Tankar från skogsbrynet

"Härda ut" var budskapet till eleverna i Voxnabruks skola som får smått orimliga restider om skolan läggs ned. Jag förstår att känslan ligger nära hos BuN ordförande Åke Ahl (M). Jag gissar att han våndats mellan att antingen offra sina politiska ideal eller riskera sin politiska halvtidstjänst. Förstår att det var ett tufft val. Men han kände tydligen att det bästa var att härda ut med Yoomi i några år.

Heder till KD och Bertil Eriksson som inte var beredda att byta ideologi mot pengar.

I dagens Ljusnan presenterades de fyras gäng som skall styra Ovanåker den kommande perioden. Jag ser med spänning fram emot de nya kvastarna. Kommer t.ex. Yoomi Renström (s) att minnas sina krav på att majoriteten måste lyssna på oppositionen mer och inte rösta ned allt som föreslås? Kommer hon att driva ut alla de chefer som hon uttryckt sitt misshag med under de senaste åren. Kommer kommunalrådsrummet att stå lika tomt, mörkt och outnyttjat som hennes oppositionsrådsrum? Kommer socialdemokraterna att fortsätta med att "inte delta i besluten" vid omröstningar?

Kommer Mikael Jonsson (m) att betala för att hans fotbollsförening fick en konstgräsplan genom att stödja att Yoomi (s) och Ulla Mortimer (m) så att de får ett nytt ridhus till sin ridklubb? Står sedan Håkan Englunds (s) Forspark på tur? Kommer Mikael i år att hålla löftet från i fjol att lämna politiken?

Kommer Kent Olsson (fp) med sitt enda mandat att åstadkomma någonting? Kommer folkpartiet att reflektera över att Björn Mårtensson (den förhatlige) fick 50% mer personkryss än vad folkpartiet fick röster?

Svinhugg går igen brukar man säga. Det finns nog en och annan som kommer att påminna socialdemokraterna varje gång de sviker sina gamla löften i opposition, inte utan skadeglädje. Men mynt har två sidor. Lika väl som det är nyttigt för Centern att backa ut från en långvarigt dag-för-dag-administrerande är det nyttigt för en långvarig opposition att ta ansvar.

Centern kommer att tjäna på att inte behöva springa på alla möjliga små "brandsläckningsmöten" med tvivelaktigt syfte och istället med sin erfarenhet driva en konstruktiv oppositionspolitik med tid över för att se längre än till morgondagen.

För Yoomi Renström komer det att bli en nyttig läxa (förutom karriärkatapult) att ta ansvar. Att faktiskt lägga egna förslag, se till att det finns pengar för dem och själva ta ansvaret för utfallet. Det är slut med att reflexmässigt vara mot majoritetens beslut utan att ta hänsyn till kostnaderna. Om inte blir det ett sargat fögderi som Centern och Kd får ta hand om efter nästa val.

Tills sist kommer jag att ömt vårda ett citat av Mikael Jonsson (M) som stod i maktövertagandeartikeln i dagens Ljusnan. "vi begrep ingenting" - tänk det har jag misstänkt länge.

I dag hade jag inte tid att åka ut egentligen. Fick ett spännande telefonsamtal igår kväll som innebar ett möte i Gävle strax före 13.00.  Sade till Marianne att det vore typiskt att jag skulle skjuta något idag då jag planerade att kliva av passet vid 10.30. Mentalt hade jag bilden av att efter 09.30 får vad som helst passera. Jag skjuter inte. Men jag tröstade mig med att att Rockabergsrutan brukar vara rena ödemarken. Det var 10 år sedan jag så en älg där. Det har varit år då vi åkt tomhänta därifrån. Det är det område som ligger närmast det "berömda" Galvenreviret med "ryssvargen".

Första skottet small 10 minuter före jaktstarten. Sedan sprang det älgar överallt, på behörigt avstånd. Men någon gång efter 08.00 drog det igång ett ståndskall några hundra meter i från mig, på andra sidan en myr. Det gick fram och tillbaka i små svängar. Efter ca en halvtimme drog det i väg norrut i riktning mot mitt gamla pass (typiskt). Det stannade av innan älgen/älgarna gick över vägen. Jag fick under denna tid aldrig se vad det var hunden gick omkring med. Jag hoppades innerligt på en tjur. För dem fick vi inte skjuta och skulle sålunda inte hindra/försena mina resplaner. Vid ca 09.00 dyker hundföraren upp och passerar mig för att gå en krok upp mot vägen och sedan vinkla av mot ståndet.

Hunden skäller, tiden går, inget händer. klockan passerar 09.30. Jag känner att det blir tufft att låta bli att skjuta om det är lovligt byte då ståndskallet pågått i 1,5 timmar och hundföraren är på plats. Må det vara en tjur eller om det är ko med kalv att de kommer som skjutna ur en kanon, tänker jag. 09.45 hunden skäller oavbrutet och jag börjar svära över hundföraren som vi det här laget borde vara nära nog att slå ihjäl älgen med yxa.

10.05 faller äntligen skottet och jag kan pusta ut. Min tidplan håller. Det blev andra kalven för dagen av slutligen tre samt en ko. Troligen samma ko trampade runt hos mig. Men då var jag på väg till gävle.

Lite terrängbilder samt älgstråk.

Mötet i Gävle var mycket trevligt. Tidigare i veckan var Länsstyrelsens lantbruksenhet och kollade mina utarrenderade åkrar. I dag kom arrendatorn och putsade av åkrarna. Då vi varit så duktiga att döda älgar så avblåstes jakten för denna vecka. Ledig i morgon. Då kan jag koncentrera mig på att ha roligt på mötet ikväll med druidlogen. Då jag har chaufför och allting.

På lördag blir det slakt och sedan är det över.

Så tack för i år!

Det var med låga förväntningar jag åkte ut i morse. Jag såg framför mig hur jag skulle sitta mitt i stiltjen med bara vinden och snön yrande kring öronen. Dagens horoskop i Ljusnan hade dessutom bara varit elände. Enligt det skulle jag i princip vara osams med alla idag. Boken var slut och den enda läsning jag hade var sammanträdeshandlingarna till Miljö- och byggnämnden. Det är klart. Att "djävlas" med meborgarna piggar alltid upp. Gud nåde den som vill ha bygglov idag.

Men vad tror ni hände, med dessa låga förväntningar i minne? Fick jag se en älg? Fick jag skjuta en älg? Naturligtvis inte, vad trodde ni? Men det snöade i alla fall inte och var inte fullt så grinkallt.

Som vanligt kan jag bara trösta mig i andras missöden. Någon fick , enligt ljudbilden, sitta och titta på en skogsmaskin hela dagen. I princip alla andra andra hade lika tråkigt som jag. Det sköts bara två älgar (Tjur, ko) på hela dagen. varav den sista 5 minuter innan vi bröt för dagen. Men då hade jag redan åkt, så det så.

Min mathållning stör mig lite. Förvisso äter jag som en sparv numera. Men jag tycker ändå att jag knappt har med mig något i matdosan och ändå har jag kvar när dagen är över. Dagens meny bestod av:

3 koppar kaffe

1 kopp buljong

2 klunkar drickyoughurt

1 korvskiva (1 cm)

1 finsk pinne

1 Varmkorv utan bröd

2 grillade revben - tunna

1 Risi-frutti

6 Chokladbitar från en rulle

Det är så lite att det knappt är lönt att bära med sig. Det är lika lätt att bli mätt på minnet av maten. Lika fullt bar jag hem.

2 limpsmörgåsar

1 Finsk pinne

0,8 Chokladdrulle

1 termos varmvatten

1 bit korv (2 cm)

4 dl drick-youghurt

Full av dådkraft med hustruns uppmuntrande ord att hon kände på sig att jag skulle skjuta många älgar gav jag mig iväg. Någon Saida blir hon aldrig.

Extra tillhygge denna dag var lap-topen. Jag har ett par jobb, som mina chefer gav mig, som jag inte behövde göra under veckan men de vill ha leverans på måndag. Så den enda dödtid jag har på dagen är i passet. Skall man utgå från batteriindikatorn förflöt tiden otroligt snabbt. Ca 2,5 timmar skulle batteriet räcka när jag kopplade upp mig vid 08.00. En timme senare hade det uppenbarligen gått nästan 2,5 timmar. Twilight Zone så att säga. Då var det bara att packa ned den dödvikten.

Men det första döda var min telefon. Den hade roat sig med att ladda ur under natten. Då telefonen lagt av och kameran var hemma antog jag att hela dagen skulle vara fylld med fototillfällen. Ett tillfälle dök upp - lite förvånande. Då jag som vanligt satt framåtböjd försjunken över min bok hörde jag ett fladdrande. Tittar upp och framför mig sitter en talgoxe, på 25 cm avstånd. Lite förvånat tittade vi på varandra innan han hoppade upp på matdosan för att sedan lyfta. Dock utan att få med sig dosan. Talgoxens förmåga att få med sig en gammeldags matdosa i plåt passar sig för ett resonemang motsvarande Monthy Pythons diskussion om svalors förmåga att förflytta kokosnötter mellan världsdelar.

Vidare så såg jag en Spillkråka och en Gröngöling. Två av de mindre vanliga hackspettarterna. En än mer ovanlig syn var att jag såg en mård "rinna" över en berghäll. Det var andra gången i mitt liv jag sett dem i vilt tillstånd.

Då det låg på min lott att ta hand om dagens skörd av älgar så sköts det naturligtvis hejvilt. Tre kalvar och två tjurar har haft sin sista sovmorgon.

Jag gjorde morgonens koordinatangivelse på FB. En reaktion, från en ingenjör, naturligtvis höll jag på att säga. Lägger in bild med facit samt övrig information. Noteras bör att det är mindre skog nu än då bliden togs.

Jag kunde i min stillhet läsa klar boken samt förtjust fröjdas år de kamrater som fått besök av svensk skogsnäring i form av röjsågar o dyl.

I morgon blir det passet där solen inte tittar fram förrän det är dags att gå hem. Så det lär bli kallt nånting så in i själva den.

Som vanligt vid första jaktdagen är det lite skrik och panik medan man samlar ihop sina prylar. Samma prylar som man stuvade undan för ca ett år sedan. Men med den traditionstyngda kornmjölsgröten i magen stormade jag ut genom dörren och stuvade in lite av varje i bilen och gav mig iväg.

Inte utan viss förväntan då det var ett nygammalt pass. Det var ett pass som jag invigde i fjol men som jag detta år fått flyttat något. Jag baxade efter jakttornet ca 30 för att komma åt ett nytt hygge. Kanske skulle jag se något detta år.

Men de som känner mig vet bättre. Jag borde kunna lösa stridigheterna i mellanöstern. För där jag finns, finns lugnet-stillheten och friden. Men runt om kring är det larm och skottlossning. Men det var ett strålande väder på förmiddagen.

Medan det fälldes en tjur, 2 kor och en kalv plöjde jag mig igenom ca 200 sid i en Leif GW Persson-bok. Allt medan jag små-drack och små-åt mig genom massäcken. Det blir en rätt intressant smak då man druckit kaffe, buljong, äppelsoppa och choklad i samma mugg.

De enda förtretligheterna var att jag inte fick med mig mitt liggunderlag (som jag viker ihop och sitter på) samt en Risi-frutti (Men jag blev mätt ändå och bar hem en del).

I morgon blir det Källberg/Ulvaberg. Det var där jag sköt kalven ifjol. Får se om det kvar någon nu.