Tankar från skogsbrynet

Jag blir lite stressad av alla de som bloggar, twittrar och Fb:ar oavbrutet och hela tiden. Jag ropar digitalt - alltså finns jag. Om man får travestera filosofen. Men allt är långt ifrån intressant. Jag har inget behov av att berätta allt jag säger och gör. Däremot är det kul att dela med sig av sådant jag tycker är lite viktigt och bra för det allmänna medvetandet. Men jag inser också att under den senaste tiden då man befunnit sig mitt i stormen har man tankar och uppgifter som är för intressanta att publicera medan de fortfarande är färska. Det är sådant man har memoarer till.

Nu skall jag ägna mig åt väsentligheter resten av kvällen. Nämligen att baka paj.

Kommunalrådet Björn Mårtensson avgår när det stog klart att han skulle utsättas för en offentlig moraldomstol i Kommunfullmäktige. Aldrig förr har så många varit beredda att kasta första stenen. Vissa kastar av princip, andra revanschlust, andra av taktikskäl och vissa för att alla andra kastar. Oavsett vilket, det finns gränser.

De första kommentarerna från stenkastarna är stillsamma. Men de var de även efter det att nyheten spräcktes för sex veckor sedan. Oppositionsrådet meddelar att hon inte gör anspråk på posten som kommunalråd. Det var vackert av henne. Men har någon frågat?

Mest beklämmande är nog Ljusnans ledarsidas analys. Där redaktören försöker svära sig och stenkastarna fria från ansvar och lägga det i knät på Centerpartiet. Hade Björn och partiet handlat annorlunda kanske Björn hade kunnat sitta kvar är analysen. Frågan är vad vi kunde ha gjort annorlunda? Frågan vi hade att ta ställning var binär. Ja eller nej. Förtroende eller inte. Vi beslöt att Björn hade vårt förtroende att leda partiet. Hade vi fattat ett annat beslut hade Björn avgått omedelbart. Varvid redaktörens resonemang faller.

Inför att vi skulle ta detta första beslut i maj hade samtliga allianspartier inkl socialdemokraterna deklarerat att Centerpartiet ägde frågan. Men det visade sig sedan att det var under förutsättning att vi fattade "rätt" beslut.

Tillbaka till Ljusnans ledarsida. Redaktörens förslag till lösning är att om Björn tagit time-out till dess straffet verkställts och lovat att aldrig göra om det hade det kunnat bli en annan tingens ordning. Det måste innebära att gärningen blir mindre förkastlig om man bara stiger åt sidan in i tystnaden istället för att stå upp för vad man gjort. Om Björn hade tagit time-out hade då media struntat i promillehalter, rättegång och dom, blandade spekulationer? Tror inte det. Ledarsidan vill belöna feghetens taktik.

Men det fanns en annan väg. Det var att övriga partier, åtminstone vapenbröderna sedan 35 år, stått fast vid att frågan ägdes av Centerpartiet och att de i övrigt ställde sig neutrala. Inte som ett tyst godkännande men som ett led i att låta väljarna fälla domen över Björns och Cetenterpartiets agerande.

Men gjort är gjort och sagt är sagt. Nu får vi se om dammet lägger sig eller om det finns fler minor utlagda.

Alla dessa turer kring Kommunalrådet och hans fyllestyrning har börjat sätta sina spår. Man tittar noga vem som ringer. Okända nummer lika med media. Vissa öppna telefonnummer börjar man också känna igen. Media ställer samma frågor gång efter gång och får samma svar gång på gång. De hoppas väl att man vill variera sig gällande svaren. Det är jobbigt att se människor som kanske inte är lika hårdhudade som jag gå igenom samma eklut. Det är jobbigt att konstatera att alla vänner inte är det. Det är jobbigt för att det stjäl så mycket energi från sådant som är både roligare och nyttigare.

Men å andra sidan skulle jag ha betett mig som motståndarna om situationen var den omvända. Det som framställs som moralisk upprördhet är inget annat än politiskt taskspeleri för kunna att fiska i lämpliga vatten.

Avhålles i Öjeparken Edsbyn ca kl 12.30.

Föräldrar, syskon och skolpersonal och alla ni andra! Skåda årets kull av studenter! Skåda dem som är landets framtid! Skåda frukten av era gemensamma insatser! Låtom oss fröjdas denna dag, denna gråa dag, denna lyckliga dag! Ni studenter har nått en viktig punkt i era liv, kanske en av de viktigaste. Efter många år av studier är det dags att ta ställning till vad ni skall använda denna kunskap till. Är det basen för ett yrkesliv eller fortsatta studier? Skall jag fortsätta på samma spår eller skall jag byta bana? Valen är många, valen är svåra, men valen är dina. Jag säger till er som jag sagt till era företrädare - Carpe Diem! Fånga dagen! Ta var dag för det den är. Varje dag innehåller glädje om vi bara vill se den. Vi väljer själva om vi vill betrakta oss som offer eller vinnare. Men här och i dag finns inget annat än vinnare! Lär att på ålderns höst ångrar man inte det man gjort. Man ångrar det man inte gjorde medan man kunde. I dag skall ni ägna er tid åt minnen. Minnen av det liv som fört dig hit. Minnen tillsammans med de kamrater som du delat glädje, sorg och drömmar med under lång tid. Minnen av de lyckliga stunder då du kände dig som kung! Minnen som skall bära dig genom livet. Idag skall du drömma. Drömma om en hägrande framtid. Drömma hur livet skall bli. Vare sig det handlar om framgång, kärlek eller bara en underbar sommar. Med dina drömmar sätter du mål för ditt liv. Det är bara genom att ha mål som du kan uppnå något. Finns viljan, finns möjligheten. I dag är det som nyårsafton. Ring ut det gamla! Ring in det nya! Fäst blicken framåt - uppåt. Skåda framtiden! Från Ovanåkers kommun önskar vi att ni gör det bästa ni kan med era liv. Jobba, studera, res, bilda familj eller vad ni väljer att göra. Vi vill att ni tar med er minnet av er lyckliga ungdom i denna kommun ut i världen och gärna tillbaka. Tack för det ni gjort och lycka till med det som skall bli!

Körde idag upp till Östersund. Någonstans i höjd med Åsarna kom jag ikapp en liten Marathontävling eller dylikt. Deltagarna såg ut att vara åtminstone 50+ och en hel del asisater. Både herrar och damer deltog. Tävlingen måste ha pågått ett bra tag för startfältet var väl utsträckt. Det som slog mig var att de första jag körde ikapp i princip drog sig fram på naglarna men att farten och orken tilltog succesivt i takt med att jag kom i kapp "löparna". I början tänkte jag att det inte hade varit något problem att promenera i från dem. Men framme i täten gick det i alla fall i jogingtakt. Skillnaden mellan botten och toppen (eller kön och täten) torde ha varit ett par mil i detta fall. Lite synd tyckte jag om dem som hade hela resan kvar och uppenbarligen en slitsam sådan också. Been there, done that.