Frihet vs Ansvar

I den rådande eftervalsanalysen och inte minst i samband med partiledartävlingen inom Centerpartiet talas mycket om frihet. Det har uppmärksammats att favoriten Annie Lööf (fd Johansson) har tydligt marknadsliberala böcker på sitt nattduksbord. I andra sammanhang lanseras fria vårdval och fritt hit och fritt dit. Inget ont i det. Den oro jag känner är att Centerpartiet i full fart slutför positionsbytet med (M).
Vad är då nytt och unikt med Centerpartiets position? Inte ett dugg. Jag har inget problem med att idéerna hängt med ett tag. Men att vi inte är unika är ett problem i mina ögon.

Lite partihistoria (enligt min tolkning). Centerpartiets ursprung var fria självägande bönder som reagerade mot mot storföretagens framfart med stöd av det internationella kapitalet. Man slogs för att behålla sin frihet. Det kunde vara fattigt och uselt, men jag bestämde i alla fall själv. Men det var inte det som var samhällskittet. Det var inte det som skapade den sociala miljö som de första centerpartisterna levde i. Den minsta gemensamma nämnaren heter ansvar.

Jag vill hävda att känslan av ansvar är det som är unikt för centerpartisten.

Jag är beredd att sätta en rätt stor slant på att centerpartister är markant överrepresenterade i landets idéella styrelser. Uppdrag som väldigt få vill ha. Men någon måste göra det för samhällets bästa, suckar centerpartisten och ställer upp. Det är ansvar i det lilla.

Men principen om ansvar handlar om att jag som fri individ har skyldighet att ta ansvar för mig själv och min situation. Men jag har också ett ansvar för att vara till hjälp och stöd för människorna omkring mig. För ensam är inte stark. Det är också mitt ansvar att vårda den miljö jag lever i. Det är mitt ansvar att ställa upp för dem som behöver min hjälp oavsett ursprung, mental status, övertygelse etc. Det är känslan av att fullgöra ansvaret som ger tillfredställelse hos centerpartisten.

Det synsätt skiljer sig från de socialistiska som utgår från att varje individ är så liten och svag (vilket var sant i industrialismens början) att ansvaret för allt och alla måste ske kollektivt genom samhällets försorg. Ansvar förflyttas från att vara ett personligt åtagande till att bli en organisatorisk strukturfråga.

Men centerpartistens syn på ansvar skiljer sig också från den dogmatiske liberalen. De kan vara överens om att var och en har ett ansvar att ta hand om sig själv och de sina. Men sedan tar likheten slut med de frihetsälskande liberalerna. Tesen är att om alla tar ansvar för sitt så löser det frågan. Om alla får full frihet att göra vad de vill är de också skyldiga att hantera sina problem själva. Ansvar blir egoism.

Frihet är bra. Frihet är grunden för utveckling. Men frihet måste gå hand i hand med ansvar. Frihet är ett tillstånd men ansvar är en inställning. Du är inte alltid fri, men du kan alltid känna ansvar. Det är en ideologisk hållning. Det är det unika med centerpartisten enligt mig. Därför vill jag ser mer prat om ansvar och mindre om frihet.

Jag har skrivit och sagt det förut och gör det igen. "Varje människas fri- och rättigheter begränsas endast av andra människors fri- och rättigheter."

Älgjakt 2010 dag 4

I dag hade jag inte tid att åka ut egentligen. Fick ett spännande telefonsamtal igår kväll som innebar ett möte i Gävle strax före 13.00.  Sade till Marianne att det vore typiskt att jag skulle skjuta något idag då jag planerade att kliva av passet vid 10.30. Mentalt hade jag bilden av att efter 09.30 får vad som helst passera. Jag skjuter inte. Men jag tröstade mig med att att Rockabergsrutan brukar vara rena ödemarken. Det var 10 år sedan jag så en älg där. Det har varit år då vi åkt tomhänta därifrån. Det är det område som ligger närmast det "berömda" Galvenreviret med "ryssvargen".

 

Första skottet small 10 minuter före jaktstarten. Sedan sprang det älgar överallt, på behörigt avstånd. Men någon gång efter 08.00 drog det igång ett ståndskall några hundra meter i från mig, på andra sidan en myr. Det gick fram och tillbaka i små svängar. Efter ca en halvtimme drog det i väg norrut i riktning mot mitt gamla pass (typiskt). Det stannade av innan älgen/älgarna gick över vägen. Jag fick under denna tid aldrig se vad det var hunden gick omkring med. Jag hoppades innerligt på en tjur. För dem fick vi inte skjuta och skulle sålunda inte hindra/försena mina resplaner. Vid ca 09.00 dyker hundföraren upp och passerar mig för att gå en krok upp mot vägen och sedan vinkla av mot ståndet.

 

Hunden skäller, tiden går, inget händer. klockan passerar 09.30. Jag känner att det blir tufft att låta bli att skjuta om det är lovligt byte då ståndskallet pågått i 1,5 timmar och hundföraren är på plats. Må det vara en tjur eller om det är ko med kalv att de kommer som skjutna ur en kanon, tänker jag. 09.45 hunden skäller oavbrutet och jag börjar svära över hundföraren som vi det här laget borde vara nära nog att slå ihjäl älgen med yxa.

 

10.05 faller äntligen skottet och jag kan pusta ut. Min tidplan håller. Det blev andra kalven för dagen av slutligen tre samt en ko. Troligen samma ko trampade runt hos mig. Men då var jag på väg till gävle.

 

Lite terrängbilder samt älgstråk.

 

Mötet i Gävle var mycket trevligt. Tidigare i veckan var Länsstyrelsens lantbruksenhet och kollade mina utarrenderade åkrar. I dag kom arrendatorn och putsade av åkrarna. Då vi varit så duktiga att döda älgar så avblåstes jakten för denna vecka. Ledig i morgon. Då kan jag koncentrera mig på att ha roligt på mötet ikväll med druidlogen. Då jag har chaufför och allting.

 

På lördag blir det slakt och sedan är det över.

 

Så tack för i år!


Älgjakt 2010 Dag 3

Det var med låga förväntningar jag åkte ut i morse. Jag såg framför mig hur jag skulle sitta mitt i stiltjen med bara vinden och snön yrande kring öronen. Dagens horoskop i Ljusnan hade dessutom bara varit elände. Enligt det skulle jag i princip vara osams med alla idag. Boken var slut och den enda läsning jag hade var sammanträdeshandlingarna till Miljö- och byggnämnden. Det är klart. Att "djävlas" med meborgarna piggar alltid upp. Gud nåde den som vill ha bygglov idag.

 

Men vad tror ni hände, med dessa låga förväntningar i minne? Fick jag se en älg? Fick jag skjuta en älg? Naturligtvis inte, vad trodde ni? Men det snöade i alla fall inte och var inte fullt så grinkallt.

 

Som vanligt kan jag bara trösta mig i andras missöden. Någon fick , enligt ljudbilden, sitta och titta på en skogsmaskin hela dagen. I princip alla andra andra hade lika tråkigt som jag. Det sköts bara två älgar (Tjur, ko) på hela dagen. varav den sista 5 minuter innan vi bröt för dagen. Men då hade jag redan åkt, så det så.

 

Min mathållning stör mig lite. Förvisso äter jag som en sparv numera. Men jag tycker ändå att jag knappt har med mig något i matdosan och ändå har jag kvar när dagen är över. Dagens meny bestod av:

3 koppar kaffe

1 kopp buljong

2 klunkar drickyoughurt

1 korvskiva (1 cm)

1 finsk pinne

1 Varmkorv utan bröd

2 grillade revben - tunna

1 Risi-frutti

6 Chokladbitar från en rulle

 

Det är så lite att det knappt är lönt att bära med sig. Det är lika lätt att bli mätt på minnet av maten. Lika fullt bar jag hem.

2 limpsmörgåsar

1 Finsk pinne

0,8 Chokladdrulle

1 termos varmvatten

1 bit korv (2 cm)

4 dl drick-youghurt

 

Dagens koordinatgåta presenteras nedan (lat 61.27´59 long 015,57´40 stavsmyran). Älgarnas strövtåg i närheten redovisas i vanlig ordning. De är rätt somkunniga i denna terräng. Björn var även i faggorna.

I morgon blir det kalvjakt inledningsvis. Jag smiter i förväg då jag skall ned till Gävle fram och tillbaka på eftermiddagen. Men passet uppe i Röstabo har alltid ekat lika tomt som kronofogdens medkänsla..

Älgjakt 2010 dag2

Full av dådkraft med hustruns uppmuntrande ord att hon kände på sig att jag skulle skjuta många älgar gav jag mig iväg. Någon Saida blir hon aldrig.

 

Extra tillhygge denna dag var lap-topen. Jag har ett par jobb, som mina chefer gav mig, som jag inte behövde göra under veckan men de vill ha leverans på måndag. Så den enda dödtid jag har på dagen är i passet. Skall man utgå från batteriindikatorn förflöt tiden otroligt snabbt. Ca 2,5 timmar skulle batteriet räcka när jag kopplade upp mig vid 08.00. En timme senare hade det uppenbarligen gått nästan 2,5 timmar. Twilight Zone så att säga. Då var det bara att packa ned den dödvikten.

 

Men det första döda var min telefon. Den hade roat sig med att ladda ur under natten. Då telefonen lagt av och kameran var hemma antog jag att hela dagen skulle vara fylld med fototillfällen. Ett tillfälle dök upp - lite förvånande. Då jag som vanligt satt framåtböjd försjunken över min bok hörde jag ett fladdrande. Tittar upp och framför mig sitter en talgoxe, på 25 cm avstånd. Lite förvånat tittade vi på varandra innan han hoppade upp på matdosan för att sedan lyfta. Dock utan att få med sig dosan. Talgoxens förmåga att få med sig en gammeldags matdosa i plåt passar sig för ett resonemang motsvarande Monthy Pythons diskussion om svalors förmåga att förflytta kokosnötter mellan världsdelar.

 

Vidare så såg jag en Spillkråka och en Gröngöling. Två av de mindre vanliga hackspettarterna. En än mer ovanlig syn var att jag såg en mård "rinna" över en berghäll. Det var andra gången i mitt liv jag sett dem i vilt tillstånd.

 

Då det låg på min lott att ta hand om dagens skörd av älgar så sköts det naturligtvis hejvilt. Tre kalvar och två tjurar har haft sin sista sovmorgon.

 

Jag gjorde morgonens koordinatangivelse på FB. En reaktion, från en ingenjör, naturligtvis höll jag på att säga. Lägger in bild med facit samt övrig information. Noteras bör att det är mindre skog nu än då bliden togs.

Jag kunde i min stillhet läsa klar boken samt förtjust fröjdas år de kamrater som fått besök av svensk skogsnäring i form av röjsågar o dyl.

I morgon blir det passet där solen inte tittar fram förrän det är dags att gå hem. Så det lär bli kallt nånting så in i själva den.

 


Älgjakt 2010 dag1

Som vanligt vid första jaktdagen är det lite skrik och panik medan man samlar ihop sina prylar. Samma prylar som man stuvade undan för ca ett år sedan. Men med den traditionstyngda kornmjölsgröten i magen stormade jag ut genom dörren och stuvade in lite av varje i bilen och gav mig iväg.

Inte utan viss förväntan då det var ett nygammalt pass. Det var ett pass som jag invigde i fjol men som jag detta år fått flyttat något. Jag baxade efter jakttornet ca 30 för att komma åt ett nytt hygge. Kanske skulle jag se något detta år.

Men de som känner mig vet bättre. Jag borde kunna lösa stridigheterna i mellanöstern. För där jag finns, finns lugnet-stillheten och friden. Men runt om kring är det larm och skottlossning. Men det var ett strålande väder på förmiddagen.

Medan det fälldes en tjur, 2 kor och en kalv plöjde jag mig igenom ca 200 sid i en Leif GW Persson-bok. Allt medan jag små-drack och små-åt mig genom massäcken. Det blir en rätt intressant smak då man druckit kaffe, buljong, äppelsoppa och choklad i samma mugg.

De enda förtretligheterna var att jag inte fick med mig mitt liggunderlag (som jag viker ihop och sitter på) samt en Risi-frutti (Men jag blev mätt ändå och bar hem en del).

I morgon blir det Källberg/Ulvaberg. Det var där jag sköt kalven ifjol. Får se om det kvar någon nu.

 

 


Jag orkar inte

Jag vet inte om jag är allmänt slutkörd eller om det är att man inte kandiderar detta val. Det sägs och skrivs en massa dumheter som förtjänar både en analys och en skrapa. Men jag orkar inte. Inte ens framgångarna för det holländska mörkerpartiet får mig upprörd längre. Jag blir bara trött.

När lusten och orken att bli upprörd över något återkommer jag.

Men trevlig sommar till att börja med.

Man slutar aldrig att förvåna sig

Bollnäs har tagit sig till Bandyfinalen. Det tog 54 år - men skam den som ger sig. Frågan är vad det får för effekt i hallfrågan. Kommer "alla" i sin entusiasm att lova vad som helst i form av byggnader och/eller sponsoravtal eller konstaterar man att det gick bra utan hall. Personligen upplever jag tv-sända matcher som ett större hot mot publiksiffran än väderleken.

Lantmäteriet kan inte "rätta" sitt eget beslut gällande lagfarten för Brotorget i Bollnäs. Hade det handlat om felaktigt beslut bestående av stavfel eller annat självklart så hade rättelse kunnat ske. Men nu handlar det om att Lantmäteriverket inte varit kapabla att tolka handlingarna rätt och beslutat om en full lagfart istället för en vilande lagfart. Nu får parterna ev tvista i domstol pga att myndigheten begått fel i sakärendet. Vilka signaler sänder detta? Möjligen att det är viktigare att Lantmäteriets personal kan stava än att kunna jordabalken. Ynkligt. Helt riktigt så har myndigheten JO-anmälts.

I Alfta cirkulerar namnlistor med anonym avsändare till förmån för Alfta simhall. Behjärtansvärt. Men det är beklämmande att denna ryggmärgsreaktion går igång bara för att Kultur- och fritidsförvaltningen gör en sammanställning av investeringsbehovet gällande kommunens anläggningar. Uppropet "Rör inte vår simhall" avser det även renoveringar?

TV:s Agenda har tydligen gjort affär av att bara 0,6% av dem som tjänar mindre än 10.000 kr per månad före skatt har nyttjat RUT-avdraget. Jag är förvånad att det är så många jag.


I val och kärlek är allt tillåtet

Vid den "stora" partiledarduellen lyckades den rödgröna oppositionen förtränga den ekonmiska världskrisen när de anklagade regeringen för den höga arbetslösheten. Nu skall infrastrukturministern och miljöministern inställa sig hos varsitt riksdagsutskott för att stå till svars för väderleken. Det jag brukar skämta om har blivit verklighet.

I dag samlas Centerpartiets kommunalpampar för peptalk. Många goda krafter som lägger mycken tid och kraft till ofta ganska begränsad ersättning för att få sina lokalsamhällen att utvecklas. Tapper och beundrandsvärd skara.

Bollnäs kommun har beslutat att minska antalet ledamöter i Kommunfullmäktige från 49 till 45 ledamöter. Gör säkert ingen större skillnad förutom att antalet tentakler ut mot verkligheten minskar.

I Ovanåkers kommun leder jag en arbetsgrupp som skall se över den politiska organisationen. Även här har en minskning av antalet ledamöter från dagens 41 nämnts. Vid en minskning till 35 tappar V och FP varsin ledamot och sitter bara med en ledamot kvar. Resten betalar C och S. En maximal minskning till 31 ger en effekt utifrån valresultet 2006 enligt följande (dagsläget i parantes).

C 12 (15), S 11 (15), Kd 4 (4), M 2 (3), V 1 (2) och Fp 1 (2). Vid val till nämnder och styrelser (7 platser) får bara C, S och Kd platser av egen kraft. I kommunstyrelsen med 13 mandat får även M plats. Om Kd, M och Fp går i kartell skulle C får 3 mandat, lilla alliansen 2 och S 2.

Summan av denna sifferexercis är frågan om demokratin blir bättre om färre är med och beslutar. En orsak till att vissa vill minska antalet ledamöter är partiets/-ernas oförmåga till nyrekrytering. Då ställer jag mig frågan om det är den kommunala organisationen som skall lösa partiernas interna problem?

Jag får säkert anledning att återkomma i ärendet.

Men nu skall jag ut och härja med min nyinförskaffade snöslunga till traktorn.

Öka populariteten

Bland de allra mest populära bloggarna handlar om mode och vilka kläder bloggarna har på sig för kläder. Tänkte att jag skulle höja attraktionen med att hoppa på det tåget.

Så därför kan jag berätta att jag har Jeans av okänt märke tillsammans med en ljus smårutig skjorta båda inköpta på Klädköp i Bollnäs till lägsta möjliga pris. Till det så har jag en svart pullover-tröja inköpt på Pepes i Bollnäs. Jag hade på mig samma utstyrsel i går.

Nästa gång skall jag dessutom ha foto.

Nu skall jag titta  på besöksmätaren.

Utflykt till storstaden

Lördagen spenderades mest på resande fot fram och tillbaka till kungl huvudkommunen. Buss dit och tåg hem och sedan en föreställning med Riverdance - The Farewell tour där emellan. Det var en alldeles ypperlig föreställning och upplevelse. Men man kan föreställa sig hur det var då ensemblen var kanske dubbelt så stor. Men de lyckades skapa enorma ljudmattor i lokalen så att de darrade i blodkärlen. Mesr imponerad var jag av slagverkaren som med sin takt var centrum geneom hela föreställningen. Han hade en myriad av trummor, punkor, tingeltangel m.m. som han slog på.

Men största behållningen var dock en trivsam - kravlös dag tillsammans med min fru. Vissa kallar det nog semester.

Å andra sidan insåg jag ännu gång varför jag normalt åker 1:a klass på tåget. Det var det ett pensionärspar från Ljusdal där hon var surare och snörpigare än mycket annat. Ivrigt trumpetande vilka platser som var deras. Det var två småbarn som högljutt gjorde matteläxan. Det var en thailändare (el dyl) som oavbrutet pratade i telefon. Sedan var det ena lurvigare musikstudenten efter den andre som drog runt som jerusalems skomakare fram och tillbaka i tåget.

Landstingets vänner

Läste i ortstidningen att Gävleborgs Läns landsting skall stävja personalens privatsurfande genom att varningsmärka vissa sidor som t.ex. facebook och andra sociala media. På lunchen är det dock okej. Skönt att fritiden inte skall regleras av landstinget i alla fall. Frågan är om det å andra påbjuds att landstingsledningen måste vara vara uppkopplad på FB för att bevisa att de faktiskt har några som helst vänner.


I morgon blir det "Riverdance" på Globen tillsammans med kära-söta. Nej vi skall titta - inte dansa.

Trettondagsafton

Kallt som skrutt. Men det varnas för 35-40 minusgrader i dalafjällen. Huga!

I morgon trettondagen är den s.k. jultolften slut. Förr i världen ansåg julen omfatta 12 dagar och på trettondagen var det över. Knut hade namnsdag den 7/1 men den dagen är som vi vet framflyttad. Enligt gammelkalendariska traditioner var jesu födelsedag på trettondagen men den flyttades till 24-25/12 på 300-talet. För att få ihop logiken som kan vara lite svårt inom religionen blev trettondagen istället jesu dopdag eller den dag då de tre vise männen dök upp.

Andra hävdar att under jultolften är "väggen" mellan vår världen och "skrymtens" värld som tunnast. Det är då vi får se diverse mytiska väsen, tomtar och troll i skogarna.

Jag må säga att jag aldrig hört begreppet jultolfte innan jag var på en konsert före jul och artisten Ale Möller pratade om den.

Själv skall jag ut i den 20-gradiga kylan och såga ned ved från skogen.

Är det bara för att det är jul?

Varför känns det som problemen hopar sig när det lackar mot jul? Är det ångesten över att de som kan hjälpa firar jul, långt från sin samhälleliga plikt att rädda min jul. Jag pratar om frusna vattenledningar, plomber som släpper, bränslepumpar som krånglar, säkringar som brister, byxbakar som spricker, mjölk som tar slut, termometrar som tjälat ihop, you name it!

Men som Ronny Eriksson uttrycker det "Det är aldrig försent att ge upp". Nu är jag där. Så lite koll som jag har nu inför en jul har jag nog aldrig haft. Men jag vet att det blir en julkonsert i Alfta kyrka ikväll och jag vet att grannarna bjuder till julfirande kl 16.00 i morgon och jag tror att det finns julklappspapper till julklapparna som inte blivit inslagna.

Nåja, om två dygn kan jag lägga julen 2009 till handlingarna.

Hjärnsläpp och isproppar

Först kan jag dementera att en liten mage är orsaken till att man blir stökfull, sliter av sig kläderna och skriker könsord. Det kan även ske med en normal mage. Vad däremot jag och mina gelikar kan råka ut för är att berusningen slår till snabbare pga av att man är betydligt mindre till volymen. Dvs mer promille.

De isproppar som stökat till det i hushållet i helgen håller nu på att släppa. Nu är det bara varmvattnet till badrummet som skall nå sin förlösning. Dock visade det sig att avloppet fått lite förstoppning. Sannolikt beroende på att vi hällt litervis med hetvatten i avloppet för att med strålvärmens hjälp bidra till ispropplösningen.

Sannolikt har även undertecknad drabbats av en ispropp i huvet. Jag skruvade lös "kröken" från avloppet för att studera om det var där det var trångt. För att underlätta ställer jag mig och spolar ur nämnda rörbit. Varvid jag av naturliga skäl blir blöt om fötterna.

Nåja, älskad hustru log i alla fall, högljutt.

Anden är stark men kroppen är svag

Miljömötet i Köpenhamn ser ut att landa i en triumf för "Nånannanismen". Uja, världen skall räddas - men jag har svårt att bidra. Man brukar säga att "Snacka går ju - men att snacka så det går, det är nåt annat". Just det försökte Barrack Obama med. Med tjusig retorik försökte han skyla över - ja vadå? - Ingenting.

I Trollhättan drogs sladden ur respiratorn. Regeringens hållning är sund. Kan inte marknaden finna det intressant är inte lösningen en statlig bilindustri. Det vore en farlig väg. Då skulle staten i samma anda börja köpa upp pizzerior, bilverkstäder lantbruk eller vad som helst som står på konkursens rand. Nu är det mycket psykologi kring bilindustrin så den mediala gråtvalsen är stor.

Men inget ont som inte har något gott med sig. I Alfta med med 5000 invånare kursade skogsmaskintillverkaren ÖSA med 600 anställda för 20 år sedan. En katastrof i mindre skala än Saab men större i proportion till Trollhättan. Idag myllrar samma industriområde med mindre företag och nästan lika många engagerade människor på plats. Stora träd ger mycket skugga där det växer dåligt.

Nu kan solen nå den nya växtligheten i Trollhättan. Ring ut det gamla, ring in det nya.

Lite blandat

Var i går kväll på möte med Druid-logen i Edsbyn och firade att Kjell Elversson varit medlem i 50 år. Det ger perspektiv.

Har gjort lite julklappsinköp. Tack och lov för web-handel. Böcker är bra julklappar

Marianne har fått tillbaka på skatten. Tack för det då hon handlat en matta för 8000 spänn! Den måste vara ohyggligt vacker.

Jag har röstat på kandidater för landstings- och riksdagsvalsedlarna. Surade en stund över att det inte går att dela ut minuspoäng. Det finns dem som förtjänat det också.

Veckans höjdare var utdelning av "guldklockor" till kommunens "25-åringar". Alltid lika roligt. Hoppas att huvudpersonerna tyckte detsamma.  Jag vill gärna att det skall vara fint då det finns dem som går på bättre middagar mer sällan än jag.

Hade inne en replikinsändare idag gällande turerna kring de särskilda boendena. Den kändes lite rörig. Men då man skall försöka beskriva oppositionsrådets turer och piruetter är det svårt att undvika att det blir rörigt.

I morgon blir det julkonsert i Gävle. Det var vår present till svärmor då hon fyllde 80.

Gör mitt sista mentorsamtal idag med min adept inom ramen för Företagsringens mentorprogram 2009. Vi får se hur fortsättningen blir. Det har varit lite speciellt då det slumpat sig så att min adept blivit min frus chef. Så jag får höra om verksamheten ur flera perspektiv.

Nästa veckas höjdare tror jag blir heldagsseminariet med Företagsringen. Vi skall efter 5 års verksamhet försöka göra en utvärdering och kursläggning för framtiden. Företagsringen har gjort en otrolig resa från ingenting till att bli en känd faktor i bygden när det gäller nätverkande. Men nu gäller det att inte bli fartblind och tappa fokus på uppgiften.

Nästa fredag blir vaccinering. 

Trevlig Helg!

Oersättliga människor

Jag brukar använda talespråket att "Kyrkogården är full av oersättliga människor" som ett svar på ojande kommentarer om hur det skall bli när en viss person avbryter sin verksamhet.

Många var vi oroliga när Gösta Englund i fjol aviserade sin avgång som ordförande i Långheds Bygdeförening. Han som varit grundare och motor i drygt 10 år. Valberedningen hade en tuff uppgift men lyckades efter "sju svåra år".

Idag utgörs den drivande kärnan av fyra yngre kvinnor med ordförande Mia i spetsen och med stöd av tre något äldre män som glatt hänger med. Det tjejerna saknar i föreningsteknik vägs upp av entusiasm, ansvar och målmedvetenhet.

Jag säger det igen. "Kyrkogården är full av oersättliga människor" Förtydligas skall att Gösta lever i högönskelig välmåga och "spökar" i bakgrunden.

Ring ut det gamla - ring in det nygamla

Olle Nilsson-Sträng har fått respass av de sina. Jag trodde det var Lahenkorva som var utmanaren. Men det visade sig vara Centervall. Även Evy Degerman tar sin mats ur skolan. Får se hur Bollnäscentern röstar. Må Kenneth få göra comeback. Det behövs stabilitet, politisk smarthet och sunt förnuft i Bollnäsledningen.

På Ovanåkersbänken är det tyst förutom mitt lilla utspel. Men det är väl ingen som får avgå för det finns ingen bakom. Det verkar vara en av orsakerna varför jag blivit satt att ratta en liten grupp som skall fundera över den politiska organisationen.

Men än viktigare än dessa skeenden är att nu måste vi ta tag i klimatfrågan. Var är kylan, tjälen och snön? Vem är ansvarig? Höstmörkret är ett hot mot själsfriden! Ordnung muss sein! Det är ändå snart 1:a advent.

Att kunna och vilja deltaga.

  1. Jag har lämnat besked till partiet att jag inte står till förfogande till kommunfullmäktigevalet. Huvudorsaken är att sommarens rabalder gjorde att jag fick ett antal "smällar" som gjorde att jag tappade lusten och glädjen i det politiska arbetet. Det andra skälet är att det är oerhört svårt att kombinera ett politiskt uppdrag på deltid och ett arbete på heltid.
  2. Socialdemokraterna i Ovanåker kommer inte att deltaga i budgetarbetet. Det må så vara. Men kommer de detta år att ta sitt politiska ansvar och uppdrag på allvar och presentera ett alternativ. För om de inte gillar hur sakerna sköts nu och saknar alternativ. Varför skall någon överhuvudtaget vilja ha dem i en beslutande ledning? Inte utan skadeglädje läser jag också att i Yoomis värld är "den borgeliga majoriteten" ett levande begrepp. Det var inte många veckor sedan delar av den majoriteten hade "kramkalas" med Yoomi och hennes socialdemokrater. Men det finns ett talesätt som lyder ungefär som så: "Vänner är bra att ha - men riktiga ovänner, dom kan man lita på."
  3. Ann-Margret Knapp och landstingsstyrelsen anklagas för att ha "gått före" i vaccinationskön. Tidningen braskar på med sedvanliga frenesi för att plocka lite politikerföraktpoäng. Dom är billiga att håva in. Men vad tidningen med detta också underblåser är att landstingsstyrelsen/krisledningsnämnden saknar strategisk betydelse just vid händelse av kris. För att kunna tränga sig före måste man först ha en plats som man utgår från. Till att börja med stod inte landstingsstyrelse i någon kö. Sedan ansåg smittskyddsläkaren att denna grupp har en strategisk betydelse tillsammans med flera andra grupper inom sjukvårdsorganistionen och gav dem en plats. Att hävda att de trängt sig betecknar jag som vårdslöst hanterande av sanningen. Men vad gör man inte för en braskande rubrik?

Gamla synder som biter tillbaka

Föga förvånande har Jan Guillous memoar skapat vågskvalp. Att han skulle ha varit sängkompis med KGB förvånar inte det heller. Att JG vurmat för palestinavänstern har jag förstått sedan länge men att han tillhörde den riktiga avgrundsvänstern hade jag inte uppfattat.

Det gör mig lite besviken. För lika intellektuell som tokvänstern var lika frikopplad från verkligheten var den. Vilket sentida politiska avböner speglar. Men att han tillhörde SKP stör mig nog mest. För SKP var den enda vänstersekt som jag i början av mitt politiska liv inte avfärdade med ett hånskratt. Orsaken var deras arbetsmetod. Nämligen infiltration.

Den arbetsmetoden beskriver JG tydligt i boken då huvudelen i FIB/Kulturfronts styrelse mörkade att de var SKP:are och hade egna möten där de lade upp taktik och fattade beslut som sedan "spelades upp" på sammanträdena.

Uppenbarligen tog JG:s vilja att jobba med dubbla agendor även vägen förbi Sovjetiska ambassaden.

Tidigare inlägg


RSS 2.0