Damned if You do - damned if You don't
Länsmedia bedriver ett egendesignat "drev" mot den politiska och tjänstemannaledningen i Region Gävleborg.
Dramat bygger på följande upplägg.
1) Ledningen spenderar miljontals kronor på egna förlustelser och nöjesresor.
Det som avses är då regionens chefsutvecklingsprogram samt regionens verksamhetsutvecklingsarbete som omfattar ett antal resor med totalt ca 100 deltagare till sjukvårdsoperatören Kaiser Permanente i Orlando, USA.
2) För att bekosta ledningens vältrande i kaviar och champagne enligt ovan så genomförs besparingsåtgärder inom verksamheten.
Det innebär att ambulanssjukvården skall omfattas av samma jourtjänstgöringsavtal som alla andra inom regionen enligt kollektivavtal.
För att inte störa dramaturgin kring denna djupa orättvisa så passerar man ganska snabbt att ledarutvecklingsprogrammet kostat 2000 kr/deltagare och man nämner inte alls att det kanske är bra med ett ledarutvecklingsprogram. Resorna till USA har staten betalat, men det är inte heller någon stor grej att lyfta i förhållande till sparbetingen.
Att drygt 20 personer inom ambulanssjukvården sagt upp sig uppmålas som ett patientsäkerhets-Harmagedon av bibliska proportioner. Att inte få sova med full lön med någon utryckning då och då är höjden av uselt ledarskap, dålig arbetsmiljö och kränkande behandling. Det är ingen hejd på hur eländigt det är.
Jag undrar vad som skulle ske om världen varit lite tvärtom.
Tänk om Region Gävleborg hade gått ut med att all personal med jourtjänst skall få samma avtal som ambulanspersonalen.
Hade då de anställda jublande konstaterat att nu når arbetsglädjen nya höjder och patientsäkerheten kommer att bli alldeles fantastisk? Hade media gjort reportage om de personaltillvända hedersknyfflarna till chefer som bara ser till personalens och patienternas bästa? Skulle facket nöjt konstatera att nu blir det lätt att rekrytera personal och ersätta stafettjänster och vakanser?
Skulle inte tro det.
Min erfarenhet är att vid förändringar agerar väljarna/opinionen enligt vissa mönster.
1) Förändring betraktas alltid med misstänksamhet.
2) Om jag berörs positivt så kanske jag är nöjd en liten stund. Men lika troligt är att jag surt konstaterar att det var på tiden att denna förbättring kom. Men sent var det och litet.
3) Om jag inte påverkas i någon nämnvärd grad så bryr jag mig inte överhuvudtaget.
4) Om jag påverkas negativt så är det man ur huse med facklor och högafflar med krav om rullande huvuden.
Mer troligt blir det:
Den berörda personalen kommer att ifrågasätta varför inte förändringen kommit tidigare då ambulansfolket haft det i flera år. Facken kommer att lyfta i förhandling att berörd personal borde kompenseras retroaktivt för att uppnå rättvisa med ambulanspersonalen.
Media går ut med rubriken: "Miljonrullningen till jourpersonal - ett hån mot övriga!" De kommer att skriva om att regionen skapar ett A- och ett B-lag. Där vissa får sova med full lön medan andra får slita i sitt anletes svett dagarna i ända. "Varför är inte vi dagjobbare värda lika mycket som jourpersonal?" uttalar sin undersköterskan Sigbritt A-son harmset.
So damned if You do and damned if You don't!
Så då är det lika bra att göra det som roligt för en själv.
Kommentarer
Trackback
