Tankar från skogsbrynet

Såsom varande en ledande birollsinnehavare i ett lokalt mediadrev har jag fått se hur den mediala logiken fungerar och den mediala moralen vittra ned.

Redan från dag ett försökte lokalreportrarna med att nysta i spåret om det inte hade uppstått bråk och osämja på min fest. Vilket föranledde att kommunalrådet (BM) tog bilen i fyllan och åkte hem. Ett spår som de har haft svårt att släppa då det inte var något löpsedelsvärde i att vi bara hade en trevlig fest och där en av deltagarna drabbades av mental härdsmälta.

När det sedan uppdagades att BM inte öppna i tid för polisen så att de knackade in en liten ruta för att öppna blev rubriken att BM "vägrade öppna dörren". Allt i världskrigsrubrikstil mot röd färgplatta. Rubriken antyder att tidningen fått bekräftat att BM senfärdighet att öppna byggde på en medveten handling. Det har inte tidningen den minsta täckning för.

Fick ett mejl av en arbetskamrat som skall skickas runt. Jag presenterar visdomsorden på detta sätt.
-----------------
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.  

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och
ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Eftersom du är en av dem. Grattis!!!

Min älskade hustru har slutfört projekt "Ved 2009/2010". Det är knökfullt i vedboden. Jag är spänd över hur bra ventilationen är i den nya vedboden. Det skall vara gjort enligt konstens alla regler med luftspalt mellan väggbrädorna och även mellan vedhögen och väggen samt att det ligger ett lager SJ-pallar i botten.

Dessutom började vi ströa upp en brädhög som legat ute hela vintern. Till sist återupptog jag arbetet med att spika läkt till lockpanelen på gäststugan/maskinhallen.

Det är svårt att undvika att bli inblandad i turbulensen kring Björn Mårtenssons fyllestyrning. Inte minst med anledning av att resan startade hemma hos mig. Jag har framhållit två saker hela tiden. 1) Handlingen är oförlåtlig. 2) Förr eller senare gör man sitt livs största misstag. Trots det är den känsla som jag bär främst - sorg. Hela situationen är eländig. Eländig för alla parter.

Att köra alkoholpåverkad, som allt för många gör, är ett svek i många dimensioner. Inte minst för en sådan som Björn. Det är ett svek mot en själv, allt det man gjort, byggt upp och skapat. Allt detta hotas av en kort stund av hjärnsläpp. Det är ett svek mot människorna som finns en nära. De som litar på och älskar personen. Det är ett svek mot den allmänhet som utsätts för faran av en bil som framförs utan kontroll.

Jag är inte den som är utan skuld. Jag gör tabbar med jämna mellanrum och varje gång förbannar man sin dumhet och svär på att det aldrig skall hända igen. Men så dyker det upp en ny situation och ett nytt klaver att trampa i. I min oförmåga försöker jag att undvika att göra samma fel två gånger i alla fal.

Så har den kommit. Landstingsbyråkraternas förslag till strukturplan. En plan som politiken just nu fått för behandling och påseende. (jo tjena, som om Knapp och Brink skulle släppa fram något de inte ok:at). Det blir spännade och se hur de omvända sossehatarna inom centergruppen skall hantera nedläggningen av alla vårdplatser i Bollnäs. Halvering av specialistvården i Hudiksvall och en övervältring av kostnader till kommunerna och ett ökat ambulansåkande för patienterna. Samtidigt som det inte står ett ord om entreprenadsättning av Bollnäs sjukhus i planen. Ett krav för att gå med i samarbetet för centerpartisterna - sa de i alla fall.

Landstinget vill bygga ut närvården i kommunerna. Vilket är vackert tänkt. Men att skapa sängplatser på hälsovårdscentralerna verkar inte aktuellt. Nej de vill bygga ut närvården i kommunernas anläggningar för kommunernas pengar. Kul affärsidé. De verkar inte förstå att utvecklingen inom äldreomsorgen bygger på ett utökat boende i hemmet och allt färre "instutioner". Inte heller har de samverkat en sekund med kommunerna om denna samverkan.

Vi får se hur mycket folket belönar Centerpartiet för att de är med och tar ansvar. Enligt Brink och Ånöstam kommer belöningen att bli riklig. Jag är skeptisk.

Jag är rätt övertygad om att folkets vrede kommer att överrösta klirret från silverpenningarna.