Att hoppa över skaklarna
I dagens Ljusnan efterlyser den politiske chefredaktören att fler politiker, inte minst lokala, skulle visa civilkurage och frondera mot det egna partiet oftare. Jag förstår att ut journalistens vinkel skulle politiken bli mer spännande om utgången av ärenden inte är lika förutsägbara som nu. Å andra sidan upplever jag att ledarsidan på samma tidning manar till ordning och reda när politiken övergår till hela havet stormar (framförallt i en av kommunerna inom täckningsområdet).
Förvisso kan det upplevas som ett större mått av demokrati att de folkvalda kan och törs avvika från partilinjen. Men det är å andra sidan ett underbetyg till den ideologiska samstämmigheten och den process inom partiet som formar politiken. Men det finns "många å ena sidan" och "å andra sidan" i demokratin. Naturligtvis skall det finns utrymme för starka personliga ställningstaganden som avviker från huvudfåra. Men det skall ställas mot om den enkildes rätt är starkare än flertalet. Om den ensamma rösten är den som kan tippa vågskålen och där resultatet i sakfrågan får mer vittgående effekter finns anledning till eftertanke. Avvikarens beteende kan t.ex. hota stabiliteten i en majoritet. Vad är viktigast i det läget?
Förvisso kan det upplevas som ett större mått av demokrati att de folkvalda kan och törs avvika från partilinjen. Men det är å andra sidan ett underbetyg till den ideologiska samstämmigheten och den process inom partiet som formar politiken. Men det finns "många å ena sidan" och "å andra sidan" i demokratin. Naturligtvis skall det finns utrymme för starka personliga ställningstaganden som avviker från huvudfåra. Men det skall ställas mot om den enkildes rätt är starkare än flertalet. Om den ensamma rösten är den som kan tippa vågskålen och där resultatet i sakfrågan får mer vittgående effekter finns anledning till eftertanke. Avvikarens beteende kan t.ex. hota stabiliteten i en majoritet. Vad är viktigast i det läget?
Kommentarer
Trackback
