Tankar från skogsbrynet

I den åsiktsbubbla som jag rör mig i ramlar det hela tiden in inlägg på temat ”hur kan SD:s väljare inte se vilken hemsk politik partiet för?” Jag brukar tänka; varför säger du det till mig? Vänd dig till SD:s väljare. Problemet är att SD-väljarna gillar sitt parti, ledarna, dess politik och skiter i vad du tycker. De har dessutom opinionsmässig framgång. Varför lämna ett vinnande lag?

 Under den vindkantring som skett det senaste året är det två partier som stått upp för asylrätten och ett humanistiskt perspektiv på immigrations- och integrationspolitiken, C och V. Dessa två partier samlar i opinionsmätningarna ca 20 % av väljarkåren.  Mot sig har de idag, i immigrationspolitiken, de tre nyanserna av brunt. Fackligt aktiva rasister, Östermalmsrasister och de rena tokrasisterna. Deras partier samlar ca 60-65% av väljarkåren. Till dessa kan även den religiösa högern och batongliberalerna läggas.

 Jag känner sorg inför det faktum att det endast är 20 % av väljarna som anser att en humanitär flyktingpolitik och asylräten är så viktig att de ställer sig bakom de partier som står för den linjen. För bara tre år sedan var bilden den omvända.

 S och M inte försöker ändra SD-väljarnas åsikter. De försöker bara göra sig valbara. Om inte anhängarna till dessa och andra partier inser att det gått så långt att de måste välja om de skall stödja sitt gamla parti eller ta den kompromisslösa kampen mot tokrasisterna kommer den bruna vågen att rulla vidare. Den berömda kakan ligger på bordet.

I tokrasisternas värld finns inga nyanser. Därför måste motståndet vara lika fokuserat. En bidragande orsak till D J Trumps valvinst var att anhängarna till Bernie Sanders och de gröna inte kunde förmå sig att rösta på Hillary Clinton då de inte accepterade henne och hennes agenda till 100%, med känt resultat. Trogna sina ideal banade de väg för sin störste fiende.

 Det som kallas ”toleransens paradox” är att man kan inte vara tolerant mot de intoleranta. Den spelyta som den tolerante intuitivt är beredd att erbjuda kommer de intoleranta aldrig att erbjuda sina motståndare. Därför kommer tolerans att öka de intolerantas spelutrymme. Vi måste våga ta fighten. Är Sverige ett land av rasister eller inte? Ja, kanske. Vår historia är inte jättevacker.

 Vi står inför ett gigantiskt systemskifte. Det öppna liberala samhälle som skapat global rikedom i 70 år hotas. Är framtiden en återgång till små nationalstater uppfyllda av sin egen förträfflighet och med skräck för sin omgivning? Hellre egen fattigdom än rikedom med andra. I detta perspektiv känns frågor om flygskatt, fiberutbyggnad, vinster i välfärden etc. som trams.

 Aldrig har angreppen på oss som står för en humanitär flyktingpolitik och håller asylrättens fana högt varit så hårda. Gamla vänner vänt sina kappor upp mot opinionsvinden och förnekar sina gamla ståndpunkter. Vi har ett val att göra. Ta striden eller huka inför stormen. Vad blir din historia för barnbarnen om värderingsvalet 2018?