Gamla synder som biter tillbaka

Föga förvånande har Jan Guillous memoar skapat vågskvalp. Att han skulle ha varit sängkompis med KGB förvånar inte det heller. Att JG vurmat för palestinavänstern har jag förstått sedan länge men att han tillhörde den riktiga avgrundsvänstern hade jag inte uppfattat.

Det gör mig lite besviken. För lika intellektuell som tokvänstern var lika frikopplad från verkligheten var den. Vilket sentida politiska avböner speglar. Men att han tillhörde SKP stör mig nog mest. För SKP var den enda vänstersekt som jag i början av mitt politiska liv inte avfärdade med ett hånskratt. Orsaken var deras arbetsmetod. Nämligen infiltration.

Den arbetsmetoden beskriver JG tydligt i boken då huvudelen i FIB/Kulturfronts styrelse mörkade att de var SKP:are och hade egna möten där de lade upp taktik och fattade beslut som sedan "spelades upp" på sammanträdena.

Uppenbarligen tog JG:s vilja att jobba med dubbla agendor även vägen förbi Sovjetiska ambassaden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0