Dumhet och stöveltramp
Resultatet i EP-valet gör mig uppriktigt nervös. De bruna nationalisternas stöveltramp ekar över kontinenten. Gränser och gener vaktas. Skyttegravar grävas. Fiender definieras. Oliktänkande hånas. Avvikande fördrivas. När avlossas första skottet? Likheterna med 30-talet och preludierna till Balkankriget är för många och för otäcka. Stöveltrampet ekar över kontinenten.
Bakom finns svansen av nyttiga idioter. De som inte alls vill kännas vid att de stödjer en fascistisk rörelse med en nationalistisk och rasideologisk agenda. De som säger att "jag är inte rasist men...", "traditionella partier måste lyssna.." etc etc. Fega eller korkade jag vet inte vilket. Fegheten att inte våga stå för att man anser att etniska svenskar på något sätt är mycket bättre än alla andra och borde ha monopol på detta land. Korkad som i att skaffa en psykiskt instabil Pit-Bull för att skrämmas. "Det var inte meningen att den skulle bitas. Det har i alla fall sagt att den inte skall bitas, tror jag".
Om jag proppar i mig massor av lyckoiller kanske jag kan intala mig att detta bara är ett exempel på den klassiska dialektiken. Från att det positiva europasamarbetet varit onödigt entusiastisk till att slå tillbaka med horder av EU-kritiska rörelser kanske vi landar i en balanserad syntes som tar det europeiska samarbetet framåt på ett konstruktivt sätt.
