Tankar från skogsbrynet

Kanske det är fler än jag som börjat bli uppriktigt less på medias fokusering på socialdemokraternas partiledarval. Med sedvanlig medialogik har man i brist på kunskap gissat och spekulerat runt olika teoretiska och hypotetiska scenarios i månader. Partiets framtid, roll och syfte tillsammans med olika kandidaters för- och nackdelar har tröskats varv på varv innehållande med allt gleasare mellan nya vinklingar. Då tar man det ett varv till för säkerhets skull.

Just nu känns det som att när valet äntligen är klart och att någon av de kända kandidaterna blivit vald så finns inget mer att tillägga. Allt är redan sagt. Då är denna uttjatade affär i hamn och vi kan lägga den till handlingarna och låta glömskans damm samlas. Högsta ljudet bllir pysandet när luften går ur ballongen.

Inte blir det som på julafton att vi låter bli att skaka på paketen utan låter spänningen byggas upp till dess vi får öppna paketen och se innehållet.

Men i avsaknad av ledarskap har Socialdemokraterna i alla fått vältra sig i sin smått religiösa inställning till Olof Palme och mytbildningen kring honom. Det har till och med sänts "minnesprogram" om Mona Sahlin på radion.