Räkna inte ut Doktor Jonsson!
Det är en attraktiv bukett av partiledarkandidater som Centerpartiets valberedning presenterat. Alla är de ”A-människor” (ordvits) - Annie, Anna-Karin och Anders. Annie och Anna-Karin har varit i spekulationernas centrum ett bra tag. På slutet har Anders W Jonsson seglat upp som outsider. Media längtar efter en ny ”Maria Wetterstrand” och ”pushar” Annie rätt öppet. Anders beskrevs i en artikel med bara rikspolitisk erfarenhet från 2010, då han blev riksdagsman. Det man väljer att bort se från är han innan dess jobbade i regeringskansliet i 4 år och framförallt att han varit en inflytelserik spelare, utanför Riksdagen, längre tid än Annie levat.
Så räkna inte bort Anders. Han är absolut ingen side-kick för att representera medelålders män från Norrland. Vad talar för Anders, förutom att han är en klok karl och en god retoriker?
1) Nätverket: Många av de ”tunga” aktörerna ute i landet, dvs de som skall välja, tillhör Anders åldersgrupp och har känt till honom sedan CUF-tiden. Anders har haft 30 år på sig att bygga relationer. Kompisar som kanske känner att valet av Annie eller Anna-Karin innebär att ”deras” generation hoppas över.
2) Partikunskapen: Efter så lång tid inne i partiet vet Anders hur en slipsten skall dras för att det skall gå hem i stugorna hos de som är ombud till stämman.
3) Yrkesbakgrund: Anders har en solid icke-politisk yrkesbakgrund till skillnad från Annie och Anna-Karin. Att han dessutom har en profession som signalerar på intellektuell kapacitet och ett stort hjärta är ett plus. Vem kan säga något ont om en barnläkare?
4) Ledarskapet: Förutom att ha varit chef inom yrkeslivet så har Anders varit partiledare i det lilla. Dvs distriktsordförande. Att vara partiledare är inte bara att stå framför mikrofoner och folkmassor för att säga kloka saker. Det är också att kunna hantera en ganska bångstyrig regional och lokal partiorganisation full av småpåvar.
5) Politisk agenda: Anders kör fram välfärdsfrågorna. Annie är ekonomisk talesperson och vilken agenda Anna-Karin har är jag osäker på än. Välfärdsfrågorna står i debattens centrum. Rikets finanser är så goda att inga debattpoäng finns att vinna där. Men den som kan formulera frågorna och svaren på det som rör pensioner, socialförsäkringar, sjukvård och arbetslöshet kan vinna många poäng hos partiets ombud. Människor som är eller snart blir pensionärer och sjukvårdskonsumenter boende i områden med hög arbetslöshet och med ganska låga inkomster från offentlig sektor.
6) Kön: Det är bara att dystert erkänna att vi lever i en patriarkal struktur. I maktfrågor är det inte fel att vara man. Är du dessutom man som jobbar med mjuka frågor så finner du stöd i båda lägren.
Men oavsett vem som tar stafettpinnen blir det ett bra val såvitt jag kan se. Det är skönt att ett så litet parti som Centerpartiet kan presentera så många attraktiva kandidater till något som även kan ses som ett självmordsuppdrag. Det ligger i farans riktning att nästa partiledare är den som leder partiet ut ur Riksdagen. Å andra sidan finns möjligheten att trendbrottet kommer. Så nästa partiledare har möjligheten att bli för evigt bespottad eller för evigt hyllad.
Själv lägger jag min röst på den som tydligt talar om att vi med 4-siffriga riktnummer (ej mobil) är en prioriterad målgrupp.
