Det mänskliga och det oförlåtliga
Det är svårt att undvika att bli inblandad i turbulensen kring Björn Mårtenssons fyllestyrning. Inte minst med anledning av att resan startade hemma hos mig. Jag har framhållit två saker hela tiden. 1) Handlingen är oförlåtlig. 2) Förr eller senare gör man sitt livs största misstag. Trots det är den känsla som jag bär främst - sorg. Hela situationen är eländig. Eländig för alla parter.
Att köra alkoholpåverkad, som allt för många gör, är ett svek i många dimensioner. Inte minst för en sådan som Björn. Det är ett svek mot en själv, allt det man gjort, byggt upp och skapat. Allt detta hotas av en kort stund av hjärnsläpp. Det är ett svek mot människorna som finns en nära. De som litar på och älskar personen. Det är ett svek mot den allmänhet som utsätts för faran av en bil som framförs utan kontroll.
Jag är inte den som är utan skuld. Jag gör tabbar med jämna mellanrum och varje gång förbannar man sin dumhet och svär på att det aldrig skall hända igen. Men så dyker det upp en ny situation och ett nytt klaver att trampa i. I min oförmåga försöker jag att undvika att göra samma fel två gånger i alla fal.
Att köra alkoholpåverkad, som allt för många gör, är ett svek i många dimensioner. Inte minst för en sådan som Björn. Det är ett svek mot en själv, allt det man gjort, byggt upp och skapat. Allt detta hotas av en kort stund av hjärnsläpp. Det är ett svek mot människorna som finns en nära. De som litar på och älskar personen. Det är ett svek mot den allmänhet som utsätts för faran av en bil som framförs utan kontroll.
Jag är inte den som är utan skuld. Jag gör tabbar med jämna mellanrum och varje gång förbannar man sin dumhet och svär på att det aldrig skall hända igen. Men så dyker det upp en ny situation och ett nytt klaver att trampa i. I min oförmåga försöker jag att undvika att göra samma fel två gånger i alla fal.
Kommentarer
Trackback
