Homoäktenskap
I Måndagens Ljusnan ondgör sig Mats Olofsson över homosexuellas rätt till äktenskap. Jag hyser respekt för hans rätt att ha den åsikten. Det framgår inte vad Mats har för allmän attityd till homosexuella. Så jag vet inte om han uppskattar dem, tycker de är sjuka, vilseledda eller vad det nu kan vara. Det är helt okey för mig vilket som. Men däremot förstår jag för mitt liv inte hans koppling mellan äktenskap och barnalstring. Argumentet mot homoäktenskap är barnens rätt till sina biologiska föräldrar. Det argumentet är tunt som ett psalmboksblad.
Om nu inte Mats Olofsson är medveten om det så är det fullt möjligt att alstra barn utan att vara gift. Även om det skulle vara önskvärt så lever många barn utanför ramen av den klassiska kärnfamiljen oavsett föräldrarnas sexuella läggning. Så barnens rätt till sina föräldrar har ingenting med rätten till äktenskap att göra.
Jag står bakom att Sverige som samhälle erkänner att homosexuella har samma mänskliga rättigheter som heterosexuella. Då är det för mig självklart att de skall få ingå äktenskap - och åtnjuta samma juridiska skyddsnät som heteroäktenskap. De skall ha rätt att prövas som lämpliga för adoption. De skall ha rätt att avla barn. De skall ha samma rätt till ett fritt liv som heteronormen. Allt annat vore att förneka dem fulla mänskliga rättigheter. Det gör inte jag.
Däremot kräver jag inte att kyrkor skall tvingas genomföra vigslar mellan homosexuella om det strider mot kyrkans värderingar. För liksom homosexuella är fysiska personer med sina rättigheter är kyrkor juridiska personer med sina rättigheter. Min grundinställning är att varje människas fri- och rättigheter endast begränsas av andra människors fri- och rättigheter.
Bra rutet eller ska vi säga morrat i homofrågan. En människa är en människa oavsett skostorlek, sexuella preferenser, hårfärg eller nåt annat ovidkommande. Lev och låt leva!
Så till något känsligare, Nils Erik. Vart tog alla björnarna i halvödebyn Spjälkaberg vägen? Dom var sex stycken för ett par månader sedan, nu syns inte en enda till. How come? som tysken sa. Har dom sprungit till skogs efter blåbär eller vadå?
Från dej och andra spjälkabergare förväntar jag mig inget annat än total förnekelse av att nån tvåbent varelse skulle haft nåt med det plötsliga försvinnandet att göra, sagt buh eller så. Allra minst i en blogg på nätet (FRA, du vet).
Men kanske några andra mer lösmynta personer kan ge en förklaring? Vilda spekulationer efterlyses.
För övrigt är det ett nöje att läsa din blogg.
