dem. Jag skulle kunna säga att en utredning för ett antal år sedan visade att Arlanda var landets enda lönsamma flygplats. Då vore det väl logiskt att bara flyga upp och ner där då. Jag skulle kunna säga att usla kommunikationer i form av järnvägar, vägar och IT inte gynnar utveckling. Jag skulle kunna säga att en utveckling där vi får ett Hong-Kong-liknande Sverige med vår 9 miljoner människor på samma plats saknar vissa livskvaliteter.
Jag skulle kunna anta att det kommer att finnas vissa landsbygdsområden som får både bra vägar utvecklad infrastruktur och stora offentliga satsningar. Det torde vara de av de urbana människorna godkända rekreationsområdena. När det är dags för stadsborna att andas frisk luft och få lite svängrum ställs det nog krav på att den obegåvade lokalbefolkningen är flexibla, serviceminded och pittoreska. På vägen upp till Sälen kantas vägen av skansenfierade jordbruk från 1900-talets början finansierade med kulturanslag. Bortom allfarvägen har landet återgått till att befolkas av stråtrövare och vargar.
Jag skulle som sagt kunna vältra mig i regionalpolitiska argument. Men det låter jag bli. Jag konstaterar bara att Mats Edsman har en människosyn som om jag gav den dess rätta namn möjligen är åtalbart. Det finns kloka människor som driver utveckling sedan finns det folk på landsbygden. De senare har inte ens förstått att de gör fel och därför inte behöver omfattas i ett nationellt kollektiv.
Detta för mig osökt över på min politiska slutsats. Vi har inte på långt när sett slutet på stad och land konflikten. Det var för ganska precis 100 år sedan som striden stod då staden övertog makten från landsbygden i och med 1909-års regeringsform. Nu handlar inte striden om makten över landet. Nu handlar striden om rätten till existens och människovärde.
Det finns inget parti idag som tar landsbygdens och landsortens parti idag. Alla partier tar först en tugga storstad och sedan lite landsbygd till efterrätt i den politiska korrekthetens namn. Moderaterna har nu flyttat sin blick mot landsbygden. Inte för att de gillar den. Men de ogillar att (S) tagit fotfäste där då (M) jagat ut dem från städerna. I sin ambition att bli statsbärande parti syns hybrisens fula ansikte i buskarna. Men Socialdemokraterna vill inte ha sin bas på landsbygden för de vill ha tillbaka forna andelar av valmanskåren. Utan storstadsröster blir man inte ett 45%-parti.
Jag tror att Moderaternas flirt med landsbygden är början till deras fall. De kommer liksom Centern att finna (men inte insett) att man kan inte vara vän med alla. För "alla" har motstridiga intressen. Någon har sagt att "utan fiender har du inga vänner".
Varumärken skall man vara rädd basunerar välavlönade konsulter ut. Helt rätt. Centerpartiet har gjort vad det kunnat för att bekämpa sitt eget varumärke i 30 år. Jag har själv varit en ivrig kämpe i detta. På den tiden har vi lyckats att gå från 25% till 4% av valmanskåren. När skall partiet våga sätta sig ned och fundera över om strategin varit framgångsrik? När skall Centern våga peka ut sina fiender. Inte abstrakta fiender som miljöhot, intollerans och utanförskap. Nej, konkreta fiender - storstadskramare, vargvänner och ortodoxa miljömuppar.
Hur än Centern försökt tvätta bort sitt varumärke så finns landsbygdsstämpeln där. Det gör att vi aldrig blir välkomna in i städerna och om vi sviker landsbygden så blir Centern helt oviktigt. För att hänvisa till en klassisk metafor. Centern står vid stupets kant. Skall partiet ta ett stort steg framåt? Nej, säger jag. Partiet skall ta ett stort steg tillbaka. Ett stort steg tillbaka till grundvärdena.
Centerpartiet har alltid representerat landsbygden i svenskarnas minne. Centerpartiet har stått för ett idégods som bygger på att vi alla är fria individer där vi är skyldiga att ta ansvar för oss själva, ta ansvar för de omkring oss och ta ansvar för den värld vi lever i. Att vara Centerpartist är att ta ansvar. Centern kan återigen bli landsbygdens röst. Vi kan säga till Mats Edman och andra storstadsevolutionister - vänd oss ryggen men ta inte ifrån oss makten över våra liv.
Om inte Centerpartiet tar landsbygdens sida är jag rädd att Sverigedemokraterna med sin Åsa-Nisse-idyll kommer att skörda frukter i landsbygdsbefolkningens utanförskap.
Det är i princip Centerpartiet som avgör om landsbygden kommer att domineras av Åsa-Nissemarxister eller Åsa-Nissefascister.
Han skriver "Hela landsbygden har evolutionen emot sig.", "...landsändar som har framtiden i baksätet.", man skall inte "ösa miljarder över regioner och bygga vägar och järnvägar som nästan ingen använder.", det borde vara kriminellt att önska "Att alla delar av landet ska kunna erbjuda alla samma möjligheter" och till sist är det någon typ av "rasism" att slussa ut flyktingar till landsbygden. Å andra sidan har urbanisering "alltid pågått". "Nästan alla stora idéer och uppfinningar har uppstått i urbana miljöer".
Om Mats Edmans ambition varit att "röra om i grytan" kunde han anlagt en mer intellektuell nivå på debatten. Hela hans budskap är att människor som inte klara av att tänka en begåvad tanke blir kvar på landsbygden. Det är okej att de bor där men några krav får de inte ställa. Det bästa vore att de stilla och lugnt dog ut till det sista ljuset var släckt. Det är ändå evolutionens oundvikliga resultat om jag får tolka honom.
Jag skulle kunna säga att genom historien har urbana miljöer och hela kulturer rasat samman pga att den omgivande landsbygden inte kunnat försörja dem. Jag skulle kunna säga att en utredning för ett antal år sedan visade att Arlanda var landets enda lönsamma flygplats. Då vore det väl logiskt att bara flyga upp och ner där då. Jag skulle kunna säga att usla kommunikationer i form av järnvägar, vägar och IT inte gynnar utveckling. Jag skulle kunna säga att en utveckling där vi får ett Hong-Kong-liknande Sverige med vår 9 miljoner människor på samma plats saknar vissa livskvaliteter.
Jag skulle kunna anta att det kommer att finnas vissa landsbygdsområden som får både bra vägar utvecklad infrastruktur och stora offentliga satsningar. Det torde vara de av de urbana människorna godkända rekreationsområdena. När det är dags för stadsborna att andas frisk luft och få lite svängrum ställs det nog krav på att den obegåvade lokalbefolkningen är flexibla, serviceminded och pittoreska. På vägen upp till Sälen kantas vägen av skansenfierade jordbruk från 1900-talets början finansierade med kulturanslag. Bortom allfarvägen har landet återgått till att befolkas av stråtrövare och vargar.
Jag skulle som sagt kunna vältra mig i regionalpolitiska argument. Men det låter jag bli. Jag konstaterar bara att Mats Edsman har en människosyn som om jag gav den dess rätta namn möjligen är åtalbart. Det finns kloka människor som driver utveckling sedan finns det folk på landsbygden. De senare har inte ens förstått att de gör fel och därför inte behöver omfattas i ett nationellt kollektiv.
Detta för mig osökt över på min politiska slutsats. Vi har inte på långt när sett slutet på stad och land konflikten. Det var för ganska precis 100 år sedan som striden stod då staden övertog makten från landsbygden i och med 1909-års regeringsform. Nu handlar inte striden om makten över landet. Nu handlar striden om rätten till existens och människovärde.
Det finns inget parti idag som tar landsbygdens och landsortens parti idag. Alla partier tar först en tugga storstad och sedan lite landsbygd till efterrätt i den politiska korrekthetens namn. Moderaterna har nu flyttat sin blick mot landsbygden. Inte för att de gillar den. Men de ogillar att (S) tagit fotfäste där då (M) jagat ut dem från städerna. I sin ambition att bli statsbärande parti syns hybrisens fula ansikte i buskarna. Men Socialdemokraterna vill inte ha sin bas på landsbygden för de vill ha tillbaka forna andelar av valmanskåren. Utan storstadsröster blir man inte ett 45%-parti.
Jag tror att Moderaternas flirt med landsbygden är början till deras fall. De kommer liksom Centern att finna (men inte insett) att man kan inte vara vän med alla. För "alla" har motstridiga intressen. Någon har sagt att "utan fiender har du inga vänner".
Varumärken skall man vara rädd basunerar välavlönade konsulter ut. Helt rätt. Centerpartiet har gjort vad det kunnat för att bekämpa sitt eget varumärke i 30 år. Jag har själv varit en ivrig kämpe i detta. På den tiden har vi lyckats att gå från 25% till 4% av valmanskåren. När skall partiet våga sätta sig ned och fundera över om strategin varit framgångsrik? När skall Centern våga peka ut sina fiender. Inte abstrakta fiender som miljöhot, intollerans och utanförskap. Nej, konkreta fiender - storstadskramare, vargvänner och ortodoxa miljömuppar.
Hur än Centern försökt tvätta bort sitt varumärke så finns landsbygdsstämpeln där. Det gör att vi aldrig blir välkomna in i städerna och om vi sviker landsbygden så blir Centern helt oviktigt. För att hänvisa till en klassisk metafor. Centern står vid stupets kant. Skall partiet ta ett stort steg framåt? Nej, säger jag. Partiet skall ta ett stort steg tillbaka. Ett stort steg tillbaka till grundvärdena.
Centerpartiet har alltid representerat landsbygden i svenskarnas minne. Centerpartiet har stått för ett idégods som bygger på att vi alla är fria individer där vi är skyldiga att ta ansvar för oss själva, ta ansvar för de omkring oss och ta ansvar för den värld vi lever i. Att vara Centerpartist är att ta ansvar. Centern kan återigen bli landsbygdens röst. Vi kan säga till Mats Edman och andra storstadsevolutionister - vänd oss ryggen men ta inte ifrån oss makten över våra liv.
Om inte Centerpartiet tar landsbygdens sida är jag rädd att Sverigedemokraterna med sin Åsa-Nisse-idyll kommer att skörda frukter i landsbygdsbefolkningens utanförskap.
Det är i princip Centerpartiet som avgör om landsbygden kommer att domineras av Åsa-Nissemarxister eller Åsa-Nissefascister.
Nånannanismen
Det drar ihop sig till kommundagar för Centerpartiet. Nu skall kommunledarna sitta i små grupper och avgöra partiets öde- tror dom i alla fall. Huvudfrågan är: Finns förtroende för Maud eller inte?
Man brukar säga inom affärsvärlden att man är aldrig bättre än sitt senaste bokslut. Detsamma må gälla inom politiken. Så länge Maud levererade valframgångar så var hon oomstridd Drottning. Men så fort ett bakslag kommer så dyker belackarna upp. In med kniven bara. Det är ledarens fel - inte mitt.
Centern gjorde det sämsta valet av alla partier 2010. Vi tappade rejält som det stora kommunpartiet. Efter valet 2006 skrev Kommunaktuellt en artikel på temat. "Det spelar ingen roll hur valet utfaller - det blir en centerpartist i ledningen i alla fall." Så är icke fallet efter detta val.
Nu möts partiets kommunala ledare för att bl.a. analysera det misslyckade valet och dess konsekvenser. Det genanta är att de automatiskt ställer sin egen roll och insats i förhållande till Mauds. Om de skyller de kommunala valnederlagen på Maud säger de samtidigt att de själva är rätt oviktiga som opinionsbildare. Samma lokala ledare som givit sig själva beröm för att de har mer röster i kommunvalet än Riksdagsvalet. Frågan är vilket ansvar kommunalråd och gruppledare tar för usla lokala valresultat och vilka konsekvenser det får.
Rikspolitiken och det resultatet är det partiledaren, partistyrelsen och riksdagsgruppen som får ta ansvar för. Centerpartiet kan inte skylla på moderaterna. Jag tycker att Fredrik Reinfeldts replik att det är upp till varje parti att göra sig viktigt är helt korrekt.
Enligt min mening är frågan som centerns lokala, regionala och nationella ledare borde ställa sig är hur vi blir viktiga igen - inte vem som skall bli nästa frälsare.
Den som inte tar ansvar kan inte heller förvänta sig något att ansvara för.
Man brukar säga inom affärsvärlden att man är aldrig bättre än sitt senaste bokslut. Detsamma må gälla inom politiken. Så länge Maud levererade valframgångar så var hon oomstridd Drottning. Men så fort ett bakslag kommer så dyker belackarna upp. In med kniven bara. Det är ledarens fel - inte mitt.
Centern gjorde det sämsta valet av alla partier 2010. Vi tappade rejält som det stora kommunpartiet. Efter valet 2006 skrev Kommunaktuellt en artikel på temat. "Det spelar ingen roll hur valet utfaller - det blir en centerpartist i ledningen i alla fall." Så är icke fallet efter detta val.
Nu möts partiets kommunala ledare för att bl.a. analysera det misslyckade valet och dess konsekvenser. Det genanta är att de automatiskt ställer sin egen roll och insats i förhållande till Mauds. Om de skyller de kommunala valnederlagen på Maud säger de samtidigt att de själva är rätt oviktiga som opinionsbildare. Samma lokala ledare som givit sig själva beröm för att de har mer röster i kommunvalet än Riksdagsvalet. Frågan är vilket ansvar kommunalråd och gruppledare tar för usla lokala valresultat och vilka konsekvenser det får.
Rikspolitiken och det resultatet är det partiledaren, partistyrelsen och riksdagsgruppen som får ta ansvar för. Centerpartiet kan inte skylla på moderaterna. Jag tycker att Fredrik Reinfeldts replik att det är upp till varje parti att göra sig viktigt är helt korrekt.
Enligt min mening är frågan som centerns lokala, regionala och nationella ledare borde ställa sig är hur vi blir viktiga igen - inte vem som skall bli nästa frälsare.
Den som inte tar ansvar kan inte heller förvänta sig något att ansvara för.
