Tankar från skogsbrynet

I Måndagens Ljusnan ondgör sig Mats Olofsson över homosexuellas rätt till äktenskap. Jag hyser respekt för hans rätt att ha den åsikten. Det framgår inte vad Mats har för allmän attityd till homosexuella. Så jag vet inte om han uppskattar dem, tycker de är sjuka, vilseledda eller vad det nu kan vara. Det är helt okey för mig vilket som. Men däremot förstår jag för mitt liv inte hans koppling mellan äktenskap och barnalstring. Argumentet mot homoäktenskap är barnens rätt till sina biologiska föräldrar. Det argumentet är tunt som ett psalmboksblad.

Om nu inte Mats Olofsson är medveten om det så är det fullt möjligt att alstra barn utan att vara gift. Även om det skulle vara önskvärt så lever många barn utanför ramen av den klassiska kärnfamiljen oavsett föräldrarnas sexuella läggning. Så barnens rätt till sina föräldrar har ingenting med rätten till äktenskap att göra.

Jag står bakom att Sverige som samhälle erkänner att homosexuella har samma mänskliga rättigheter som heterosexuella. Då är det för mig självklart att de skall få ingå äktenskap - och åtnjuta samma juridiska skyddsnät som heteroäktenskap. De skall ha rätt att prövas som lämpliga för adoption. De skall ha rätt att avla barn. De skall ha samma rätt till ett fritt liv som heteronormen. Allt annat vore att förneka dem fulla mänskliga rättigheter. Det gör inte jag.

Med anledning av LO:s utspel om kärnkraften tog torsdagens ledare i Ljusnan stafettpinnen och samlade ihop de vanliga argumenten till kärnkraftens försvar. Jag tänker inte komma med min vanliga analys om kärnkraftens för- och nackdelar. Däremot vill jag föra ett resonemang kring folkomröstningar. Ledarsidan dömer ut värdet av folkomröstningen 1980. Efter 30 år kan den inte få styra hävdas det. Som ren sakupplysning vill jag påminna om att den aldrig styrt. Det var en rådgivande folkomröstning som följdes av ett riksdagsbeslut i samma anda. Det är det ena.

Den andra, mer intressanta, företeelsen som ledarsidan förfäktar är att det finns ett bäst-före-datum för folkomröstningar. Att 30 år gått innebär tydligen att datumet har utgått. Men det framgår inte av ledarens text enligt vilken princip folkomröstningar skall dateras. Hur många kullar av nya röstberättigade skall ha tillkommit för att de skall ges rätt att ta ställning? Noteras kan att de intressen som vill nullifiera folkomröstningen är samma gäng som ville dödförklara resultet redan dagen efter folkomröstning.

Har folkmröstningen om EMU passerat bäst-före-datum eller  EU-medlemsskapet? Definitivt har högertrafik-folkomröstningen gjort det.

För det kan väl inte vara så enkelt att folkomröstningen om kärnkraft ifrågasätts bara för att det ligger i en maktelits intresse? Inte kan det väl bara bero på att tunga spelare inom fack, industri, politik och media vill krama ännu fler reaktorer? Jag utgår från att när "Vänstertrafikens-Vänner" begär att generationer av nya väljare skall få chansen att säga sitt att denna ledarsida ställer upp på deras rättmätiga krav. Min poäng är att om någon vill krama reaktorer så gör gärna det. Men gör det inte i skydd av någon krystad demokratiskt dimridå.

För egen del anser jag att folkmröstningar handlar mer om politisk taktik och feghet än om demokrati. Vill man uppnå ett demokratiskt värde skall omröstningarna vara beslutande, inte bara rådgivande. Nu blir det folkomröstning i frågor som partierna inte klarar av att matcha internt eller vill ducka ansvaret för. Då är det skönt att slippa interna strider och kunna skylla på folket. Därför är det för mig självklart att Lissabonfördraget skall beslutas av Riksdagen.