Tankar från skogsbrynet

För 30 år sedan genomfördes sannolikt det mest riggade folkomröstningen i detta land. Frågan var för eller emot kärnkraft. Ställd inför en stark NEJ-opinion och risken att stå på samma sida som Moderaterna i ett val så satte Socialdemokraterna upp ett eget ja/nej-alternativ. Ett alternativ som gjorde att socialdemokratiska väljare slapp välja mellan att rösta mot partilinjen (NEJ) eller tillsammans med moderater (JA). Nu kunde de tryggt rösta på "partiet".

För att ludda till det hela kan nämnas att alla tre alternativen /NEJ/JA?/JA/ var avvecklingsalternativ. Alla alternativen innehöll en bortre gräns. Ingen sa "kör så det ryker". Det var inte tidens anda. Men när resultatet var klart och Riksdagen fattat sitt beslut började den skammens resa som varje aktiv socialdemokrat och folkpartist borde inkludera i aftonbönen syndabekännelser. Från och med den dag som Riksdagen fattat belutet började arbetet med att försöka glömma det.

Under hela denna resa är det förlorarna i linje 3 som fått driva arbetet med att förvalta Linje 2:s resultat. Den som trodde på någon form av politisk heder såg dess absoluta motsats i denna process.

Hade Linje 3 vunnit hade de 6 reaktorer som fanns då varit avvecklade sedan 20 år. Hade Linje 2 haft politisk ryggrad skulle den 12:e och sista reaktorn stängts av i år. Men förhalningsarbetet lyckades.

Var står vi idag? Jo, regeringen är på väg fram med en proposition som innehåller en massiv satsning på alternativ till kärnkraft men också en öppning för att ersättningsreaktorer för de befintliga. Men en öppning som skiljer sig väsentligt från den gällande linjen. Nämligen att ingen subvention med skattemedel skall ske av bygget. En orsak till att kärnkraften kunnat vara konkurrenskraftig är att staten subventionerat t.ex. genom ansvarsbegränsning vid olyckor.

De ortodoxa kärnkraftsmotståndarna rasar över att förbudet är borta. Men i Dagens Industri den 16/3 skriver Professon Stephan Thomas att inget kärnkraftsbygge kan ske utan statliga subventioner. Det blir inte lönsamt. För mig som tror på marknaden är detta ljuv musik.

"Kapitalet" som tillsammans med socialdemokraterna motarbetat en politisk beslutad avveckling kommer själva att sköta avvecklingen när de även får stå hela kostnaden.

Den lösning på problematiken som Centern förhandlat fram är verkligen en lösning på den "Gordiska knuten". Den avgörande fråga är hur snabbt moderater och sannolikt socialdemokraterna kommer att tumma på subventionsförbudet när kamraterna i storindustrin resp LO börjar knorra.

Men denna fråga var i alla fall det som avgjorde mitt val av politiskt parti och denna folkomröstning var min första kampanj. Men rösta fick jag inte.

Bara partinamnet gör mig misstänksam. "Sverigedemokraterna". För det första är jag tveksam om de representerar det "svenska" och för det andra är jag ännu mer tveksam om de innerst inne är demokrater. Men nu har de i alla fall presenterat sitt valmanifest. Minskad invandring, ingen tolerans för utländska/icke-kristna traditioner i Sverige samt sänkt skatt för pensionärer.

Som den traditionskristna nation vi är har vi lärt "Göra mot andra som du vill att de skall göra mot dig" samt att "vända andra kinden till". Allt i den kärleksfulla och toleranta anda som nya testamentet föreskriver. Men SD tyr sig hellre till Abrahams dömmande Gud och "Tand för tand"-mentalitet. Lite av "göra mot andra innan de hinner göra det mot dig". Om de nu har svårt för icke-kristna traditioner så är det märkligt om de tar sitt kristna arv från en skriftsamling som delas med judarna och jag tror att även islam.

Att jag jobbar för en öppen flyktingpolitik i världen kanske beror på att jag vet att om SD och dylika organisationer kommer till makten kan det finnas anledning för sådana som jag att ta till flykten.

"Att ta seden dit man kommer" låter både rimligt och rätt. Men det betyder inte "förneka din egna traditioner om det finns andra lokalt". För den orolige kan jag också berätta att det kommer att firas "svensk midsommar" så länge vi vill. Om det skulle bli slut på svensk midsommarfirande (som är en gammal hednisk rit) beror det på att vi slutar med det - inte att vi blir stoppade av iranier i Rosengård från att göra det.

Som slutkläm på SD:s traditionellt populistiska program skall det kramas pensionärer. Dels är det bra att vara snäll mot de gamla (nu raljerar jag) och dels antar SD att gruppen äldre är de som är mest rädd för det nya och utländska. De som drömmer sig tillbaka till Västergötland på 40-50-talet. Då alla var blonda, hade väluppfostrade barn, var heterosexuella och Sven Jerring härskade i radion.

Smuts, fattigdom och könsförtryck kan vi ta en annan dag.

-------------

Till sist noterar jag att Micke Jonsson toppar moderaternas lista i Ovanåker. Han som lovade att lämna politiken i fjol sommar (bara han städat upp ett par saker). Det verkar vara så mycket att städa upp att han inte hinner hålla sitt löfte innan det är dags att bli omvald. Men nu får han i alla fall tillfälle att lova nya saker...

Den politiske redaktören Fredrik Jarl i Ljusnan oroas över att Riksdagen fattat ett beslut angående folkmordet 1915 i det dåvarande Ottomanska riket som får internationella konsekvenser samt avviker från Regeringens utrikespolitiska linje. Orsaken till att det kunde ske var att ett antal alliansledamöter så att säga hoppade över skaklarna och gick emot sitt partis/regeringens linje. Redaktören oroas vidare för om hörnet väntar omröstningen om den framtida energipolitiken. En fråga där ytterligare skakelhopp aviserats.

Hur annorlunda är icke denna åsiktslinje jämfört med den som Fredrik Jarls kollega Anders Eklund driver. Han skriver om partiernas hämmande inverkan på ledamöterna och att kommunfullmäktige borde kännetecknas av "hela havet stormar". En miljö där utgången av alla beslut är ovissa intill dess det är taget.

Men det kanske är skillnad på nivån. På kommunnivå kan man ha lekstuga med amatörer men på riksnivå har man väbetalda politkerproffs och de kräver styrning.

Jag kom alldeles själv på vilken vilken tv serie som mest liknar kommunledningen i Bollnäs. Det är "Robinson". Det är samling udda existenser som samlas i en ödemark för att under lång tid ägna sig att skapa oheliga allianser, baktala varandra oavbrutet och försöka rösta ut varandra så fort det går.

Jag vet att det inte lämpligt att en medlem av grannkommunens ledning kommenterar grannarna. Men jag klarar inte av att motstå frestelsen.

Håkan Englund (s) gav i en insändare sken av att partiet skall ställla upp med en fräsch samling kandidater till valet. Vilket jag betvivlar. "Vi möts igen" går den gamla slagdängan som lär ljuda när sista sammanträdet för nuvarande kommunfullmäktige avslutas.

Men han har rätt i att det blir ett spännande val när en sprucken allians går till val. När kommer beskedet till väljarna? Är en röst på M, Kd eller FPL en borgelig röst eller en socialistisk? Vad händer om väljarna kryssar upp Björn till första plats för Centern?

------------
Om man kallar en åtgärd för att bringa klarhet över fakta för en "fientlig handling", vad har man då för syften?

Dagens insändarsida var en fröjd. Det var ett regelbunden "signatur" som hade ett islamofobinlägg som hette duga. Inte mycket till ekumenisk samverkan där inte. Det var en insändare som undrade hur Pingstkyrkan och Missionsförsamlingen i Alfta kunde gå samman med tanke på deras mycket olika bakgrund. De senare med en allvarlig framtoning och de förra med tungomålstal och allehanda uppträdande. Mycket ekumenisk samverkan där. Den religiösa avdelningen avrundas med fortsatt inlägg kring den inbjudan som Homofob-pastor Green fått till Edsbyn. Han kanske kan få till det så att Bollnäsbandyn styrs av homosexuella. Varvid två frustrationer kan få sitt utlopp.

Så mycket mycket frustration, ångest och aggression sprunget ur någonting som alla inblandade i grunden hävdar handlar om kärlek. Men såsom alla annan vidskepelse saknar även detta logik.

Ingen kärlek - men däremot ren aggression och frustration - var det mellan de ledande moderat och folkpartiföreträdarna i Bollnäs. Sandlådedebatt om vem som mobbar vem mest. Det skulle vara spännande att utlysa tävlingen "Vilken TV-serie liknar Bollnäs kommunledning mest?". "Vita huset" är det definitivt inte. Möjligen "The Office". Patriarkens bristande självinsikt för tankarna till "Svensson-Svensson" men han omges i alla fall av sansade familjemedlemmar. Kom med fler förslag. Men jag fascineras över allt stök och bök denna kommunledning producerar och dom är till och med nyktra.

Just nu känns Kenneth Nilshem som en trygg famn för Bollnäsborna att ty sig till. De hade jag gjort om jagt haft rösträtt.

Så här i valtider börjar buden om det politiska arbetet torgföras. Bollnäs har valberedningen enats om ett förslag som innebär att Kommunstyrelsens vice ordförande inte längre är heltidsarvoderad men att oppositionsrådsposten åter blir det. Min tolkning av det är att S och C vill skiljas som vänner men att partiledarna vill jobba heltid efter valet oavsett vem som vinner.

I Ovanåker gör vi i viss mån tvärtom. Alla frågor om den framtida politiska organisationen bordläggs till efter valet. Då kan den nya majotiteten forma organisationen efter eget huvud.

En annan fråga som Bollnäs kommun i viss mån berör, genom att heltidsarvodera ordförandeuppdragen i de tyngre nämnderna, är politikens proffesionalisering. Min erfarenhet av det politiska arbetet är att den belastningsnivå man klarar av är antingen ganska låg eller mycket hög. Beroende på om du har din huvudsakliga inkomst från politiken eller ej.

Antingen är du en glad och engagerad amatör som lägger 20 timmar i månaden på politiskt arbete (dag och kväll) eller också måste du vara heltidsarvoderad. Det är väldigt få som kan t.ex. kombinera en 20-40% arvodering med ett "vanligt" jobb. Då det politiska arbetet är helt oreglerat blir det mycket ad hoc verksamhet som riskerar att störa det andra jobbet. Med resultatet att man känner att man inte gör ett bra jobb någonstans.

Utmaningen är att få de "lågaktiva" (men som ändå är högengagerade) att känna tillfredställelse i det arbete de utför. För det är denna grupp som är tentaklerna ut i fikarummen i lokalsamhället. Därför är jag tveksam till den modell som Ljusanans ledarsida lanserade som i stort gick ut på att man skulle ha en politisk "koncernstyrelse" och att verksamheten sedan skulle bli självstyrande. Typ skolbolaget och socialbolaget etc.

Ett förslag som bottnar i den idealistiska tanken om att politikens uppdrag är att sätta och tänka stora tankar om framtid, utveckling och ideologisk förnyelse samt att verksamhetsproffsen klarar sig bäst själv utan att politiken lägger sig i. (Ungefär som detta läns Landsting fungerar i praktiken)

Problemet är att väljarna skiter högaktningsfullt i stora tankar och långsiktiga mål. De vill hänga någon här och nu för att skolskjutsarna inte fungerar, snöskottningen är dålig eller att gamla mammas färdtjänst är krånglig. Vem skall de hänga? Är det verksamhetsproffsen, vilka enligt denna modell har exekutivmakten,som skall exponeras eller är det de förtroendevalda? Förtroendevalda som sitter beväpnade med policydokument och ett obegränsat ansvar.

Det har aldrig och kommer aldrig att fungera om makt och ansvar skiljs åt. Självstyrande förvaltningar må vara en vacker tanke. Men tror Ljusnan att t.ex. Växjö skola hade gått någon annan framtid tillmötes om det inte fanns en politisk styrelse över för skolverksamheten? Skillnaden hade möjligen varit att skolan lagts ner för länge sedan, då beslutsfattarna inte behövt förhålla sig till opinionen.

Tillbaka till mina lågaktiva. Om den politiska eliten sitter i koncernstyrelsen och tänker stora tankar och verksamheten sköter sig själv. Vad skall då kommunfullmäktige hålla på med? Svaret blir säkert att driva den politiska debatten framåt. Fatta beslut om olika policies och följa upp dem. De som tror det står med båda fötterna fast förankrade i tomma intet. Kommunfullmäktige kommer att bli ännu mer impotent och innehållslöst. Vem vill då "slösa" tid på detta?

Inte minst Ljusanans stora bravurnummer visar med all önskvärd tydlighet om var det allmänna intresset i debatten finns. Den är till 100% inkörd på vem som skall hängas för och på Brotorget. Det finns inte ett uns av diskussion om Bollnäs utveckling som centrum för handeln i Hälsingland. Redan en sådan fråga har passerat den normale väljarens intresse och behov av politisk teori.

Politiken blir alltmer komplex, kraven allt större på politiken. Jag säger att det behövs mer politik, inte mindre. Varför inte ha politisk tillsatta förvaltningschefer?

(Inlägg blir så här spretiga när jag eldar upp mig medan jag skriver och inte orkar skriva om texten strukturerat).

Vid första mötet med Ovanåkers kommuns arbetsgrupp för översyn av den politiska organisationen (puh vilket namn) sa jag närmast profetiskt att "en kommittee är en grupp ovilliga, utsedda av de okunninga, att göra det omöjliga, under en oändlighet, med hjälp av ingenting." Dock hade jag fel på en punkt. "Oändligheten". Det blev inte ens take-off. Gruppen första "uppdrag" var att lämna förslag på vad vi skulle jobba med. Svaret kom. Kortsiktiga frågor lämnas till efter valet och långsiktiga frågor bevakas av tjänstemän till dess ny arbetsgrupp utses. Tack å hej så att säga.

Positivt är att jag kunnat återta lite tid i almanackan.

Jag börjar sakna de högtravande (men intellektuellt avgränsade) insändarna som stred för tro resp vetande i religion kontra vetenskap debatten. Men den debatten som många andra insändardebatter som överlevt sig själva brukar tidningen avsluta.

Men i Brotorgsfarsen i Bollnäs verkar det inte finnas något slut på tidningens behov att göra insändarskribenterna till lags. Det känns som om det enda nya som framkommer möjligen är vissa undertecknare. Det kanske är dags för en ny Facebook-grupp, "vi som inte skrivit i Ljusnan om Brotorget". En stadigt minskande grupp.

Som synes har jag tröttnat på att morgon efter morgon äta frukost till surmagade små kommentarer från människor som aldrig själva skulle ta initiativ till något men som inte hindras av att med efterklokhetens insikt gnälla över andras misstag. Olle och Evy må vara som dom är. Men Bollnäsborna kan vara glada över att de har politiker som vill något. Det är inte alla kommuner förunnat.

Jag vill minnas att Bollnäs för ett par decennier sedan blev utnämnd till Sveriges tråkigaste stad. Det kanske är tryggast så. En förändringsprocess bestående av ett stilla förtvinande in i en grå-beige tillvaro av tristess och fantasilöshet. Stick inte upp huvudet - för då ryker det.

Sven Bergström har aviserat att han inte kandiderar till Riksdagen ytterligare en period. Om inte medlemmarna alldeles fullständigt lämnat gängse rutiner torde de två närmaste i omröstning ha blivit Anders W Jonsson och Karin Ånöstam.

Anders W Jonsson har inte fyllt 50, är barnläkare, fd Distriktsordförande och sakkunnig på regeringens samordningskansli med de sociala frågorna på agendan.

Karin Ånöstam är äldre än Anders, mjölkbonde och distriktsordförande.

Enligt min mening är Anders politiska kompetens så överlägsen Karins att han kan springa cirklar runt henne.

Men å andra sidan är hon både sittande distriktsordförande och dessutom kvinna. Åtminstone det förstnämnda brukar väga tungt i medlemsomröstningar.

Hennes sätt att hantera "krisen" för centern i Ovanåker ger henne definitivt inga pluspoäng hos mig.

Skicka barnläkarn till Riksdagen!

Ljusnans "favoritkommunalråd" (han skapar många spaltmeter) i Bollnäs Olle Nilsson-Sträng skall på en tredje resa till Kina. De två föregående tripparna har blivit duktigt utskällda. Lite för utskällda enligt min mening. Men jag förstår Olle helt och fullt. Han är redan idiotförklarad av tidningen och stora delar av befolkning. Han petas som partiledare efter valet i vilket fall.

Vem skulle inte passa på när tid och möjlighet finns att göra roliga saker. Framförallt då det inte "kostar" något mer.

Ingen kommer att våga åka till Kina nästa mandatperiod. Hoppas därför att Olle och södra Hälsingland får ut något konkret av resorna.


PS: Det har blivit stor efterfrågan på modebilder. Återkommer i ärendet:DS

Nu skall Alpha-tiken fällas! Så upplever jag den mediastorm i vardande som börjar snurra runt vice statsminister Maud Olofsson. Journalistkåren har fått blodvittring. Vi skall se att allt hon gör och säger kommer att vändas mot henne. Frustrationen börjar uppenbarligen bli övermäktig över den kvinna som moderniserat centerpartiet, ställt sig bakom en näringspolitik med genusprofil, som stod upp för de nya medlemsländerna i EU när andra ylade om "social turism" och lett partiet i flera framgångsval. Hon har dessutom mage att vara stolt över sin gärning. Sådana "storoxar" måste fällas.

Hon må falla på grund av gjorda misstag. Inte på grund av andras avundsjuka.

Maud har min röst!

I dagens Ljusnan tycker redaktör Eklund med all rätta synd om vår Landshövding Barbro Holmberg och hennes problem inom familjen. Men jag skakade på huvudet då han avrundade artikeln med en ömmande omsorg att nu kom hem och återgå till det normala men med skandaljornalisterna sittande som "iglar" på kroppen. Utifrån egen erfarenhet  lär väl någon ljusnanjournalist vara bland dem.

Vårt landsting är outsinlig källa till upprördhet. Nu visar det sig att privata assistentföretag inte får samma ersättning för utrustning som kommunerna får från landstinget. Som vanligt handlar det om landstingssossarnas ideologiska kamp mot privata företag inom vården. Devisen "hellre ingen vård än privat" gäller uppenbarligen.

Får se om Björn Brink(c) och kompani stillasittande tittar på och accepterar att landstinget missgynnar privata alternativ eller inte. Skam vore om så skedde.

I mitt förra inlägg satsade jag en tia på att socialdemokraterna skulle passa i beslutet om hur kostnaden för äldreboendecirkusen skall betalas.

Förvisso trodde jag att de skulle avstå att deltaga i beslutet. I stället blev beslutet att denna Jobs-post på 3 miljoner läggs utanför nämndernas budget för att fördelas i dunkel framtid.

Så mycket blev det av Håkan Englunds och Yoomis Renströms krav vid fullmäktige att den post som då låg utanför nämndernas budgetram (och nu lagts ut) var ett otyg och skulle läggas ut för att nämnderna skulle veta vad de hade att röra sig med.

Kapporna fladdrar i vinden så hårt att löftena ej kunna höras.

Det var någon som sa att "politiker är så hårdhudade att de kan stå, fast de saknar ryggrad".

I dag kom en replik från Yoomi Renström på min kritik dels över hennes ställningstagande i äldreboendedebatten och dels , och viktigaste, hennes massiva ovilja att se konsekvensen av hennes beslut. Hennes svar idag i Ljusnan byggde mest på att inte bara hon stod bakom beslutet utan att även de borgeliga partierna vek ned sig i opinionsstormen. Så kontentan var en massa svammel utan innehåll.

Men i morgon blir det kommunstyrelse och då skall första beslutet tas. Tjänstemanna förslaget är att det extra sparkravet skall läggas utanför nämndernas ramar för att efter nyår arbetas fördelas mellan dem. Ett upplägg som socialdemokraterna vid förra fullmäktige vände sig mot. Sålunda väntar jag med spänning på deras spänstiga och konkreta beslut.

Jag sätter en tia på att de kommer att sura ihop och inte delta i beslutet utan att ha lämnat något eget förslag.

Det är sånt här lågoktanigt tramsande som gjort att jag tappat lusten.

Inger Öst skriver i en insändare idag att jag skall sluta med "hetsjakten" mot de anhöriga i äldreboendedebatten. De använder det uttrycket fast jag endast nämnt de anhöriga i en bisats i mina inlägg mot oppositionsrådet i ett par insändare. Men det är intressant att de använder det uttrycket då de själva bedrivit ett lång, intensiv och framgångsrik mediakampanj mot socialnämndens ordförande och förvaltningstjänstemän.

Jag har aldrig missunnat de anhöriga sin framgång. Ingen vill väl förlora det de har. Däremot angriper jag beslutsfattare som viker ned sig för opinioner istället för fakta och dessutom inte tar ansvar för sina egna beslut.

Inger Öst hänvisade till Yoomi Renströms förslag som de enda adekvata sparförslagen. Jag tror det handlade om att sparka några chefer (ospecificerat) och att det var någon "flyttkarusell" (också det ospecificerat) som skulle upphöra. På torsdag är det kommunstyrelse och då skall notan behandlas. Den har dessutom stigit vad jag uppfattat, till 3,2 mkr. Får se vilka konkreta bud Yoomi lägger.

Som vän av ordning ställer jag mig frågan; om Yoomis ospcificerade förslag vore de bästa, varför har de inte kommit upp på bordet långt innan?

Nästan 3 miljoner kronor/år blev notan för att vänta med att förändra de särskilda boendena Solrosen/Linblomman till närboenden. Sju stycken boende ville slippa obehaget att flytta eller att få en marginellt sämre vård. Tack vare att aktivt opinionsarbete skall vi skattebetalare plöja ned nästan 500.000 kr extra per säng och år. Pengar som kunde ha använts till något vettigare.

Nu får någon annan grupp bära bördan. Frågan är vilken och frågan är om de kommer att kunna betala på samma lindriga sätt som de boende på Solrosen/Linblomman.

Jag hoppas att tillskyndarna till detta beslut är nöjda.

Jag väntar fortfarande att någon skall träda fram och berätta hur bördan skall bäras. Men strålkastaren har väl slocknat och inga mer applåder finns att inhämta. Det är bara städningen kvar.  Så estradörerna har väl dragit vidare till nya scener.

Jag hann inte mer än att kasta en misstänksamhetens skimmer över folkomröstningar förrän Schweizarna slog till. Förbud att bygga minareter. Det får räcka med de 4 (tror jag ) som finns. I opinionsundersökningar skulle förslaget om byggförbud falla men i skydd av valbåsets draperi firade småsintheten nya triumfer.

Att det handlade om en allmän markering mot islam och muslimer kan jag räkna ut. Samma strömningar har vi även här. Jag har pratat med aktiva kristna som anser det vara politikens skyldighet att försvara och skydda den "svenska" religiösa traditionen, dvs kristendom mot den muslimska anstormingen. Med varm hand överlåter jag till de kyrkliga företrädarna att marknadsföra sin form av vidskepelse.

Snart är det jul och då kommer tomten. Jag har då mer konkreta upplevelser av honom än av någon religiös figur.

Jag lever efter devisen att alla människors fri- och rättheter begränsas endast av andra människors fri- och rättigheter. Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Så tillbe vem du vill på vilket sätt du vill, bara du inte tvingar mig att göra det.

Ljusnans Chefredaktör Anders Eklund skriver i en tikel på dagens ledarsida att det var ett bra beslut som Ovanåkers kommun tog att vänta med att konvertera ett särskilt boende till närboende. Men att det tog för lång tid att komma till det beslutet.

Att det överhuvudtaget blev ett nytt beslut berodde på att Anna Öst, känd för de riktigt gamla, har opinionsstarka anhöriga som drog igång en rejäl kampanj för sin gamla mamma. Hon skulle inte böva flytta, även om kommunen lovade att sköta allt kring flytten. Gamla mamma skulle inte heller få sämre service - även om det bara gällde att det inte fanns dygnetruntplacerad nattpersonal utan bara hemtjänstens nattpatrull. Men så är det, man är sig själv närmast och ingen vill ha det sämre.

Låt säga att familjen Öst inte dragit igång denna cirkus utan köpt något av de alternativ som kommunen erbjöd under stilla tystnad. Hade då Anders Eklund tyckt att det var ett dåligt beslut? Givetvis inte. Han hade inte ens märkt att det tagits.

Men det är inte första gången samme man ställer sig på de starka opinionsbildarnas sida (mot politiker). Oavsett det gällt skolnedläggningar, äldreboenden. Han är alltid motståndare till försämringar i offentlig service som drabbar någon eller något som skapar rubriker i den egna tidningen. Det är klart, man biter inte den hand som föder en.

Skulle politiker, vilket förekommer, bli lika opinionsstyrda som Anders Eklund skulle inte ett dugg åstadkommas i politiken. Så fort någon var emot skulle man backa hem. Det är i detta läge som politiker brukar vilja lyfta fram folkomröstningar. Låt de många slå ut de svaga utan att själv ta ställning. En feghetens politik.

Ovanåkers kommun har en ekonomi i obalans för första gången i mannaminne. Kommunen är enligt lag skyldig att få skutan på rätt köl. Säkert 90% av kommunens kostnader hänskjuter sig till gamla, barn, fattiga och utslagna. Någon kommer att drabbas.  Det blir den som, i bildlik mening, inte orkar väcka Anders Eklunds intresse.