Tankar från skogsbrynet

Idag fattade socialnämnden beslut om det förfrågningsunderlag som hugade hemtjänstentreprenörer skall förhålla sig till. Även om jag tycker att det finns delar där kommunen är inne och petar detaljer i onödan känns det som helhet helt okej.

Det absolut viktigaste för mig är att systemet är konkurrensneutralt mellan kommunal och privat hemtjänst. Vilket det i princip är. Om man räknar krona för krona kan man säkert hitta skillnader.

En annan käpphäst för mig är "Greta från Långbo". Hon jobbar idag inom hemtjänsten men vill helst bara ta hand om gamlingarna i sin by som ligger långt från centralorten. Jag vill att systemet är så utformat att även "Greta" kan klara de administrativa kraven och inte bara proffessionella storföretag inom vården.

Det är en svår balansgång mellan de administrativa krav som ställs på utförarna och den kvalitet som kunderna har rätt att kräva. Det får inte vara så lätt att även oseriösa/okunniga utförare slinker igenom. Men det får inte heller vara så svårt att starta att "Greta" skräms bort från att ansöka.

Hemtjänst handlar otroligt mycket om relation. Nu kan jag som kund byta leverantör om jag inte trivs med min utförare. En makt som får alla utförare att "stå på tå" inför kundernas behov. Det gillar jag.

Däremot lyckades jag inte byta ut begreppet "brukare" mot "kund" i underlaget. Detta trots att socialnämnden så sent som i fjol belutade att övergå till "kund". Men det är svårt att lära gamla hundar sitta.

Socialnämnden i Bollnäs kommun har beslutat att införa LOV - Lagen Om Valfrihet. Det är en lag som ger kommunen rätt, att inom vissa begränsade områden, slippa LOU Lagen om Offentlig upphandling när verksamheter skall ut på entreprenad. T.ex. hemtjänst.

Poängen är att var och en som uppfyller kommunens krav skall ha rätt att bedriva verksamheten. Får du kunder, kul för dig. Får du inga kunder, otur. Med andra ord marknaden gäller. Otrivs du med din leverantör av hemtjänst kan du byta.

I Ovanåkers kommun är vi redan långt framme i detta och socialnämnden har förfrågningsunderlaget på sitt bord nästa vecka.

Både i Bollnäs och Ovanåker har S och V med ryggmärgsmässig reaktion sagt nej. Att kunna välja leverantör är ingen valfrihet. Det är bara entreprenörerna som har rätt att välja om de vill starta verksamheten. Snurrig argumentation så det förslår.

Jag säger inte att den kommunala hemtjänsten är dålig. Men jag tror att man försöker höja lägsta-nivån när man inser att min insats är direkt kopplad till att mitt företag får behålla uppdraget som gör att jag har ett jobb. Den kommunala hemtjänsten har sina intäkter och sin anställningstrygghet nästan oavsett insats.

Jag ser även LOV:en som en möjlighet för gles- och landsbygdsentreprenörer att bredda sin verksamhet. Varför inte sköta de gamla grannarna istället för att kommunen skall skicka personalen från centralorten?

Det viktiga för mig är några principer:
1) De kommunala och privata utförarna skall jobba på lika villkor. Ingen kommunal gräddfil.
2) Ställ inte sådana (administrativa) krav att bara de stora vård-drakarna får plats.

  

För 30 år sedan genomfördes sannolikt det mest riggade folkomröstningen i detta land. Frågan var för eller emot kärnkraft. Ställd inför en stark NEJ-opinion och risken att stå på samma sida som Moderaterna i ett val så satte Socialdemokraterna upp ett eget ja/nej-alternativ. Ett alternativ som gjorde att socialdemokratiska väljare slapp välja mellan att rösta mot partilinjen (NEJ) eller tillsammans med moderater (JA). Nu kunde de tryggt rösta på "partiet".

För att ludda till det hela kan nämnas att alla tre alternativen /NEJ/JA?/JA/ var avvecklingsalternativ. Alla alternativen innehöll en bortre gräns. Ingen sa "kör så det ryker". Det var inte tidens anda. Men när resultatet var klart och Riksdagen fattat sitt beslut började den skammens resa som varje aktiv socialdemokrat och folkpartist borde inkludera i aftonbönen syndabekännelser. Från och med den dag som Riksdagen fattat belutet började arbetet med att försöka glömma det.

Under hela denna resa är det förlorarna i linje 3 som fått driva arbetet med att förvalta Linje 2:s resultat. Den som trodde på någon form av politisk heder såg dess absoluta motsats i denna process.

Hade Linje 3 vunnit hade de 6 reaktorer som fanns då varit avvecklade sedan 20 år. Hade Linje 2 haft politisk ryggrad skulle den 12:e och sista reaktorn stängts av i år. Men förhalningsarbetet lyckades.

Var står vi idag? Jo, regeringen är på väg fram med en proposition som innehåller en massiv satsning på alternativ till kärnkraft men också en öppning för att ersättningsreaktorer för de befintliga. Men en öppning som skiljer sig väsentligt från den gällande linjen. Nämligen att ingen subvention med skattemedel skall ske av bygget. En orsak till att kärnkraften kunnat vara konkurrenskraftig är att staten subventionerat t.ex. genom ansvarsbegränsning vid olyckor.

De ortodoxa kärnkraftsmotståndarna rasar över att förbudet är borta. Men i Dagens Industri den 16/3 skriver Professon Stephan Thomas att inget kärnkraftsbygge kan ske utan statliga subventioner. Det blir inte lönsamt. För mig som tror på marknaden är detta ljuv musik.

"Kapitalet" som tillsammans med socialdemokraterna motarbetat en politisk beslutad avveckling kommer själva att sköta avvecklingen när de även får stå hela kostnaden.

Den lösning på problematiken som Centern förhandlat fram är verkligen en lösning på den "Gordiska knuten". Den avgörande fråga är hur snabbt moderater och sannolikt socialdemokraterna kommer att tumma på subventionsförbudet när kamraterna i storindustrin resp LO börjar knorra.

Men denna fråga var i alla fall det som avgjorde mitt val av politiskt parti och denna folkomröstning var min första kampanj. Men rösta fick jag inte.

Bara partinamnet gör mig misstänksam. "Sverigedemokraterna". För det första är jag tveksam om de representerar det "svenska" och för det andra är jag ännu mer tveksam om de innerst inne är demokrater. Men nu har de i alla fall presenterat sitt valmanifest. Minskad invandring, ingen tolerans för utländska/icke-kristna traditioner i Sverige samt sänkt skatt för pensionärer.

Som den traditionskristna nation vi är har vi lärt "Göra mot andra som du vill att de skall göra mot dig" samt att "vända andra kinden till". Allt i den kärleksfulla och toleranta anda som nya testamentet föreskriver. Men SD tyr sig hellre till Abrahams dömmande Gud och "Tand för tand"-mentalitet. Lite av "göra mot andra innan de hinner göra det mot dig". Om de nu har svårt för icke-kristna traditioner så är det märkligt om de tar sitt kristna arv från en skriftsamling som delas med judarna och jag tror att även islam.

Att jag jobbar för en öppen flyktingpolitik i världen kanske beror på att jag vet att om SD och dylika organisationer kommer till makten kan det finnas anledning för sådana som jag att ta till flykten.

"Att ta seden dit man kommer" låter både rimligt och rätt. Men det betyder inte "förneka din egna traditioner om det finns andra lokalt". För den orolige kan jag också berätta att det kommer att firas "svensk midsommar" så länge vi vill. Om det skulle bli slut på svensk midsommarfirande (som är en gammal hednisk rit) beror det på att vi slutar med det - inte att vi blir stoppade av iranier i Rosengård från att göra det.

Som slutkläm på SD:s traditionellt populistiska program skall det kramas pensionärer. Dels är det bra att vara snäll mot de gamla (nu raljerar jag) och dels antar SD att gruppen äldre är de som är mest rädd för det nya och utländska. De som drömmer sig tillbaka till Västergötland på 40-50-talet. Då alla var blonda, hade väluppfostrade barn, var heterosexuella och Sven Jerring härskade i radion.

Smuts, fattigdom och könsförtryck kan vi ta en annan dag.

-------------

Till sist noterar jag att Micke Jonsson toppar moderaternas lista i Ovanåker. Han som lovade att lämna politiken i fjol sommar (bara han städat upp ett par saker). Det verkar vara så mycket att städa upp att han inte hinner hålla sitt löfte innan det är dags att bli omvald. Men nu får han i alla fall tillfälle att lova nya saker...

Bollnäs har tagit sig till Bandyfinalen. Det tog 54 år - men skam den som ger sig. Frågan är vad det får för effekt i hallfrågan. Kommer "alla" i sin entusiasm att lova vad som helst i form av byggnader och/eller sponsoravtal eller konstaterar man att det gick bra utan hall. Personligen upplever jag tv-sända matcher som ett större hot mot publiksiffran än väderleken.

Lantmäteriet kan inte "rätta" sitt eget beslut gällande lagfarten för Brotorget i Bollnäs. Hade det handlat om felaktigt beslut bestående av stavfel eller annat självklart så hade rättelse kunnat ske. Men nu handlar det om att Lantmäteriverket inte varit kapabla att tolka handlingarna rätt och beslutat om en full lagfart istället för en vilande lagfart. Nu får parterna ev tvista i domstol pga att myndigheten begått fel i sakärendet. Vilka signaler sänder detta? Möjligen att det är viktigare att Lantmäteriets personal kan stava än att kunna jordabalken. Ynkligt. Helt riktigt så har myndigheten JO-anmälts.

I Alfta cirkulerar namnlistor med anonym avsändare till förmån för Alfta simhall. Behjärtansvärt. Men det är beklämmande att denna ryggmärgsreaktion går igång bara för att Kultur- och fritidsförvaltningen gör en sammanställning av investeringsbehovet gällande kommunens anläggningar. Uppropet "Rör inte vår simhall" avser det även renoveringar?

TV:s Agenda har tydligen gjort affär av att bara 0,6% av dem som tjänar mindre än 10.000 kr per månad före skatt har nyttjat RUT-avdraget. Jag är förvånad att det är så många jag.

Den politiske redaktören Fredrik Jarl i Ljusnan oroas över att Riksdagen fattat ett beslut angående folkmordet 1915 i det dåvarande Ottomanska riket som får internationella konsekvenser samt avviker från Regeringens utrikespolitiska linje. Orsaken till att det kunde ske var att ett antal alliansledamöter så att säga hoppade över skaklarna och gick emot sitt partis/regeringens linje. Redaktören oroas vidare för om hörnet väntar omröstningen om den framtida energipolitiken. En fråga där ytterligare skakelhopp aviserats.

Hur annorlunda är icke denna åsiktslinje jämfört med den som Fredrik Jarls kollega Anders Eklund driver. Han skriver om partiernas hämmande inverkan på ledamöterna och att kommunfullmäktige borde kännetecknas av "hela havet stormar". En miljö där utgången av alla beslut är ovissa intill dess det är taget.

Men det kanske är skillnad på nivån. På kommunnivå kan man ha lekstuga med amatörer men på riksnivå har man väbetalda politkerproffs och de kräver styrning.

Jag kom alldeles själv på vilken vilken tv serie som mest liknar kommunledningen i Bollnäs. Det är "Robinson". Det är samling udda existenser som samlas i en ödemark för att under lång tid ägna sig att skapa oheliga allianser, baktala varandra oavbrutet och försöka rösta ut varandra så fort det går.

Jag vet att det inte lämpligt att en medlem av grannkommunens ledning kommenterar grannarna. Men jag klarar inte av att motstå frestelsen.

Håkan Englund (s) gav i en insändare sken av att partiet skall ställla upp med en fräsch samling kandidater till valet. Vilket jag betvivlar. "Vi möts igen" går den gamla slagdängan som lär ljuda när sista sammanträdet för nuvarande kommunfullmäktige avslutas.

Men han har rätt i att det blir ett spännande val när en sprucken allians går till val. När kommer beskedet till väljarna? Är en röst på M, Kd eller FPL en borgelig röst eller en socialistisk? Vad händer om väljarna kryssar upp Björn till första plats för Centern?

------------
Om man kallar en åtgärd för att bringa klarhet över fakta för en "fientlig handling", vad har man då för syften?

Dagens insändarsida var en fröjd. Det var ett regelbunden "signatur" som hade ett islamofobinlägg som hette duga. Inte mycket till ekumenisk samverkan där inte. Det var en insändare som undrade hur Pingstkyrkan och Missionsförsamlingen i Alfta kunde gå samman med tanke på deras mycket olika bakgrund. De senare med en allvarlig framtoning och de förra med tungomålstal och allehanda uppträdande. Mycket ekumenisk samverkan där. Den religiösa avdelningen avrundas med fortsatt inlägg kring den inbjudan som Homofob-pastor Green fått till Edsbyn. Han kanske kan få till det så att Bollnäsbandyn styrs av homosexuella. Varvid två frustrationer kan få sitt utlopp.

Så mycket mycket frustration, ångest och aggression sprunget ur någonting som alla inblandade i grunden hävdar handlar om kärlek. Men såsom alla annan vidskepelse saknar även detta logik.

Ingen kärlek - men däremot ren aggression och frustration - var det mellan de ledande moderat och folkpartiföreträdarna i Bollnäs. Sandlådedebatt om vem som mobbar vem mest. Det skulle vara spännande att utlysa tävlingen "Vilken TV-serie liknar Bollnäs kommunledning mest?". "Vita huset" är det definitivt inte. Möjligen "The Office". Patriarkens bristande självinsikt för tankarna till "Svensson-Svensson" men han omges i alla fall av sansade familjemedlemmar. Kom med fler förslag. Men jag fascineras över allt stök och bök denna kommunledning producerar och dom är till och med nyktra.

Just nu känns Kenneth Nilshem som en trygg famn för Bollnäsborna att ty sig till. De hade jag gjort om jagt haft rösträtt.

Så här i valtider börjar buden om det politiska arbetet torgföras. Bollnäs har valberedningen enats om ett förslag som innebär att Kommunstyrelsens vice ordförande inte längre är heltidsarvoderad men att oppositionsrådsposten åter blir det. Min tolkning av det är att S och C vill skiljas som vänner men att partiledarna vill jobba heltid efter valet oavsett vem som vinner.

I Ovanåker gör vi i viss mån tvärtom. Alla frågor om den framtida politiska organisationen bordläggs till efter valet. Då kan den nya majotiteten forma organisationen efter eget huvud.

En annan fråga som Bollnäs kommun i viss mån berör, genom att heltidsarvodera ordförandeuppdragen i de tyngre nämnderna, är politikens proffesionalisering. Min erfarenhet av det politiska arbetet är att den belastningsnivå man klarar av är antingen ganska låg eller mycket hög. Beroende på om du har din huvudsakliga inkomst från politiken eller ej.

Antingen är du en glad och engagerad amatör som lägger 20 timmar i månaden på politiskt arbete (dag och kväll) eller också måste du vara heltidsarvoderad. Det är väldigt få som kan t.ex. kombinera en 20-40% arvodering med ett "vanligt" jobb. Då det politiska arbetet är helt oreglerat blir det mycket ad hoc verksamhet som riskerar att störa det andra jobbet. Med resultatet att man känner att man inte gör ett bra jobb någonstans.

Utmaningen är att få de "lågaktiva" (men som ändå är högengagerade) att känna tillfredställelse i det arbete de utför. För det är denna grupp som är tentaklerna ut i fikarummen i lokalsamhället. Därför är jag tveksam till den modell som Ljusanans ledarsida lanserade som i stort gick ut på att man skulle ha en politisk "koncernstyrelse" och att verksamheten sedan skulle bli självstyrande. Typ skolbolaget och socialbolaget etc.

Ett förslag som bottnar i den idealistiska tanken om att politikens uppdrag är att sätta och tänka stora tankar om framtid, utveckling och ideologisk förnyelse samt att verksamhetsproffsen klarar sig bäst själv utan att politiken lägger sig i. (Ungefär som detta läns Landsting fungerar i praktiken)

Problemet är att väljarna skiter högaktningsfullt i stora tankar och långsiktiga mål. De vill hänga någon här och nu för att skolskjutsarna inte fungerar, snöskottningen är dålig eller att gamla mammas färdtjänst är krånglig. Vem skall de hänga? Är det verksamhetsproffsen, vilka enligt denna modell har exekutivmakten,som skall exponeras eller är det de förtroendevalda? Förtroendevalda som sitter beväpnade med policydokument och ett obegränsat ansvar.

Det har aldrig och kommer aldrig att fungera om makt och ansvar skiljs åt. Självstyrande förvaltningar må vara en vacker tanke. Men tror Ljusnan att t.ex. Växjö skola hade gått någon annan framtid tillmötes om det inte fanns en politisk styrelse över för skolverksamheten? Skillnaden hade möjligen varit att skolan lagts ner för länge sedan, då beslutsfattarna inte behövt förhålla sig till opinionen.

Tillbaka till mina lågaktiva. Om den politiska eliten sitter i koncernstyrelsen och tänker stora tankar och verksamheten sköter sig själv. Vad skall då kommunfullmäktige hålla på med? Svaret blir säkert att driva den politiska debatten framåt. Fatta beslut om olika policies och följa upp dem. De som tror det står med båda fötterna fast förankrade i tomma intet. Kommunfullmäktige kommer att bli ännu mer impotent och innehållslöst. Vem vill då "slösa" tid på detta?

Inte minst Ljusanans stora bravurnummer visar med all önskvärd tydlighet om var det allmänna intresset i debatten finns. Den är till 100% inkörd på vem som skall hängas för och på Brotorget. Det finns inte ett uns av diskussion om Bollnäs utveckling som centrum för handeln i Hälsingland. Redan en sådan fråga har passerat den normale väljarens intresse och behov av politisk teori.

Politiken blir alltmer komplex, kraven allt större på politiken. Jag säger att det behövs mer politik, inte mindre. Varför inte ha politisk tillsatta förvaltningschefer?

(Inlägg blir så här spretiga när jag eldar upp mig medan jag skriver och inte orkar skriva om texten strukturerat).

I går hade vi årsmöte för Företagsringen i södra Hälsingland. Huvudnumret var besök och föredrag av min VD Jonas Bergqvist. Men jag gladde mig mest åt den framgångssaga som Företagsringen varit under sina 6 år. Vi är idag ca 40 medlemmar som representerar de mest skila branscher. Allt från metallindustri till företagshälsovård, elektronik till kommuner, livsmedelshandel till bostadsbolag, redovisningsföretag till byggföretag.

Alla med den gemensamma drivkraften att vi tror på nätverket som samverkansform. Ett nätverk som började som ett projekt för "långtidsfriska" till att idag ha blivit ett nätverk för ledare som vill ha stöd i sitt arbete att skapa attraktiva arbetsplatser. Ledare som förstår att samverka lokalt för att konkurrera globalt. Det vi konkurrerar om är personal med spetskompetens. En resurs som kommer att bli allt mer efterfrågad i takt med att vi möter den pensionspuckel Sverige och hela västvärlden är på väg in i.

Nu har vi satt ribban. Vi skall vara det naturliga nätverket för personal- och ledarskapsfrågor. Vi skall vara regionens attraktivaste arbetsgivare.