Tankar från skogsbrynet

Jag har nu läst igenom förslaget till idéprogram från Centerpartiet och skall försöka samla mig till en analys av mina känslor, upplevelser och slutsatser.

 

Ett idéprogram är ett försök att beskriva ideologin och dess kompassriktning. Därav blir den svepande och övergripande. Varje ideologi har sin början i ett "fel" som skall "rättas till". Felet i samhället som skall åtgärdas  definieras av den grupp av människor som formulerar det. Här i ligger min största kritik mot programmet.

 

När jag försöker föreställa mig vems röst programkommitten försöker torgföra ser jag inte den strävsamme egenföretagaren (kan vara bonde) från västra Sjulsmark som försöker få sitt livspussel att gå ihop. Det jag ser är en Alexander Bard som börjat sopsortera. Även om jag gillar "revolutioner" så tvekar jag inför att det centerpartistiska historiska arvet skulle utmynna i en urban libertan. (Det var en beskrivning som jag knappt förstod själv). Alexander Bard har många sidor men "skit under naglarna" och ett "jävlar anamma" är inte det jag tänker på först.

 

Ergo: Jag upplever att programmet skrivts för någon som hellre skulle hittas död än som betalande medlem i centerpartiet.

 

Vad jag gillar bäst i programmet, förutom vissa formuleringar som jag känner igen från mina egna inspel i det öppna programarbetet, är den intellektuella hederligheten.

 

Hävdar man alla människors lika rätt och värde så måste slutsatsen bli att índividen måste få utöva det varthelst i världen - så ock i Sverige. Man kan inte hävda att allas har lika rätt och värde men inte Du - just här. Att det sedan finns hur många praktiska hinder som helst som måste lösas för att nå en värld med fri invandring är en helt annan fråga.

 

Det jag saknar mest är underdog-perspektivet. Vårt parti uppstod när industrikapitalet och arbetarrörelsen stred om makten i det nyfödda svenska industrisamhället. Det bestod av folk vilket likt kapitalet ägde produktionsmedlen men levde och strävade på som arbetare. Fria, "fattiga" och utan politiskt inflytande.

 

Därför störs jag av tonen att det offentliga skall vara minimalt och den politiska styrningen ännu mindre. Överlåt allt till marknaden och individen blir allt till det bästa. Lösningen är den politikfria politiken. Jag hoppas inte att Centerpartiet går i bräschen för denna idé och avvecklar sig själv. Jag tror att vi har ett större uppdrag att utföra än att ge upp. Trots allt är marknaden och individen egoister och tänker inte på andra om det inte lönar sig.