Första steget är taget i "finn centerns syfte"
Annie Lööfs och Centerpartiets utspel om äldreomsorgen har goda meriter för att kunna bli en plattform för framtiden. Men som alla första steg så anger det inte riktningen utan bara ett underlag för valmöjlighet för nästa steg. Efter andra möjligen tredje steget ser vi riktningen, farten och steglängden.
Så här ser kan några tankebanor vandra.´
Syfte och mål
Att etablera Centern på en stabil nivå kring 10-15% av väljarkåren. (Mitt antagande)
Målgrupper
Flera olika målgrupper kan urskiljas
|
Målgrupp |
Grupp-identitet |
Kommentar |
Potential |
|
Boende på SÄBO |
Svag |
Tyvärr är de som fått särskilt boende oftast i ganska dåligt mentalt skick. I förslaget hanteras frågan om valfrihet för de som har svårt att välja. Denna grupp, i den mån de röstar, byter nog inte parti så lätt. |
Antalet boende på SÄBO är ca 90 000 personer. Det är ca 1% av valmanskåren. Av dessa har centern redan knappt 10 000. |
|
Pensionärer |
Mycket stark |
”Alla” pensionärer har en gemensam nämnare i att de lämnat sitt bidrag till samhället och nu är det dags att samhället ger tillbaka. De har både starka lobbygrupper och att gruppen friska, välutbildade och krävande växer. Jag tror att borgliga pensionärer inte har så svårt att byta parti om ingen annan ”hjärtefråga” lägger hinder i vägen. |
Gruppen 65+ utgör ca 1 700 000 personer och utgör ca 23% av valmanskåren. Varav 54% stödjer Alliansen. C har ca 130 000 sympatisörer i gruppen 65+. Om C tar 50% av allianspensionärerna motsvarar det 6% av valmanskåren. |
|
Anhöriga |
Medel/ Stark |
De anhöriga som anser att föräldern inte får den omsorg som förväntas känner en stark identifikation. Samma psykologi som vid skolnedläggningarna. Fokus och engagemang finns bara vid kriser. Sedan flyttas fokus till andra ”kriser” i livet. Men självklart anser de att ”alla” gamla skall ha det bra. |
Om ”Anhörig” definieras som gruppen 40-64 år så utgör den 40% av valmanskåren. Men det är 270 000 personer som bor i särskilt boende eller har hemtjänst. Om dessa har i snitt 1,5 barn i livet så blir det ca 400 000 personer, ca 5% av valmanskåren. Frågan är hur många av dessa 400 000 som har någon gammal anhörig som far illa. |
|
Entreprenad-positiva |
Svag/ Medel |
Gruppen är rätt stor. I princip kan man nog anta att alla alliansväljare i grund och botten är positiva till entreprenadsättning av offentlig verksamhet. Med det är å andra sidan alla övriga allianspartier också. Liksom anhöriggruppen så stärks identifikation när frågan blir aktuell. |
Målgruppen utgörs av 50% av valmanskåren. Men få byter nog parti med anledning av denna fråga. Om (M) i sin ambition att förvalta Folkhemmet börjar svaja i frågan kan vissa röster lossna bland de marknadsliberala. |
|
Socialpolitisk intresserade |
Svag |
De som har socialpolitiken som sitt intressefält är nog de som är yrkesverksamma eller aktiva inom olika typer av anhörigföreningar. Deras identifikation blir nog efter samma mönster. |
Här finns både höger och vänsterröster. Men området är så brett att det är svårt att bli tydlig i budskapet. |
|
Stad/Land |
Svag/ Stark |
Finns stad och landperspektiv på detta? Å ena sidan har landsorten en större andel äldre av befolkningen men å andra sidan är nog andelen som gillar privata alternativ större i städerna. Men på landsorten finns stora småföretagarbygder som lever på entreprenaderna. Likväl som att pensionärer/omsorgskunder finns i hela landet. Hot mot den den egna orten skapar identifikation. |
Det kan vara lättare att koppla äldreomsorgpengen till en landsortspolitik än motsatsen. Inte minst med tanke på den offentliga ekonomins stora roll ute i landsortskommunerna. |
|
Rik/fattig |
Svag |
Den som är (rejält) rik kan oavsett system skapa sin egen äldreomsorg. Ingen kommer dessutom att få mer pengar genom detta. |
Detta är inte skälet för att byta politisk hemvist. |
Källa: SCB
Vägvalet
Vilka är då alternativen? Jag ser dessa som de främsta.
1) Pensionärspartiet
(+) Mycket intressant. Målgruppen är stor och med tydliga motståndare. Motståndare utgörs av de som konkurrerar med pensionärerna om de offentliga medlen och de politiker/myndigheter som styr medel bort från den äldre.
(-) Tidigare försök med pensionärspartier har inte lyckats. Frågan är om (C) vågar utse barn, ungdomar och funktionsnedsatta som sina "motståndare". Ett Problem till kan vara att de äldre vill ha mer resurser till sig själva men inte att det skall drabba andra.
2) Entreprenadpartiet
(+) Centern har en djup ideologisk förankring i att ta personligt ansvar för sig själv och sin omgivning och inte belasta det allmänna. Det gör att den marknadsliberala inställning tar stopp där den tenderar att övergå i egoism. Det kan vara en framkomlig väg att ta entreprenadfanan från Nacka Kommun och Erik Langby (M) och föra den ut i landet. Det gäller bara att vara konsekvent och kunna stå upp även under "Carema-skandaler".
(-) Tilltron till Folkhemmet och det starka samhället är starkt förankrad. Inte minst syntes i just Caremaskandalen. Vem vågade stå upp stormen och driva linjen att så länge det offentliga slösar bort pengar i ineffektivitet och byråkrati så finns det pengar att tjäna för den private aktören? Vågar (C) det?
3) Landsortspartiet
(+) Den som känner mig förvånas inte ett dugg över att detta är ett av mina alternativ. Centerns ideologiska bas handlar om ansvar. Här i ryms ansvaret för sig själv (entreprenadandan) och ansvaret för omgivningen (gamla och sjuka etc). Allt det i en geografisk hemvist och ursprung på landsorten. Centern har en tydlig landsortstämpel i folkmedvetandet. På landsorten ökar andelen äldre för varje dag. De blir en allt tyngre väljargrupp. Den åldrande befolkningen ger svagare offentlig ekonomi vilket kan avhjälpas med mer privata inslag. Entreprenadverksamhet som ger jobb i utsatta bygder. Landsortspartiet kan dessutom röra sig över ett större politiskt fält än vad ett pensionparti.
(-) Utmaningen för äldreomsorgspengen på landsorten är om det överhuvudtaget finns valbara alternativ till den offentliga omsorgen. Utvecklingen av LOV-företag på landsorten får visa vägen. Med detta vägval kan (C) bli ett 8-10%-parti riksdagsvalet och ett 20-30%-parti i kommunvalet. Risk eller möjlighet?
