Tankar från skogsbrynet

Vi har en väldigt målmedveten opposition i kommunen. Oavsett om vi tar beslut som är i linje med deras åsikter eller sådana som stick istäv så är de emot. Det känns som den gamla 70-talsslogan "Enhetsfront MOT - stoppa, krossa, kräv!".

En konsekvens av deras tydliga motstånd är att de med bedövande regelbundenhet "inte deltar i besluten", framförallt i kommunstyrelsen. Det är förvånande att framtående politiska företrädare har en så illa underbyggd politik att de inte förmår formulera ett motförslag. De ogillar våra förslag men kan inte prestera något alternativ. Sålunda väljer man att inte delta i beslutet. En alternativ tolkning är att man trots 50%-arvodering är så dåligt pålästa att man saknar kunskap för att ta ställning i frågan.

I vilket fall är det fegt och beklämmande.

Centerpartiet i Gävleborgs läns landsting hoppar över skacklarna och bildar ny majoritet tillsammans med S och mp. Syftet bli mer och mer oklart eller är det tvärtom. I början av processen var argumentet att C måste gå in och ta ansvar för den havererade styrningen av landstinget med enorma underskott som följd. Ett ansvar som tydligen tas bäst genom att rädda kvar de som styrt i diket.

Man av den information som kommit ut kommer tydligen alla åtgärder av någon dignitet att skjutas till efter valet. Sålunda kommer man att genomföra lite "ögongodis" och i övrigt intet. Så mycket ansvarstagande blev det. Den enda tydliga förändringen är att några centerpartister har fått fler och finare uppdrag. Men det kanske var det som var syftet.

Frågan är vad denna seger är värd i kommande val. Vilka skall vi rikta udden mot? Kamraterna i alliansen eller kamraterna i majoriteten? Nej, centern kommer att gå in i valrörelsen med ena handen uppknuten bakom ryggen liksom hopknutna skosnören. Hoppas de fina uppdragen är värda det.

I dessa dystra tider då "min" kommun toppar ungdomsarbetslösheten kommer propåer om att vi borde dela på jobben. Visst är det sant att nettolöneskillnaden mellan en 80%- och en 100%-tjänst är rätt liten. Om man nu inte redan lever på marginalen.

Jag skulle gärna växla ned i tjänstgöringsgrad. Men nu har vi ett pensionssystem som är 40-talisternas stora hånskratt till oss yngre. De gjorde ett system som säkrade goda pensioner åt dem men skickade räkningen på oss. Från att 30 år legat till grund för pensionsberäkningen ur vilka man plockar de 15 bästa åren så gäller nu att alla åren räknas, men dessutom ger varje år ett lägre tillskott till pensionen.

I det gamla systemet gick det att maximera pensionen redan medan man var mitt i yrkeslivet. Det är nu kört. De som gav oss folkhemmet har sett till att solidaritet kostar - för mycket.

Nu har jag klivit in i Facebook. Löjligt roligt att leta kompisar och grupper att vara med i.

Det måste finnas en demonisk mästerhjärna bakom allt detta. George Orwells dystra framtidsspekulationer i klassikern "1984" håller på att besannas. Det skräckartade övervakningssamhälle som beskrevs i den boken håller vi frivilligt på att skapa.

Snart kommer mikrochippet som vi kan operera in som automatiskt uppdaterar bloggar, facebook-sidor o dyl med allt som vi säger, tänker och gör. Allt under vårt desperata skrik "Se mig!". "Storebror" behöver inte lägga ned skattepengar på en övervakningsinfrastruktur. Det räcker med ett bredbandsabbonemang för 200 kr i månaden, typ. Sedan tillhanda vi resten.

Dumskallarnas sammansvärjning är titeln på en väldigt rolig bok. Men det kan också beteckna delar av det politiska livet. Tage Danielsson sade att "politik är det löjligas konst". Vilket understundom är mer sant än roligt.

Här hemma i Gävleborg har en majoritet av partidistriktetsledning tillsammans med en oenig landstingsgrupp tagit beslutat att lämna alliansarbetet för att rädda socialdemokraterna ur den ekonomiska kvicksand som de kört landstinget rakt ned i. Vad finns det att vinna på ett sådant samarbete? Ja socialdemokraterna är ytterst tacksamma att de får någon att dela skulden med när det är dags för val. Vad finns det för Centern då? Enligt min mening inget annat än en bitter kalk och tagelskjorta. Men för vissa landstingspolitiker finns fina uppdrag som man kan kröna karriären med innan det är dags att gå i pension efter denna period. För chansen att Centern skall ha något med en majoritet att göra efter nästa val är ytterst liten. Våra röster finns i hälsingland. Gävle sjukhus kommer inte att läggas ned.

På riksplanet är tydligen Göran Hägglund (Kd) i full gång att leka folkpartist. Dvs benägenheten att inta nya och lagomt extrema åsikter för att få medialt genomslag. Folkpartiet har genom åren försökt vara det mest Eu-positiva partiet, Mest lag och ordning, mest tukt och uppförande i skolan, tuffast mot icke-svenskar, mest kärnkraftsvänligt, mest försvarsvänliga...  Opinionsmässigt har det dock inte givit någon större utdelning.

Nu har Göran Hägglund vänt i kärnkraftsfrågan och vill bli borgelig extremist i det ämnet. Det verkar inte så förankrat i partiet. Men å andra sidan har han ett stort behov att flytta partiets fokus från det faktum att kd rätteligen blev överkörda i homoäktenskapsfrågan. Det känns som om detta utspel är direkt riktat mot centern som ett tack för gammal ost.

Centern har (i för hög grad enligt mig) sänkt tonläget och justerat argumenten i kärnkraftsfrågan för att kunna lösa den energipolitiska låsningen inom borgeligheten. I det läget spelar inte fp och kd med i spelet utan höjer i stället sina röster och krav. Men resultatet är att låsningen kvarstår. I dag är inte Centern problemet i kärnkraftsfrågan. Det är "extremisterna".

För övrigt står vågen på 115 kg.

Morgonens rubrik är att 5 av 6 bolag som driver friskolor går med vinst. Problemet är inte skolan som gör förlust utan att de andra gör vinst. Omedelbart är folk ute och ondgör sig över att det görs vinster som tillfaller ägarna. Det är tydligen att sko sig på skattemedel.

Min fundering är hur det offentliga kan driva skolor där samma pengar inte räcker till. Vem skor sig på de pengarna? Det är också märkligt att det är fult att som huvudman och ägare tjäna pengar på skattemedel. Det är inte fel att tjäna pengar som anställd. Det är inte fel att tjäna pengar på att sälja saker till det offentliga.

Men det är fult att driva företag som konkurrerar med gamla monopolverksamheter som vård och skola. Gud nåde om du dessutom gör det effektivare än det offentliga.

Som politiker ser jag positivt på vinsterna. Det borde innebära att det finns prutmån när avtalen skall omförhandlas. Till fördel för skattebetalarna. 

Vårat oppositionsråd i kommunen har lanserat förslaget att kommunen inte skall tillsätta någon ny chef för kultur- och fritidsförvaltningen. Allt i det vällovliga syftet att spara pengar. Hon måste haft otur med tankevindlingarna när hon tänkte ut detta. Sunt förnuft säger att det krävs ett ledarskap i en organisation. Men å andra sidan har hon alltid haft svårt för chefer. Det måste finnas något auktoritärt trauma i bakgrunden.

I Måndagens Ljusnan ondgör sig Mats Olofsson över homosexuellas rätt till äktenskap. Jag hyser respekt för hans rätt att ha den åsikten. Det framgår inte vad Mats har för allmän attityd till homosexuella. Så jag vet inte om han uppskattar dem, tycker de är sjuka, vilseledda eller vad det nu kan vara. Det är helt okey för mig vilket som. Men däremot förstår jag för mitt liv inte hans koppling mellan äktenskap och barnalstring. Argumentet mot homoäktenskap är barnens rätt till sina biologiska föräldrar. Det argumentet är tunt som ett psalmboksblad.

Om nu inte Mats Olofsson är medveten om det så är det fullt möjligt att alstra barn utan att vara gift. Även om det skulle vara önskvärt så lever många barn utanför ramen av den klassiska kärnfamiljen oavsett föräldrarnas sexuella läggning. Så barnens rätt till sina föräldrar har ingenting med rätten till äktenskap att göra.

Jag står bakom att Sverige som samhälle erkänner att homosexuella har samma mänskliga rättigheter som heterosexuella. Då är det för mig självklart att de skall få ingå äktenskap - och åtnjuta samma juridiska skyddsnät som heteroäktenskap. De skall ha rätt att prövas som lämpliga för adoption. De skall ha rätt att avla barn. De skall ha samma rätt till ett fritt liv som heteronormen. Allt annat vore att förneka dem fulla mänskliga rättigheter. Det gör inte jag.

Däremot kräver jag inte att kyrkor skall tvingas genomföra vigslar mellan homosexuella om det strider mot kyrkans värderingar. För liksom homosexuella är fysiska personer med sina rättigheter är kyrkor juridiska personer med sina rättigheter. Min grundinställning är att varje människas fri- och rättigheter endast begränsas av andra människors fri- och rättigheter.

I dagens Ljusnan efterlyser den politiske chefredaktören att fler politiker, inte minst lokala, skulle visa civilkurage och frondera mot det egna partiet oftare. Jag förstår att ut journalistens vinkel skulle politiken bli mer spännande om utgången av ärenden inte är lika förutsägbara som nu. Å andra sidan upplever jag att ledarsidan på samma tidning manar till ordning och reda när politiken övergår till hela havet stormar (framförallt i en av kommunerna inom täckningsområdet).

Förvisso kan det upplevas som ett större mått av demokrati att de folkvalda kan och törs avvika från partilinjen. Men det är å andra sidan ett underbetyg till den ideologiska samstämmigheten och den process inom partiet som formar politiken. Men det finns "många å ena sidan" och "å andra sidan" i demokratin. Naturligtvis skall det finns utrymme för starka personliga ställningstaganden som avviker från huvudfåra. Men det skall ställas mot om den enkildes rätt är starkare än flertalet. Om den ensamma rösten är den som kan tippa vågskålen och där resultatet i sakfrågan får mer vittgående effekter finns anledning till eftertanke. Avvikarens beteende kan t.ex. hota stabiliteten i en majoritet. Vad är viktigast i det läget?

I radions "Ring P1" florerar det sedvanliga sortimentet av lustiga infall och idéer. I dag var det en typ som ville införa "Total demokrati". Avskaffa de folkvalda parlamenten och låt folket rösta via internet och sms som vid melodifestivaler och dylikt. Politiker skulle avskaffas men de politiska partierna tillsammans med byråkrater skulle ta fram förslagen som det skulle röstas om. Undrar om han reflekterat över vilka som utgör de politiska partierna? Hans bristande logik kan man alltid skratta åt. Men det mer grundläggande felet är att hans totala demokrati skulle bli minoriteternas demokrati.

Ganska snart skulle valdeltagandet sjunka till den nivå där bara de mest engagerade i frågan skulle bry sig om att rösta. De arbetslösa skulle rusa till valurnorna så snart förändringar i akassan hamnar på tapeten. För en annan regel, enligt min erfarenhet, är att de som drabbas av något förslag är aktivare än de som vinner på det. I ett värsta scenario skulle landet styras av en minoritet som säger nej till allt. Av den orsaken lyckades folkomröstningarnas Schweiz att hålla kvinnlig rösträtt stången till 1971.

I den representativa demokratin finns ett mandat som ger den valde politikern rätt att "veta bättre" än väljarkåren. Politikern har rätt att besluta om sådant som kan vara negativt för den enskilde individen men bra för nationen - kollektivet. Det skulle inte bli många fängelser om t.ex. de kriminella skulle vinna majoritet.