Tankar från skogsbrynet

Tankade häromdagen ned en filmsekvens utgiven av en amerikansk (är jag förvånad?) konspirationsteoretiker. Det är alltid lika uppfriskande att lyssna till deras tankebanor som löper på så annorlunda vägar jämfört med oss övriga. Denne man heter Jordan Maxvell med "lektionen" Matrix of power. Han skulle visa vilka som styr världen och har så gjort i urminnes tider.

Naturligtvis är det Frimurarna och andra frimuraranknutna sällskap som styr världen. De styr alla regeringar och banker, katolska och judiska kyrkan. Det finns till och med frimurarloger för svarta! Det är för att frimurarna skall kunna styra över alla raser också. Ja kära värld.

Den beviskedja som han med pannan i djupa veck redovisade var ett antal begrepp och symboler han kopplade till frimurarna. Så fort någon av dessa begrepp eller symboler, varav vissa är ganska allmängiltiga, visade sig i något annat sammanhang var det ett bevis på att frimurarna hade sina fingrar med i spelet. Någon utredning hur dessa begrepp och symboler hade hamnat där de var gjordes inte. Varför låta sanningen stå i vägen för en god historia.

I en krönika i dagens Ljusnan blev dagens politiska partier och politiska ledare avhyvlade och anklagade för att de har en von-oben attityd och drivs av ränksmidande partistrateger. Annat var det när seklet var ungt och folkrörelserna formade Sverige. Då styrdes partierna av hederliga och rättskaffens män (för det var dom allihop) beväpnade bara med sin hederliga blick utan sluga baktankar.

En vacker bild men naiv även för en politisk chefredaktör. När har politik och strävandet efter politiskt inflytande inte varit besmittat med ränker, planer och taktiska överväganden? Aldrig. Men bara för att man spelar ett rävspel behöver inte det innebära att man är ohederlig. Däremot ingår det i grundkursen att göra och säga saker när det är lämpligt. Redan de gamla grekerna konstaterade att syftet med den retoriska konsten är att få dig att framstå som begåvad och motståndaren som en korkad luns.

Jag läste för ett par år sedan en, för mig, intressant men smärtsamt detaljerad lunta som hette "Bonderörelsens historia" av Elof Eriksson. Boken skrev i början av 40-talet som någon typ av vitbok av hur boderörelsen utvecklades under de första årtiondena av 1900-talet. Med honom själv som inflytelserik spelare. Det var ingen vacker syn som målades upp. I och med 1909 års regeringsform och upphävandet av ståndsriksdagen var den stora bondebefolkningen politiskt herrelös. Högern, liberalerna och även socialdemokraterna gjorde sina friarstråt. Inom bondekåren växte två organisationer fram som ivrigt bekämpade varandra. Det fanns en starkt konservativ gren där författaren var aktiv och en mer liberalt lagd linje. Sedemera LRF och Centerpartiet.

Den bild som författaren målade upp handlade och rent tjyv- och rackarspel. Där de båda organisationerna gjorde allt de kunde för att bräda och svartmåla varandra. Det var inga vackra ord som sades. Det värsta tillmälet de kunde ge var att anklaga varandra för att vara styrda av högern.

I min politiska skolning har jag fått bilden av mitt partis grundare, Carl Berglund, som en rättskaffens bonde som satt vid sitt grova köksbord och författade ett upprop som fick sveriges bönder att resa sig. Elof Erikssons bild av samma man var att han var redaktör för en tidning samt förmögen godsägare och en durkdriven maktspelare. Jag må säga att Elofs bild faktiskt känns trovärdigare och men det gör inte Carl Berglunds idémässiga arv mindre värt.

Ett trauma har upphört. Ett mysterium har lösts. Jag är glassoman. Hemglass är min räddare. Men...
Sedan nyår har glassbilen uppenbarligen lekt någon typ av katt o råtta lek med mig. Trots att jag får förvarningar vis SMS från Hemglass och att jag vid det här lagt memorerat turlistan hemmavid så har glassen gått min näsa förbi. Jag har suttit på "pass" i timmar och kört som en förvirrad dåre runt byn i jakt på bilen. I fjärran har jag stundom hört det välbekanta tutande. Men glass? icke.

Men i går så skedde det. Det sedvanliga SMS varningen en timme för ankomst till hållplatsen ankom. Nu så tänkte jag. Så godan ro såh jag tiden an. Men efter ca 20-25 minuter kom Marianne in och frågade om jag glömt glassbilen. Nejdå, det är lugnt. Det är en halvtimme kvar svarade jag. Men jag hör hur den tutar - nära, kontrar hon.

Sagt och gjort så "springer" jag ut ur huset och greppar plånbok och bilnyckel i flykten. Och se, i glädje och gamman finner jag denna flygande holländare. Då inser jag sanningen. Han ligger en halvtimme för sin egen tidtabell. Tror sjutton att han missat affärer och jag glass. Vis av skadan köpte jag glass för 700 spänn och åkte lycklig och tillfreds hemåt. Kunde semestern börja bättre?

Ovanåkers kommun har beslutat att anställa tf soc.chef/äldreomsorgschef Anette Forsblom som ny Socialchef. En dam med skinn på näsan och målet alltid framför ögonen. Men alla är inte nöjda. Lika säkert som att påven har lustig hatt ondgör sig socialdemokraterna. De hade viljat ha den andre kandidaten. För mig handlar det här om ingenting annat än oppositionsrådet Yoomis Renström pågående vendetta mot cheferna inom socialförvaltning. Jag skulle tordas sätta en krona på att Yoomi skulle ha stöttat mokandidaten om den så hette Hannibal Lecter. Men det måste kännas eländigt för Yoomi att samtliga fack förordade Anette.

Folk har inte en susning om sina pensioner utropar Unionen upprört. All information om pensionerna måste göras om kräver de. Som vanligt är det någon annans fel att jag inte har koll på mitt eget liv. Visst är det skönt. Men varför upprörs de över resultatet? Jag upplever det som regel att man inte bryr sig om de saker som inte är akut aktuella. Ingen bryr sig om barnens skola förrän den skall läggas ned. Vem orkar tänka på pension före 62 års ålder? Varför bry sig om politik, det är 6 månader till valdagen?

En undersökning av Ledarna visar att folk inte litar på chefer. Sina närmaste chefer är okej, men inte andra. Det låter farligt likt inställningen till utlänningar. "Jag känner en neger - han är schysst".

Till sist en liten vers som jag läste för många år sedan. Det passar bra in på försvarsfrågan.

"Gud och soldaten vörda vi,
i tider av fara de stå oss bi.
Men när faran är borta,
och fyllda bli faten.
Då glömma vi Gud
och förakta soldaten."

Det var några dagar sedan jag skrev. Jag insåg att jag varit helt fokuserad på att "städa av skrivbordet" denna vecka. Tydligen även andra för det har varit tyst o lugnt i telefon. Till och med björnspanarna har glesnat i sina led. En tanke som slagit mig att helt plötsligt finns inga behov av möten och sammanträden. Från att vara inbokad 3-4 kvällar i veckan är det i princip noll. Hur viktiga kan de då vara?

Semesterprojektet håller på att ta sin form. Maskinhallsbygget/gäststugan har snart blivit rest. Vi väntar på takstolarna. När snickarna är klara är det bara att köra igång med att kapa, måla och spika upp brädfodringen. För den som undrar har jag anlitat en etablerad svensk byggfirma som har massor av moms på fakturorna. Jag vet inte om det åligger mig men jag har inte upprättat någon arbetsmiljöplan. Men snickarna har åtkomst till frisk luft, slipper stillasittande arbete och har lånat min micro. Uteplatsen med tak har blivit personalmatsal. Undrar om det är avdragsgillt?

Så har vi inträtt i det äkta ståndet. Då vi kan synda utan att leva i synd. Föga trodde jag detta när jag klev ned i en badtunna för 2,5 år sedan. Men vilken fest. 50 gäster med barn slöt upp på min och Mariannes högtid och fest. Det blev bara så lyckat alltihop Miljön och gästerna gör festen. Både Voxna kyrka och naturligtvis Voxna herrgård med värdarna Lars och Birgitta hjälpte till att göra detta till ett glatt och ljust minne. Vi kan stapla superlativer kring arrangemanget, gästerna, vädret, maten tills vi trillar omkull med det fångar ändå inte den glädje och känsla vi har och hade. Alla kan vara övertygade om att det var ett lyckligt brudpar som kröp ned under sidentäckena fram på småtimmarna. Vi vill även skicka ett stort tack till Kyrkoherde Maths Sandström som förrättade en strålande vigselritual. Nu skall vi så smått landa bland allt det rosenskimrande. Tack alla!

Det gick att läsa i den lokala avisen idag att landstinget i sin spariver beslutat att lägga tjockisoperationer på is i ett år. Det stör mig dels personligen och dels principellt. Personligen för att jag tillhör dom som tydligen skall bli lagd på is. Det i ett landsting som redan nu leder tjockisligan i landet och är bland de sämsta på åtgärda kön av operaqtioner. Min principiella frustration gäller kunskapen om och attityden till vårdgarantin. Om nu landstinget beslutar sig för att lägga ned verksamheten i ett år så gäller fortfarande vårdgarantin som säger att efter 3 månader har jag som sökande rätt att vända mig till andra vårdutövare, andra landsting, privatvård eller utomlands. En operation i Gävleborg kostar ca hälften mot i Uppsala. Så denna logik brister - om inte konspirationsteoretikern får slå till.

Tjockisoperationer är nämligen uppdelad i tre steg. Steg 1: Besök hos läkare som skall avgöra om jag har rätt mental inställning till ingreppet. Lite prover och samtal. Kostar lite. Vårdgarantin gäller. Steg 2: Utredning med ätträning etc för att avgöra om jag kommer att fixa livet efter operation. Beslut om operation tas. Steg 3: Operation. Vårdgarantin gäller. Det diaboliska i detta upplägg är att för utredningar (steg 2) gäller inte vårdgarantin. Med andra ord kan landstingen kosta på sig lite läkarbesök hos andra. Sedan kan utredningsfasen hålla till dess den onde lägger näsan i vädret. För så länge utredning pågår blir det ingen operation - någonstans.

På nåt sätt har vi tjockisar satt oss själva i vår situation och därför skall vi som usla människor stillsamt acceptera allt som vi utsätts för.

Dessutom verkar dumheter göra det också.

1. E-post avlyssning
Jag må vara en försvarsvän, mer om det nedan, men förslaget att låta FRA avlyssna epost från utlandet har passerat gränsen för den personliga integriteten. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår logiken när det gäller inrikes och utrikes eposttrafik. Antingen lever man i någon patriotisk låtsasvärld att epost inom landets gänser är harmlös medan utsocknes är potentiellt farlig eller så försöker man få någon att tro att internet bryr sig om nationsgränser. Endast Sverige svensk epost har. I och med att nätet byger på att trafiken kan ta många olika vägar för att komma fram till mottagaren så är sannolikheten hög att någon nationsgräns passeras. Terroristjakten tar löjeväckande proportioner.

2 Lissabonfördraget - Irland
Ca hälften av halva befolkningen på Irland lade en död hand över utvecklingen av det europeiska samarbetet. Folkomröstnngar i all ära, men att använda dem i frågor som är så komplexa att de röstande omöjligen kan ta till sig innehållet finner jag felaktigt. Vi hart en representativ demokrati i västerlandet. Våga använda den. Lissabonfördraget är ett framförhandlat förslag av medlemsländerna och som egentligen bara av formella skäl skall ratificeras av de egna parlamenten. För vad är egentligen alternativet? Sitta kvar i en struktur som inte är anpassad för dagens EU eller ett fördrag som är betydligt modernare? Men det är väl som vanligt. Folkomröstningar inom ramen för EU tenderar hela tiden att bli "skönhetstävlingar". Det handlar inte om jag är för eller mot förslaget utan vilken grundinställning jag har till hela organisationen.

3 Försvarsberedningen
Så har då försvarsberedeningen lagt fram sitt förslag. Visan känns bedrövande välbekant. Vi är överhopade av fred på hemmaplan så här behövs ingen militär organisation alls nästan. Men utsocknes behövs det svenska stålet, blyet och bandagen. Men då en värnpliktsarmé kräver en viss storlek av organisationen skall vi utbilda några få frivilliga (yrkes-) soldater som vi skickar runt om i världen. Vi ser ut att sitta med en krigsmakt som består av MÖP:ar (Militärt Överintresserade Personer) vilka regeringen kan använda som en dekorativ styrka för att visa vårt internationella engagemang. Jag tror det var Mao som sa att "man har alltid en armé i sitt land. Sin egen eller någon annans". Nu lämnar vi fältet fritt för att låta vår armé åka till något annat land. Vi må ha en låg hotbild nu. Men det känns som om vi lägger ned brandkåren för att det inte brunnit på länge. När huset står i lågor är det vara så dags att rekrytera och utbilda nya brandmän. Efter att ha lagt ned massor av tid under snart 30 år med att utbilda mig för att militärt skydda den svenska demokratin känner jag mig sviken.

Man tillhör dem som på 80-talet loggade några "krigsdygn" med att försöka sätta upp ett knäppetält på ett skär i bottenviken och däremellan spana efter ubåtar beväpnad med kikare och kamera. Det blev många foton på oss. Inget på någon ubåt. Rapportören var en sällskapssjuk fyrvaktare.

Uppdrag granskning drev i kväll tesen att det var ubåtar från väst som härjade i svenska vatten. Det behöver väl inte vara osannolikt. Själv är jag lite misstänksam mot hela fenomenet. Från ingenstans började helt plötsligt ubåtar svärma in som egyptens gräshoppor. För att nästan lika hastigt bara försvinna.

Var händelsen ny eller fanns det intresse att sätta lampan mot ett gammalt fenomen i något syfte?

Sedan kan jag konstatera att för en tid sen avfärdade samma tv-program ubåtsbevis helt och hållet. Med inspelade minkljud som bevis. Men i kväll var det ubåtar på plats igen. Men av rätt?/fel? typ.

Inge vet var ubåten har sin gång.

Musikplanering är klar. Jag har under en längre tid funderat vad Marianne skall få i morgongåva. Traditionellt skall morgongåvans storlek motsvara hemgiften. Men den senare verkar lysa med sin frånvaro. Nu har det i alla fall löst sig. Min tanke vara ett köpa en ankelkedja. Men igår var kära-söta på rally hos guldsmeden. Bland annat inköptes just en ankelkedja. Så min gåva blir att hasa mig över till guldsmeden och lösa ut henne. Inte lika romantiskt - men dyrare. Hon lyckades utverka rabatt på alla inköpen. Men hela rabatten las på den pryl som hon betalade själv. Kvinnlig list?

Det gick bra hos veterinären. Dvs inget bråk och stök. Jobbet blev gjort och det var en något medtagen kille jag fick med mig hem. Tratten är ingen höjdare. Men han tar än så länge sitt lidande med jämnmod. Men nog skall det komma andra tider.

Förvisso har vi ett par småbjörnar som tussar omkring på berget och det kan vara lite störande vid hundpromenader o dylikt. Men det är ändå ingeting mot att alla dessa som är ute på björnsafari. Det kommer bilar såväl mornar som kvällar och spanar. Visst är det kul att folk lär sig hitta till Spjälkaberg men någon måtta får det väl vara. Ville jag ha en massa trafik flyttade jag väl in till tätorten.

Sedan är det Zorros sista natt med kulor. I morgon skall han snöpas. Men det är väl sånt som händer när man fyller år nu på fredag den 13:e. Men lite dåligt samvete har jag. Men det skall bli intressant och se effekten.