Älgjakt dag 2(6) Kärrsbäcken - Mer trafik i skogen
Trogen läsare efterlyser matsäcksrapporten. Problemet är att det känns meningslöst. Det är så lite jag har med mig så att det känns meningslöst. Matmässigt har det väl blivit motsvarande ca 2 limpskivor. Mest har jag suttit och druckit varmt för att just komma år värmen. Tidigare hade jag en hel termos med soppa till lunch tillsammans med en parisare. Nu blir det en varma koppen och motsvarande en halv limpskiva.
Väl framme vid dagens jaktterräng möttes jag av det välvilliga brummadet från skogsmaskiner. En skördare och skotare (en sk. grupp) hade fullt rally ca 300 m från mig bakom en skogsridå. Jag väntade hela dagen på att det skulle bröja falla träd inom synhåll och att skördaren skulle braka fram likt en Godzilla eller King-Kong i skogen. Men icke så. Förutom det irriterande brummadet tog jag det hela med jämnmod. För vad hade jag kunnat göra. Å andra sidan kan skogsmaskiner till och med locka fram älg, då de lärt sig att fällda träd betyder att tidigare oåtkomlig mat nu längre inte är det.
Nästa trafikhändelse utgörs faktiskt av älg. Eftersom jag sitter nästan längst ned i södra änden av området brukar större delen av beskjutningen ske längst i norr. Så icke detta år. Även om jag gick lika tomhänt som vanligt från skogen så small det omkring mig. Det var till och med så spännande att jag blev "varnad" över radion att en ko med kalv skulle kunna komma till mig. Första djuret som föll var en rejäl tjur som den första rapporten beskrevs med att han hade 8-taggar på ena sidan. Skytten var markant upphetsad. Så upphetsad en "gammal" revisor kan bli.
Annars var den bestående känslan - köld. Även om solen sken på dem som inte satt i skugga drog nordvindar bistra förbi längs myrstråket. Ömsom läste jag i Jan Guillous senaste "Mitt skrivande liv" och ömsom värmde jag mina fingarar och stela fingerhandskar på kaminvärmen. Men det blev en 200 sidor i alla fall. Jag hann avverka IB-affären.
Mina intryck så långt av boken är att han måste vara döende. Boken känns som bekännelse på dödsbädden. Med hänvisning till ungdomligt oförstånd erkänner han att han då i ungdomen tidvis varit jävligt usel, pretentiös och korkad. Även om han vare sig då eller nu i skrivande stund trott sig vara något annat än brillant. Det andra är att han vid ett flertal tillfällen yttrar ett mantra att "arkivet" talar sanning medan "minnet är korrumperat". Det är som om han vill understryka att oavsett vad han skrivit hittills är detta sanningen och inget annat än sanningen.
Väl framme vid dagens jaktterräng möttes jag av det välvilliga brummadet från skogsmaskiner. En skördare och skotare (en sk. grupp) hade fullt rally ca 300 m från mig bakom en skogsridå. Jag väntade hela dagen på att det skulle bröja falla träd inom synhåll och att skördaren skulle braka fram likt en Godzilla eller King-Kong i skogen. Men icke så. Förutom det irriterande brummadet tog jag det hela med jämnmod. För vad hade jag kunnat göra. Å andra sidan kan skogsmaskiner till och med locka fram älg, då de lärt sig att fällda träd betyder att tidigare oåtkomlig mat nu längre inte är det.
Nästa trafikhändelse utgörs faktiskt av älg. Eftersom jag sitter nästan längst ned i södra änden av området brukar större delen av beskjutningen ske längst i norr. Så icke detta år. Även om jag gick lika tomhänt som vanligt från skogen så small det omkring mig. Det var till och med så spännande att jag blev "varnad" över radion att en ko med kalv skulle kunna komma till mig. Första djuret som föll var en rejäl tjur som den första rapporten beskrevs med att han hade 8-taggar på ena sidan. Skytten var markant upphetsad. Så upphetsad en "gammal" revisor kan bli.
Annars var den bestående känslan - köld. Även om solen sken på dem som inte satt i skugga drog nordvindar bistra förbi längs myrstråket. Ömsom läste jag i Jan Guillous senaste "Mitt skrivande liv" och ömsom värmde jag mina fingarar och stela fingerhandskar på kaminvärmen. Men det blev en 200 sidor i alla fall. Jag hann avverka IB-affären.
Mina intryck så långt av boken är att han måste vara döende. Boken känns som bekännelse på dödsbädden. Med hänvisning till ungdomligt oförstånd erkänner han att han då i ungdomen tidvis varit jävligt usel, pretentiös och korkad. Även om han vare sig då eller nu i skrivande stund trott sig vara något annat än brillant. Det andra är att han vid ett flertal tillfällen yttrar ett mantra att "arkivet" talar sanning medan "minnet är korrumperat". Det är som om han vill understryka att oavsett vad han skrivit hittills är detta sanningen och inget annat än sanningen.
Solen brinner i frostig tall
Se hur tögränsen kryper allt närmre. För att aldrig nå fram.
I morgon jagar vi närmare Långhedsbyn. Nämligen det område vi kallar för "Kilarna" far att det ligger inklämt mellan två vägar. Jag håller till i närheten av bostället Morabo +61° 23' 52.99", +16° 5' 25.48".
Kommentarer
Trackback
