Tankar från skogsbrynet

Nu är det över för denna vecka. Vi bröt i förtid. Uppenbarligen är det känt i skogen att det är kalvjakt som gäller. På en enda åker iaktogs 7 stycken vuxna älgar. Ytterligare älgar passerade revy under de få timmar jakten pågick. Nu tackar vi för oss och tar nya tag på fredag.

Det blev inte skit idag.

Vi ägnades oss jakt på kalv idag. Vi motionerade en ko med kalv samt en tjur i ett par timmar i min närhet ( så lite spännande var det) innan de smet ut. Därefter intet.

Det närmaste älg jag kom denna dag var en älg-hund, Monicas.



Men viktigast att notera är att på detta pass för exakt 6 år sedan följde min Marianne med på älgjakt och på den vägen är det. Den gången gjorde hon bakpotatis och fläskfilé. Så bra har jag det inte nu.



Vi strävar på i morgon också.

Skönt att ha fått det bekräftat. Min positiva ansats igår inför dagens händelser visade helt verkningslösa. Det var lika ekande tomt i skogen i dag som tidigare dar. Ergo, jag kan återgå till mitt sura gnällande om sakerna tillstånd. Var oc´h en av oss vet att det räcker med att slappna av i ansiktet för att man skall se sur. Man måste spänna musklerna för att le. Skönare att vara avslappnad.

Men det var dock trevligt att beträda det nya passet. Dock hade det kunnat vara annorlunda. Den kollega jag delar tornet med måtte ha haft en primitiv värmekälla. För det hade kolat bra i golvbräderna. Uppenbarligen kunde det ha blivit ryggsäckssittning även idag. Men icke. Istället hamnade jag enligt plan två meter upp och rätt in i bitande vind längs kraftledningsgatan. Storm över mjällen som jag brukar säga.

Två stackars kalvar blev dagens byte. En annan positiv händelse med dagen var att nu har jag slutfört de mest överhängade plikterna från jobb och uppdrag. Jag har skrivit fram underlag för en MBL-förhandling, Kallat och skickat handlingar till ett styrelsemöte, fixat underlag för en upphandling åt kommunrevisionen och ägnat mig åt valberedningsarbete. Semestervecka? Pytt!

Nu är det möte vid slakthuset för att bestämma jaktens fortsatta bedrivande. Men jag är inte med för jag skall i väg och fira av bonusdotter Hannas födelsedag och sedan blir den möte i Druidlogen. Berättar mer i morgon.

Lite typiskt. Ulvabergspasset, som mer exakt ligger vid Brusstrand längs Hässjaån, är det enda av mina pass som jag inte inspekterade före älgjakten. Ty det är min stolthet. Så den borde inte har tagait någon skada av vintern. Redan när jag svängde av allfarvägen in på den traktorstig som leder fram till passet uppstod ett problem. Jag körde rätt in i en hög med grova grankvistar efter ett vindfälle. Tog en stund i mörkret att slänga undan alla grenar så att färden kunde återtas. Nåja, promenderade sedan de sista hundratalen melen till passet. Konstaterade att det lutade mer än vad jag mindes från i fjol. Säkert en taskig minnesbild bara. Men icke. Snön hade tydligen legat tungt på taket så det var lite rankt i alla fall. Men ingen större skada skedd. En stötta så var situationen räddad för denna gång.

I sedvanlig ordning var det lite action inte så långt ifrån mig direkt på morgonen. Från och med 09.00 hände i princip ingenting. Senare under förmiddagen sköts den andra kon för dagen. I och med det övergick jakten till ren kalv-jakt. Men lite dystert är det att konstatera att det varit väldigt få kalvar i rörelse. En kalv nedlades dock - ordentligt. Enligt uppgift avlossades fem skott och de flesta träffade.

Jag hade med mig lilla laptopen på passet för att mejla och dona. Jag är uppsiktigt sagt besviken över batterikapaciteten i dessa mobila apparater. Inte klarar man sig länge utan vägguttag. Åter väcks min fråga av vilken anledning inte någon har tagit fram en liten vindsnurra för att driva laddaggregaten.

Något att glädjas över en dag som denna var att det bara sköts tre älgar. Jag hade förväntat mig ett veritabelt världskrig just med anledning av att jag och några få tappra skulle få ta hand om efterbörden.

Morgondagen ser jag fram emot med stor förväntan. Då skall jag beträda mitt nya pass. Å det kommer bara att krylla av älg. Jag kommer att stå upp till midjan med döda älgar och en glödande bösspipa. Den alternativen aktiviteten blir en sedvanlig radda FB-inlägg. De brukar uppstå när jag har tråkigt. Inte när det är något viktigt.

Med -2 grader i luften och fläckvis frost halkade jag fram i terrängen i fruns lilla Toyota. Vägen sista biten var mer anpassad för terrängvolvon. Men skam den som ger sig. På uppmaning från passgrannen var jag dessutom ut i ovanligt god tid. Som jag meddelade igår var jag beredd på att "sitta på ryggsäcken" som det heter. Dvs använda den stol som ryggsäcken har som tillhörande funktion. Måste säga att det gick bra.

Passets/tornet bedrövliga skick kan betraktas till höger i bild.


Fastän terrängen var uselt röjd så att jag bara hade ett par mindre skjutstråk i stället för stora öppna ytor blev det en trivsam dag. Jag satt i söderläge med en strålande sol i ansiktet. Framåt middagstid kunde man till och med ta av sig ytterjacka och förstärkningsplagg. Passade även på att sträcka ut mig mig i gräste och dåsa lite.

Huru kunde jag vara så ansvarslös ställer sig den mest simple "juholt-undersökare" sig frågan. Det var ett lätt val. Dagen inleddes med en viss verksamhet. Det skjöts en älg och det stormade förbi en älgkalv med hund efter sig, dock utom mitt synområde, med efterföljande hektisk radiotrafik. Varefter någon timma allt dog ut. Det blev så tyst, sä länge att en av kamraterna ropade upp en av de notoriska pratmakarna i syfte att kolla om kommunikationsradion fungerade. Därefter återgick allt i frid och tystnad. I hela skogen.

Som sysselsättningsterapi efter det att jag läst socialstyrelsen skrifter om principer för kommunala värdighetsgarantier inom äldreomsorgen samt löst några korsord fann jag till min förvåning en liten tjärstubbe. Varvid eldning naturell påbörjades. Att kreta stickor och hålla elden vid liv kan hålla en enkel själ nöjd och sysselsatt.

 

Om någon undrar varför det heter tjärved kan ni ta en titt på den rinnande gränsen mellan bränt och obränt.

Återkommer i morgon.

I väg i arla morgonstund. Första dagen är alltid strulig. Framförallt då jag kom hem i går kväll vid 22-tiden efter tre dagar på resa. Lite hade jag förberett innan men inte mycket. Så det blir något av skrik-å-panik innan man hunnit plocka fram alla grejor.

Väl framme vid parkeringen eller FAP:en som någon i kronans tjänst skulle ha uttryckt det möttes jag av en liten överraskning. På en pinne satt en skylt som pekade i min rikting och upplyste om att detta var vägen till pass nr 19. Som sakupplysning kan nämnas att jag har pass nr 21. Nära men ändå inte. Jag visste att vi detta år stökat om rätt rejält med passen men hade uppenbarligen missat detta tillskott.

Längs stigen till mitt pass var det nogsamt snitslat. Så jag undrade líte för mig själv, någon annan jag förvisso inte att dryfta frågan med, var detta pass skulle ligga i förhållande till mitt och varför man i så fall gick från detta håll. Med stigande förundran över den ordentliga snitslingen fram till pass 19 fick sin lösning i en insikt över årets passjusteringar. Detta år har en nyhet införts. En typ av sambo-skap.

Vi som har pass på gränsen mellan två jaktrutor, vårt hela område är indelat i 4 sådana, delar i flera fall passet med en annan jägare. När vi jagar i ruta A så sitter jag där. Sedan vänder vi på oss och jagar ruta B och då sitter min kollega på passet. Jag tillbringar då min tid i ett pass som jag sedan tidigare har i ruta B.

Som seden bjuder satt jag älglös hela dagen. Vi hade fart på några. Det sköts 3 tjurar under dagen. En pikant detalj var att det infördes skjutförbud på tjur efter de två första. Med syftet att vi skulle skjuta några kor och kalvar innan tjurarna blev "lovliga" igen.

När dagen var slut ägnade jag mig åt orientering. Jag fick i sista minut en förfrågan att byta till en annans pass vid morgondagens jakt. Jag accepterade detta då det var ca 7 år sedan jag såg en älg från mitt ordinarie pass. Ett faktum jag klargjort i mina redogörelser únder dessa år med illa återhållen förgrämelse. Det har nu visat sig att det bättre läget kompenserades med ett riktigt uselt halvruttet "torn" av grenar och pinnar. Dock med ett litet plåttak. Om det regnar kraftigt söker jag möjligen skydd i den rangliga konstruktionen. Tack och lov har jag min stelkrampsvaccinering om olyckan skulle vara framme. 

Tack för idag.

För den hugade så kan jag meddela att jag hade både matsäck och magsäck med mig. Dessa var små.