Tankar från skogsbrynet

På fredagen bevistade jag och Marianne Raphsody in Rock på Stenegård i Järvsö. En mycket trevlig föreställning. Vis från andra föreställningar skämtade vi om att vädret säkert skulle bli uselt och att vi skulle drabbas av någon hysterisk anhörig till ensemblen.

Solen gassade medan i stod i kön. Publikvärdarna delade ut vatten till behövande. Lagom till att ridån gick upp startade skyfallet. Under den dryga timme vi väntade på ridån upptäckte vi ett Robert Wells-fan på den sjukliga nivån. En kvinna i 50-års åldern som var på sin 3:e föreställning denna vecka. Att hon har någon typ av diagnos är ställt utom allt tvivel. Tack och lov satt hon i raden framför oss. Där antastade hon oavbrutet sin bänkgranne med konversation, upplysningar och påståenden. Antingen hade karln en ängels tålamod, god uppfostran eller så var han en mes. I vilket fall blev han min hjälte. Hade det varit jag skulle kvinnan sannolikt mött ett oblitt öde. Men han härdade ut.

Men damen i fråga besatt också superkrafter. Hon kunde i det fria, på 20 meters håll, bli störd av cigaretterök som blåste åt andra hållet.

Insåg också att mitt regnställ blivit så nött att det inte höll tätt på sina ställen.