Frihet vs Ansvar
I den rådande eftervalsanalysen och inte minst i samband med partiledartävlingen inom Centerpartiet talas mycket om frihet. Det har uppmärksammats att favoriten Annie Lööf (fd Johansson) har tydligt marknadsliberala böcker på sitt nattduksbord. I andra sammanhang lanseras fria vårdval och fritt hit och fritt dit. Inget ont i det. Den oro jag känner är att Centerpartiet i full fart slutför positionsbytet med (M).
Vad är då nytt och unikt med Centerpartiets position? Inte ett dugg. Jag har inget problem med att idéerna hängt med ett tag. Men att vi inte är unika är ett problem i mina ögon.
Lite partihistoria (enligt min tolkning). Centerpartiets ursprung var fria självägande bönder som reagerade mot mot storföretagens framfart med stöd av det internationella kapitalet. Man slogs för att behålla sin frihet. Det kunde vara fattigt och uselt, men jag bestämde i alla fall själv. Men det var inte det som var samhällskittet. Det var inte det som skapade den sociala miljö som de första centerpartisterna levde i. Den minsta gemensamma nämnaren heter ansvar.
Jag vill hävda att känslan av ansvar är det som är unikt för centerpartisten.
Jag är beredd att sätta en rätt stor slant på att centerpartister är markant överrepresenterade i landets idéella styrelser. Uppdrag som väldigt få vill ha. Men någon måste göra det för samhällets bästa, suckar centerpartisten och ställer upp. Det är ansvar i det lilla.
Men principen om ansvar handlar om att jag som fri individ har skyldighet att ta ansvar för mig själv och min situation. Men jag har också ett ansvar för att vara till hjälp och stöd för människorna omkring mig. För ensam är inte stark. Det är också mitt ansvar att vårda den miljö jag lever i. Det är mitt ansvar att ställa upp för dem som behöver min hjälp oavsett ursprung, mental status, övertygelse etc. Det är känslan av att fullgöra ansvaret som ger tillfredställelse hos centerpartisten.
Det synsätt skiljer sig från de socialistiska som utgår från att varje individ är så liten och svag (vilket var sant i industrialismens början) att ansvaret för allt och alla måste ske kollektivt genom samhällets försorg. Ansvar förflyttas från att vara ett personligt åtagande till att bli en organisatorisk strukturfråga.
Men centerpartistens syn på ansvar skiljer sig också från den dogmatiske liberalen. De kan vara överens om att var och en har ett ansvar att ta hand om sig själv och de sina. Men sedan tar likheten slut med de frihetsälskande liberalerna. Tesen är att om alla tar ansvar för sitt så löser det frågan. Om alla får full frihet att göra vad de vill är de också skyldiga att hantera sina problem själva. Ansvar blir egoism.
Frihet är bra. Frihet är grunden för utveckling. Men frihet måste gå hand i hand med ansvar. Frihet är ett tillstånd men ansvar är en inställning. Du är inte alltid fri, men du kan alltid känna ansvar. Det är en ideologisk hållning. Det är det unika med centerpartisten enligt mig. Därför vill jag ser mer prat om ansvar och mindre om frihet.
Jag har skrivit och sagt det förut och gör det igen. "Varje människas fri- och rättigheter begränsas endast av andra människors fri- och rättigheter."
Vad är då nytt och unikt med Centerpartiets position? Inte ett dugg. Jag har inget problem med att idéerna hängt med ett tag. Men att vi inte är unika är ett problem i mina ögon.
Lite partihistoria (enligt min tolkning). Centerpartiets ursprung var fria självägande bönder som reagerade mot mot storföretagens framfart med stöd av det internationella kapitalet. Man slogs för att behålla sin frihet. Det kunde vara fattigt och uselt, men jag bestämde i alla fall själv. Men det var inte det som var samhällskittet. Det var inte det som skapade den sociala miljö som de första centerpartisterna levde i. Den minsta gemensamma nämnaren heter ansvar.
Jag vill hävda att känslan av ansvar är det som är unikt för centerpartisten.
Jag är beredd att sätta en rätt stor slant på att centerpartister är markant överrepresenterade i landets idéella styrelser. Uppdrag som väldigt få vill ha. Men någon måste göra det för samhällets bästa, suckar centerpartisten och ställer upp. Det är ansvar i det lilla.
Men principen om ansvar handlar om att jag som fri individ har skyldighet att ta ansvar för mig själv och min situation. Men jag har också ett ansvar för att vara till hjälp och stöd för människorna omkring mig. För ensam är inte stark. Det är också mitt ansvar att vårda den miljö jag lever i. Det är mitt ansvar att ställa upp för dem som behöver min hjälp oavsett ursprung, mental status, övertygelse etc. Det är känslan av att fullgöra ansvaret som ger tillfredställelse hos centerpartisten.
Det synsätt skiljer sig från de socialistiska som utgår från att varje individ är så liten och svag (vilket var sant i industrialismens början) att ansvaret för allt och alla måste ske kollektivt genom samhällets försorg. Ansvar förflyttas från att vara ett personligt åtagande till att bli en organisatorisk strukturfråga.
Men centerpartistens syn på ansvar skiljer sig också från den dogmatiske liberalen. De kan vara överens om att var och en har ett ansvar att ta hand om sig själv och de sina. Men sedan tar likheten slut med de frihetsälskande liberalerna. Tesen är att om alla tar ansvar för sitt så löser det frågan. Om alla får full frihet att göra vad de vill är de också skyldiga att hantera sina problem själva. Ansvar blir egoism.
Frihet är bra. Frihet är grunden för utveckling. Men frihet måste gå hand i hand med ansvar. Frihet är ett tillstånd men ansvar är en inställning. Du är inte alltid fri, men du kan alltid känna ansvar. Det är en ideologisk hållning. Det är det unika med centerpartisten enligt mig. Därför vill jag ser mer prat om ansvar och mindre om frihet.
Jag har skrivit och sagt det förut och gör det igen. "Varje människas fri- och rättigheter begränsas endast av andra människors fri- och rättigheter."
