Älgjakt 2011 dag 1 (Kärrsbäcken)
I väg i arla morgonstund. Första dagen är alltid strulig. Framförallt då jag kom hem i går kväll vid 22-tiden efter tre dagar på resa. Lite hade jag förberett innan men inte mycket. Så det blir något av skrik-å-panik innan man hunnit plocka fram alla grejor.
Väl framme vid parkeringen eller FAP:en som någon i kronans tjänst skulle ha uttryckt det möttes jag av en liten överraskning. På en pinne satt en skylt som pekade i min rikting och upplyste om att detta var vägen till pass nr 19. Som sakupplysning kan nämnas att jag har pass nr 21. Nära men ändå inte. Jag visste att vi detta år stökat om rätt rejält med passen men hade uppenbarligen missat detta tillskott.
Längs stigen till mitt pass var det nogsamt snitslat. Så jag undrade líte för mig själv, någon annan jag förvisso inte att dryfta frågan med, var detta pass skulle ligga i förhållande till mitt och varför man i så fall gick från detta håll. Med stigande förundran över den ordentliga snitslingen fram till pass 19 fick sin lösning i en insikt över årets passjusteringar. Detta år har en nyhet införts. En typ av sambo-skap.
Vi som har pass på gränsen mellan två jaktrutor, vårt hela område är indelat i 4 sådana, delar i flera fall passet med en annan jägare. När vi jagar i ruta A så sitter jag där. Sedan vänder vi på oss och jagar ruta B och då sitter min kollega på passet. Jag tillbringar då min tid i ett pass som jag sedan tidigare har i ruta B.
Som seden bjuder satt jag älglös hela dagen. Vi hade fart på några. Det sköts 3 tjurar under dagen. En pikant detalj var att det infördes skjutförbud på tjur efter de två första. Med syftet att vi skulle skjuta några kor och kalvar innan tjurarna blev "lovliga" igen.
När dagen var slut ägnade jag mig åt orientering. Jag fick i sista minut en förfrågan att byta till en annans pass vid morgondagens jakt. Jag accepterade detta då det var ca 7 år sedan jag såg en älg från mitt ordinarie pass. Ett faktum jag klargjort i mina redogörelser únder dessa år med illa återhållen förgrämelse. Det har nu visat sig att det bättre läget kompenserades med ett riktigt uselt halvruttet "torn" av grenar och pinnar. Dock med ett litet plåttak. Om det regnar kraftigt söker jag möjligen skydd i den rangliga konstruktionen. Tack och lov har jag min stelkrampsvaccinering om olyckan skulle vara framme.
Tack för idag.
För den hugade så kan jag meddela att jag hade både matsäck och magsäck med mig. Dessa var små.
Väl framme vid parkeringen eller FAP:en som någon i kronans tjänst skulle ha uttryckt det möttes jag av en liten överraskning. På en pinne satt en skylt som pekade i min rikting och upplyste om att detta var vägen till pass nr 19. Som sakupplysning kan nämnas att jag har pass nr 21. Nära men ändå inte. Jag visste att vi detta år stökat om rätt rejält med passen men hade uppenbarligen missat detta tillskott.
Längs stigen till mitt pass var det nogsamt snitslat. Så jag undrade líte för mig själv, någon annan jag förvisso inte att dryfta frågan med, var detta pass skulle ligga i förhållande till mitt och varför man i så fall gick från detta håll. Med stigande förundran över den ordentliga snitslingen fram till pass 19 fick sin lösning i en insikt över årets passjusteringar. Detta år har en nyhet införts. En typ av sambo-skap.
Vi som har pass på gränsen mellan två jaktrutor, vårt hela område är indelat i 4 sådana, delar i flera fall passet med en annan jägare. När vi jagar i ruta A så sitter jag där. Sedan vänder vi på oss och jagar ruta B och då sitter min kollega på passet. Jag tillbringar då min tid i ett pass som jag sedan tidigare har i ruta B.
Som seden bjuder satt jag älglös hela dagen. Vi hade fart på några. Det sköts 3 tjurar under dagen. En pikant detalj var att det infördes skjutförbud på tjur efter de två första. Med syftet att vi skulle skjuta några kor och kalvar innan tjurarna blev "lovliga" igen.
När dagen var slut ägnade jag mig åt orientering. Jag fick i sista minut en förfrågan att byta till en annans pass vid morgondagens jakt. Jag accepterade detta då det var ca 7 år sedan jag såg en älg från mitt ordinarie pass. Ett faktum jag klargjort i mina redogörelser únder dessa år med illa återhållen förgrämelse. Det har nu visat sig att det bättre läget kompenserades med ett riktigt uselt halvruttet "torn" av grenar och pinnar. Dock med ett litet plåttak. Om det regnar kraftigt söker jag möjligen skydd i den rangliga konstruktionen. Tack och lov har jag min stelkrampsvaccinering om olyckan skulle vara framme.
Tack för idag.
För den hugade så kan jag meddela att jag hade både matsäck och magsäck med mig. Dessa var små.
Kommentarer
Postat av: Eva
Är det inte min arbetskamrat som är kassör?
Postat av: Vanberg
700 för en förbjuden tjur... Det kan det nog vara värt :-)
Trackback
