Dumskallarnas sammansvärjning
Dumskallarnas sammansvärjning är titeln på en väldigt rolig bok. Men det kan också beteckna delar av det politiska livet. Tage Danielsson sade att "politik är det löjligas konst". Vilket understundom är mer sant än roligt.
Här hemma i Gävleborg har en majoritet av partidistriktetsledning tillsammans med en oenig landstingsgrupp tagit beslutat att lämna alliansarbetet för att rädda socialdemokraterna ur den ekonomiska kvicksand som de kört landstinget rakt ned i. Vad finns det att vinna på ett sådant samarbete? Ja socialdemokraterna är ytterst tacksamma att de får någon att dela skulden med när det är dags för val. Vad finns det för Centern då? Enligt min mening inget annat än en bitter kalk och tagelskjorta. Men för vissa landstingspolitiker finns fina uppdrag som man kan kröna karriären med innan det är dags att gå i pension efter denna period. För chansen att Centern skall ha något med en majoritet att göra efter nästa val är ytterst liten. Våra röster finns i hälsingland. Gävle sjukhus kommer inte att läggas ned.
På riksplanet är tydligen Göran Hägglund (Kd) i full gång att leka folkpartist. Dvs benägenheten att inta nya och lagomt extrema åsikter för att få medialt genomslag. Folkpartiet har genom åren försökt vara det mest Eu-positiva partiet, Mest lag och ordning, mest tukt och uppförande i skolan, tuffast mot icke-svenskar, mest kärnkraftsvänligt, mest försvarsvänliga... Opinionsmässigt har det dock inte givit någon större utdelning.
Nu har Göran Hägglund vänt i kärnkraftsfrågan och vill bli borgelig extremist i det ämnet. Det verkar inte så förankrat i partiet. Men å andra sidan har han ett stort behov att flytta partiets fokus från det faktum att kd rätteligen blev överkörda i homoäktenskapsfrågan. Det känns som om detta utspel är direkt riktat mot centern som ett tack för gammal ost.
Centern har (i för hög grad enligt mig) sänkt tonläget och justerat argumenten i kärnkraftsfrågan för att kunna lösa den energipolitiska låsningen inom borgeligheten. I det läget spelar inte fp och kd med i spelet utan höjer i stället sina röster och krav. Men resultatet är att låsningen kvarstår. I dag är inte Centern problemet i kärnkraftsfrågan. Det är "extremisterna".
För övrigt står vågen på 115 kg.
Här hemma i Gävleborg har en majoritet av partidistriktetsledning tillsammans med en oenig landstingsgrupp tagit beslutat att lämna alliansarbetet för att rädda socialdemokraterna ur den ekonomiska kvicksand som de kört landstinget rakt ned i. Vad finns det att vinna på ett sådant samarbete? Ja socialdemokraterna är ytterst tacksamma att de får någon att dela skulden med när det är dags för val. Vad finns det för Centern då? Enligt min mening inget annat än en bitter kalk och tagelskjorta. Men för vissa landstingspolitiker finns fina uppdrag som man kan kröna karriären med innan det är dags att gå i pension efter denna period. För chansen att Centern skall ha något med en majoritet att göra efter nästa val är ytterst liten. Våra röster finns i hälsingland. Gävle sjukhus kommer inte att läggas ned.
På riksplanet är tydligen Göran Hägglund (Kd) i full gång att leka folkpartist. Dvs benägenheten att inta nya och lagomt extrema åsikter för att få medialt genomslag. Folkpartiet har genom åren försökt vara det mest Eu-positiva partiet, Mest lag och ordning, mest tukt och uppförande i skolan, tuffast mot icke-svenskar, mest kärnkraftsvänligt, mest försvarsvänliga... Opinionsmässigt har det dock inte givit någon större utdelning.
Nu har Göran Hägglund vänt i kärnkraftsfrågan och vill bli borgelig extremist i det ämnet. Det verkar inte så förankrat i partiet. Men å andra sidan har han ett stort behov att flytta partiets fokus från det faktum att kd rätteligen blev överkörda i homoäktenskapsfrågan. Det känns som om detta utspel är direkt riktat mot centern som ett tack för gammal ost.
Centern har (i för hög grad enligt mig) sänkt tonläget och justerat argumenten i kärnkraftsfrågan för att kunna lösa den energipolitiska låsningen inom borgeligheten. I det läget spelar inte fp och kd med i spelet utan höjer i stället sina röster och krav. Men resultatet är att låsningen kvarstår. I dag är inte Centern problemet i kärnkraftsfrågan. Det är "extremisterna".
För övrigt står vågen på 115 kg.
Kommentarer
Trackback
