Tankar från skogsbrynet

Föga förvånande har Jan Guillous memoar skapat vågskvalp. Att han skulle ha varit sängkompis med KGB förvånar inte det heller. Att JG vurmat för palestinavänstern har jag förstått sedan länge men att han tillhörde den riktiga avgrundsvänstern hade jag inte uppfattat.

Det gör mig lite besviken. För lika intellektuell som tokvänstern var lika frikopplad från verkligheten var den. Vilket sentida politiska avböner speglar. Men att han tillhörde SKP stör mig nog mest. För SKP var den enda vänstersekt som jag i början av mitt politiska liv inte avfärdade med ett hånskratt. Orsaken var deras arbetsmetod. Nämligen infiltration.

Den arbetsmetoden beskriver JG tydligt i boken då huvudelen i FIB/Kulturfronts styrelse mörkade att de var SKP:are och hade egna möten där de lade upp taktik och fattade beslut som sedan "spelades upp" på sammanträdena.

Uppenbarligen tog JG:s vilja att jobba med dubbla agendor även vägen förbi Sovjetiska ambassaden.

Just denna dag skulle jag naturligtvis glömma telefon/kameran hemma på köksbänken. För vid 08.30 smög det fram en älgko med kalv ca 25-30 meter från passet. Jag lyfte blicken från min bok (Män är från mars - kvinnor från Venus 2 ( kommer inte ihåg titeln)) som Marianne tvingat med mig. Lagomt på dåligt humör efter att ha läst om detta relationsdaltande sida upp och sida ner kom tillfället att avreagera sig.

Grunden för en god relation är kommunikation. Två välriktade skott i bröstkorgen inte bara väckte kalvens uppmärksamhet utan även gjorde att han stannade kvar för fortsatt, om än lite ensidigt, umgänge. Pojkens mor drog iväg. Så hon passerade en passgranne helt riskfritt. Något senare hävdes "ko-förbudet". Några timmar passerade hon förbi - men då i full galopp med hunden efter sig. Inte ens på skjutbana vill jag ge mig på att skjuta mot en älg i den farten

Efter all denna dramatik ville jag naturligtvis meddela hela världen mina bragder. Men det var bara att sitta snällt och vara okommunicerbar.

Dessutom var det flådags för mitt team idag. Inte för att jag vill skryta. Men det var lite symboliskt att se fyra man karva i min kalv och att jag själv fick ta mig an en 12-taggare. Men summa summarum blev att vi beslöt att vi jagat färdigt. 16 av 18 djur hänger till sig. Slakt på söndag. Till dess fria aktiviteter.

Så lite hastigt så jag tacka för i år.

I dag är det dessutom 4 år sedan jag och Marianne blev ett par. Trots böcker i ämnet trivs vi bra ihop fortfarande.

Dagen började av någon anledning lite jäktigt. Dessutom kunde jag inte hitta husnyckeln. Så jag gick runt lite irriterat och letade de. Vilket var bra. För då passade jag på att få med mig telefonen, plånboken och något annat. Väl framme vid fordonsavlämningsplatsen konstaterade jag att jag ändå lyckats glömma att få med mig mitt extra jack-foder. Ställd inför en onödigt kylig dag så hittade jag i alla fall en extra filt och drapera mig med under jackan.

Efter denna dramatik hände ingenting. Förutom att en passgranne sköt två kalvar. För dagen område är indelat i två tårtbitar. Den dramatik som försiggick hände på den andra tårtbiten utom räckhåll för min kommunikationsradio. Så vi som satt längst ifrån händelsernas centrum hörde vår jaktledare prata med någon om något. I övrigt var tystnad. Den hundförare som skulle söka igenom terrängen hos mig vare sig såg eller hörde jag. Han som vanligen är en snackmoster på radion. Jag misstänker starkt att han inte var med idag. Utan en hund i terrängen är passkyttens liv ohyggligt tristessartat.

Men i frånvaro av aktiviteter drack jag te, kaffe, choklad, buljong, youghurt och mumsade på någon liten pizza- eller chokladbit samt tog mig igenom Jan Guillous bok. Vet inte vad slutintrycket blev av denna proffesionella memoar. Men det känns som att budskapet var att ibland går det upp och i bland går det ner och vid något enstaka tillfälle kan man finna en guldåder.

Det jaktliga resultatet av dagens vedermödor indikerar att vi skjutit fullt vad avser vuxna djur och att det blir kalvjakt resten av veckan. Analysen blir att det finns älg i skogen men att det är ont om kalvar.

I morgon bär det av till Ulvaberg/Källberg: +61° 25' 12.69", +16° 1' 8.28"

Trogen läsare efterlyser matsäcksrapporten. Problemet är att det känns meningslöst. Det är så lite jag har med mig så att det känns meningslöst. Matmässigt har det väl blivit motsvarande ca 2 limpskivor. Mest har jag suttit och druckit varmt för att just komma år värmen. Tidigare hade jag en hel termos med soppa till lunch tillsammans med en parisare. Nu blir det en varma koppen och motsvarande en halv limpskiva.

Väl framme vid dagens jaktterräng möttes jag av det välvilliga brummadet från skogsmaskiner. En skördare och skotare (en sk. grupp) hade fullt rally ca 300 m från mig bakom en skogsridå. Jag väntade hela dagen på att det skulle bröja falla träd inom synhåll och att skördaren skulle braka fram likt en Godzilla eller King-Kong i skogen. Men icke så. Förutom det irriterande brummadet tog jag det hela med jämnmod. För vad hade jag kunnat göra. Å andra sidan kan skogsmaskiner till och med locka fram älg, då de lärt sig att fällda träd betyder att tidigare oåtkomlig mat nu längre inte är det.

Nästa trafikhändelse utgörs faktiskt av älg. Eftersom jag sitter nästan längst ned i södra änden av området brukar större delen av beskjutningen ske längst i norr. Så icke detta år. Även om jag gick lika tomhänt som vanligt från skogen så small det omkring mig. Det var till och med så spännande att jag blev "varnad" över radion att en ko med kalv skulle kunna komma till mig. Första djuret som föll var en rejäl tjur som den första rapporten beskrevs med att han hade 8-taggar på ena sidan. Skytten var markant upphetsad. Så upphetsad en "gammal" revisor kan bli.

Annars var den bestående känslan - köld. Även om solen sken på dem som inte satt i skugga drog nordvindar bistra förbi längs myrstråket. Ömsom läste jag i Jan Guillous senaste "Mitt skrivande liv" och ömsom värmde jag mina fingarar och stela fingerhandskar på kaminvärmen. Men det blev en 200 sidor i alla fall. Jag hann avverka IB-affären.

Mina intryck så långt av boken är att han måste vara döende. Boken känns som bekännelse på dödsbädden. Med hänvisning till ungdomligt oförstånd erkänner han att han då i ungdomen tidvis varit jävligt usel, pretentiös och korkad. Även om han vare sig då eller nu i skrivande stund trott sig vara något annat än brillant. Det andra är att han vid ett flertal tillfällen yttrar ett mantra att "arkivet" talar sanning medan "minnet är korrumperat". Det är som om han vill understryka att oavsett vad han skrivit hittills är detta sanningen och inget annat än sanningen.

 

Solen brinner i frostig tall



Se hur tögränsen kryper allt närmre. För att aldrig nå fram.

 I morgon jagar vi närmare Långhedsbyn. Nämligen det område vi kallar för "Kilarna" far att det ligger inklämt mellan två vägar. Jag håller till i närheten av bostället Morabo +61° 23' 52.99", +16° 5' 25.48".

Som framgick av mitt föregående inlägg blev det inte mycket action under dagen. Det kom i slutet både personligen och jaktmässigt. Den tjur som första fick ett skott efter sig kom tydligen undan med blotta förskräckelsen. Efter idoga eftersök gjorda av Bitr Riksjaktvårdskonsulenten med hundligt bistånd konstaterades skrämskott.

Något senare sköts det mot en kalv. Även är var hr Bitr Rjvk inblandad i eftersöket. När han spårade kalven fanns den stående inne i gransamling. För att få ut kalven där ifrån samt avliva den preseterade han en veritabel världskrigskanonad innefattande 7 skott med sin dubbelstudsare. Mycket omfattande skogsskador rapporteras.


(kalven och första skytten)

Fär egen del blev jag utsatt för en verbal kanonad. Trots goda ambitioner så var jag ute i sista minuten i morse. Men glatt konstaterade att "min" p-plats var ledig vid början av en skogsbilväg där vi är några stycken som delar på utrymmet. Men vid återsamlingen efter jakten fick jag mig en veritabel avhyvling av den som blivit tvungen att parkera framför mig längre in efter vägen. Dels för att jag inte själv hade kört fram och tagit den platsen och dels för att jag parkerat på samma sätt "i alla år". Där fick jag för att jag inbillade mig att vi utarbetat lite bordsplacering under dessa år. 


I morgon bär det av till område "Kärrsbäcken" och för min del "Stavsmyran" +61° 27' 59.46", +15° 57' 41.64".

Vet inte om jag skall vara glad eller inte. Vi börjar med det positiva. Det verkar inte ta lång tid att flå dagens skörd av älg. Sedan det negativa. För att citera kung Gustaf V, "Var är älgen?". Min vanliga teori är att älgarna dykit ned till botten av sjön Långrösten och bitit sig fast i sjögräset. Men jag sitter med kaminen benen och med e n filt över knäna. Så det går ingen nöd på mig. Några regndroppar börja falla på tornets plåttak.

Då var det dags igen. Samma gamla pojkar, män, gubbar med tacksamma inslag av några kvinnort samlades på slaktbacken för den första samlingen och sista "krigsrådet" för jaktstarten i morgon bitti. Vi börjar i område "Rockaberg". Det är det enda av mina pass som syns på sattelitfoto. Kör Google Maps/Earth på koordinat +61° 27' 24.91", +16° 3' 16.51" så får ni se var jag sitter och hukar. Söndagen började med -8 grader och slutar med +2 grader och regn. Känns som en smakstart, I sista minut har jag som vanligt valsat runt som en yr höna för att hitta min utrustning och innehåll till matsäcken. Det blir en annorlund matsäck i år. I alla fall vad avser mängden. Men jag har å andra sidan köpt två nya böcker och en korsordstidning samt friska batterier till den lilla FM-radion.






Passade även på att göra den sista höstrensningen på gården. Bort med slangar och andra trädgårdsattiraljer. Fontänen har stått och sprutat lite försynt fram till idag och skapat lite vacker iskonst i växtligheten.

Jag börjar med fördomarna. Sitter på tåget från Göteborg. I kupén sitter några Gbg-infödingar och har roligt med högljudda skratt. Det må vara så att Göteborgaren är en "fryntlig typ som gärna berättar historier". Men kl 06.50 en lördag morgon finns inget att skratta så hjärtligt åt.

Jag har vid det härlaget tappat 45 kg och väger in på 95 kg. Det innebär en övervikt på 10-15 kg. Det är väldigt roligt att tagit sig ner hit men det var inte lika roligt då man passérade denna vikt på väg upp. Bekantskapskretsen börjar nu komma med kommentaren att jag ´"ska väl inte gå ned mer?". Då det själva mår illa över 5 kg övervikt tar jag frågan som beröm för utförd gärning eller möjligen som ett uttryck av oro över att det går så fort.

Nu skall jag till Svärmors 80-kalas. Dessutom har Mariannes dotter Hanna förhoppningsvis kommit hit från Spanien. Det  skall bli roligt att träffa henne. Det var ett tag sedan. Det är kul att se en strul-tjej med ej komplett betyg från gymnasiet nu driver en pub i Torre-Vieja. Besök gärna "La Officina".