Tankar från skogsbrynet

Med -2 grader i luften och fläckvis frost halkade jag fram i terrängen i fruns lilla Toyota. Vägen sista biten var mer anpassad för terrängvolvon. Men skam den som ger sig. På uppmaning från passgrannen var jag dessutom ut i ovanligt god tid. Som jag meddelade igår var jag beredd på att "sitta på ryggsäcken" som det heter. Dvs använda den stol som ryggsäcken har som tillhörande funktion. Måste säga att det gick bra.

Passets/tornet bedrövliga skick kan betraktas till höger i bild.


Fastän terrängen var uselt röjd så att jag bara hade ett par mindre skjutstråk i stället för stora öppna ytor blev det en trivsam dag. Jag satt i söderläge med en strålande sol i ansiktet. Framåt middagstid kunde man till och med ta av sig ytterjacka och förstärkningsplagg. Passade även på att sträcka ut mig mig i gräste och dåsa lite.

Huru kunde jag vara så ansvarslös ställer sig den mest simple "juholt-undersökare" sig frågan. Det var ett lätt val. Dagen inleddes med en viss verksamhet. Det skjöts en älg och det stormade förbi en älgkalv med hund efter sig, dock utom mitt synområde, med efterföljande hektisk radiotrafik. Varefter någon timma allt dog ut. Det blev så tyst, sä länge att en av kamraterna ropade upp en av de notoriska pratmakarna i syfte att kolla om kommunikationsradion fungerade. Därefter återgick allt i frid och tystnad. I hela skogen.

Som sysselsättningsterapi efter det att jag läst socialstyrelsen skrifter om principer för kommunala värdighetsgarantier inom äldreomsorgen samt löst några korsord fann jag till min förvåning en liten tjärstubbe. Varvid eldning naturell påbörjades. Att kreta stickor och hålla elden vid liv kan hålla en enkel själ nöjd och sysselsatt.

 

Om någon undrar varför det heter tjärved kan ni ta en titt på den rinnande gränsen mellan bränt och obränt.

Återkommer i morgon.