Måste väl...

Då tusentals andra bloggar kommer att skriva om den kungliga förlovningen måste väl även jag bidra. Trots att jag är principiell republikan skall jag undvika diverse surmagade utfall och ideologiska utläggningar.

Min stilla undran är om svenska folket kommer att markera statuskillnaden mellan adel och allmoge i äktenskapet på samma sätt som för nuvarande kungapar. Vi pratar fortfarande om "Kungen och Silvia" inte drottningen. Blir det motsvarande sen med "Drottningen och Daniel"? Det låter som titeln på uppföljaren till "Lady Chatterlys älskare". Kanske det mer hip-hop inspirerade "Dn´D".

Men grattis på er och även till syskonen som nu kan börja planera sina familjeliv.

Välj rätt vänner för umgänget

Försöker samla mellan 5 o 10 uppenbarligen totalt kalenderstyrda individer till fest.

I den urspungliga planen skulle festen vid det här laget redan varit avklarad. Nu har vi problem med att hitta ett datum i Maj (!). För både mars och april är genomtröskade.

Vet inte om jag skall vara imponerad av att jag (försöker) umgås med aktiva människor eller om jag skall vara bedrövad över att de springer så fort (och ändå har så liten makt över egen kalender) att egna nöjen inte ryms.

Dagen efter

Trots min operation går det alldeles utmärkt att dricka gin å tonic.

Jag har blivit anmodad att höja min hipfaktor genom att ansluta till twitter. Det har jag gjort. Förstår tanken men inte riktigt funktionerna.

"Ny" bil

Handskak med bilhandlarn idag. Återkommer med mer info när leverans skett.

Det snöar å det gruvligaste. Så jag var runt med traktorn och skottade snö hemma och hos grannarna i 2,5 timmar. Vissa uppoffringar är roligare än andra.


Bröllopsresa

Till slut blev den av, bröllopsresan. Elva långa mil till Högbo bruk. Vi tackar för brudgåvan i form av ett presentkort med gourmetmiddag, vinpaket och övernattning vi fick av vännerna.

Men jag må säga att det var en speciell upplevelse. För- och varmrätt var vackra och goda men rymdes i ena näshålet. Det vi blev mätta på var ost- och efterrättsbuffén. Det gjorde å andra sidan så att vi var så sockermaxade att vi snurrade som ett par propellrar hela natten.

Dock kunde vi avsluta besöket med en bastant hotellfrukost med alla tillbehör. Våfflor, bacon, kallskuret, pressade apelsiner, äggröra allt det andra som man normalt inte stoppar i sig.

Älgjakt dag 6 Ulvaberg/Källberget

Nu vet jag orsaken.
Sanningens ljus har tänts.
Ingen orsak utan verkan.

Mitt hopp och min kärlek
är även förtvivlan och smälek.

Senaste gången jag såg en älg från under en älgjakt var dagen innan jag och Marianne inledde vårt förhållande.
Som "stadgad" man har jag varit berövad förmågan att se en älg under jakten.

Maka huld,
saknar ej skuld.

Denna jaktvecka avslutades med en trippel. Två kalvar och en ko. Sålunda skrapade vi ihop 10 älgar på dessa dagar av en tilldelning på 16 st.

Tack för i år!

Älgjakt 2008 dag 5 Rockaberg

En bild säger mer än 1000 ord.

Jag vet inte vad som är mest beklämmande. Det faktum att jag inte ens fick se en enda av de drygt 10 älgar som strosade omkring i skogen eller att de som såg älg överallt endast lyckades nedlägga 2 stycken.

Min chef ringde och började således processen för mig att återvända till den vanliga världen.

Hade hemlagad pizza med mig i matsäcken idag. Så nu blev det lite kolhydrater.

Hade flå-dag idag. Man är bra flink med kniven. I ett huj skär man bort skinn, underben och huvuden. Men i en av älgarna hade någon skurit bort en halv filé. Svårligen någon annan än skytten. För just den skytten gör inte sådana misstag. Det syntes på snittet att det var gjort med vilje.  Skytten brukar vanligen vara snabb att huta åt oss andra att vi skär sönder köttet.

I går pratade vi halvt på skämt och halvt på allvar om byte av jaktledare nästa år. Jag sade att jag var villig att ställa upp om vi ställde in jakten i två år som mandatperioden är. Om det var det eller något annat för idag om en jaktkamrat och visste berätta att det gick ett rykte att vi skulle ställa in jakten i två år.

Även gubbar kan skvallra. Som om vi inte visste det.

Älgjakt 2008 dag 4 Ulvaberg/Källberget

Tänk vad ett duggregn kan göra för humöret. Här har jag hängt med huvudet i solskenet. Men nu kan jag missmodigt sträcka på mig och uttala de magiska orden - vad var det jag sa.

Trodde jag skulle få ett ganska säkert skottillfälle idag. Det skall vara ett bra pass. Men det var nära. Passkytt nr 20 fick skjuta en kalv och jag har nr 21. Så nära var det.

Ruta-Gunnars Allan hemföll åt sin vanliga böjelse så snart det började visa sig lite älg. De närliggande jaktlagen kallar fenomenet för Radio Långhed. Förut hade Allan hjälp av sin bror men nu klarar han alldeles själv fylla etern med nonsensprat i timtal ang vilka älgar älgar som springer vart och huruvida hans hund är här eller där, vart han själv befinner sig i terrängen etc etc. Min tes är att han försöker prata ihjäl älgarna.

Jag har gått på stadig Atkinsdiet under veckan. Inga kolhydrater men protein och fett. Det vill säga kött i olika former - helst korv. Efter att ha stekt och tuggat i mig en falukorv och laddade jag om idag till köttbullar. Men det blev inget av med det. För allt eftersom veckan går blir jag allt mindre intresserad av matsäcken. Tragiskt nog.

För några år sedan hade vi bottennoteringen 9 älgar efter sex dagars jakt. Nu har vi skrapat ihop fem stycken efter fyra dagar. Även de mest ihärdiga jägarna börjar muttra om att vi skall avbryta för i år. Det verkar som vi skrapar i botten av tunnan. Men vi kör vidare de kommande två dagarna. Fredag blir det Rockaberg och lördag blir samma som idag.

Älgjakt 2008 dag 3 Rockaberg

Det här med sol är ett j-vla skit. Det blir så svårt att frammana den bitterhet som präglar min älgjakt. Det faktum att den hundkarl som skulle kamma igenom området där jag satt troligen låg hemma med baksmälla eller att alla älgar sprang omkring i andra änden av området eller batteriet i jaktradion tog slut eller att matsäcken inte är lika rolig längre eller frosten ligger tät över backen bleknar bort i solskenet

Jag blir lite lätt kontemplativ (= sitter och funderar) och allmänt förlåtande. Men det kan också vara så att jag förlitar mig på de visdomsord som 1:a tillägget till Murphys lag innehåller. Murphys lag säger att allt som kan gå fel gör det. (se stycke 1). Tillägg 1 säger "om det nu inte skulle gå fel - kommer det med tiden att visa sig att det hade varit bättre om det hade gjort det". Men andra ord - det spelar ingen roll vad man gör - arslet är ändå bak.

Älgmässigt hade vi närmare 10 djur på fötter varav två miste livet. Som ytterligare godis kunde man i lokalbladet läsa att ett nytt vargrevir etablerats omfattande bl.a. det område vi jagade i. Förståsigpåarna gladdde sig storligen åt att hanen var en finsk-rysk invandrare som skulle fördröja inavlen med 10-15 år. Vargen passerade landsgränsen kring 2006 och nu hade han skaffat svensk fru och fast boende. Det låter som en normal handläggningstid hos Migrationsverket.

Dagens bild kommer från Google Earth. Det är nämligen en bra sattelitbild över Alfta med omnejd. Inte bara kinesiska muren syns från rymden utan även mitt jaktpass.

Den ena bilden visar en översikt över det område vi jagade på idag. Sedan är det en detaljbild över mitt pass.

Älgjakt 2008 dag 2 - Kärrsbäcken

Med tanke på min undermåliga förberedelse inför årets älgjakt är och kommer tre av mina 4 pass att vara en ren överraskning avseende hur dom ser ut. Det första och sannolikt sämsta passet besöktes denna dag. Som framgår av bilden nedan var jag tacksam för att regnet höll sig på avstånd denna dag i alla fall. Men å andra sidan visste jag att det skulle bli en kall dag. Jag sitter så att solen tittar fram vid 14-tiden då det är dags att gå hem.


Ett fenomen eller rättare sagt ett ämne som är på tapeten i jägarkretsar är samägande av jakthundar. Det är nämligen så att man får skydda sin egen hund vid rovdjursangrepp men inte någon annans.

Hur skall den rättrådige agera om man ser en av lagets jakthundar passera förbi med en varg efter sig? Vad skall prioriteras? Jaktlagen eller jaktlaget?

Lösningen enligt vissa är att alla i jaktlaget tecknar andelar i samtliga hundar. Huruvida detta är juridiskt hållbart får säkert någon lärd anledning att fundera över .

Tack och lov är vi än så länge befriade från vargobservationer. De vargar som har revir i det område vi jagade på idag höll sig tydligen åt edsbyhållet. Även björnarna uppträder diskret. Endast en "plupp" placerad på promenadstigen för en av kamraterna signalerade närvaro.

Lika glest är det med älgarna. En kalv sköts idag. En ko (älg - dylik) klarade sig undan med livhanken i behåll. Inga tjurar har siktats. Enda glädjen med det magra bytet var att jag ingick i dagens flå-lag. Så det gick snabbt och lätt.

Sedan kan jag meddela att den nya värmekaminen inte alls är lika bra som min gamla falurö-hink med grillkol. Det var varmare förr. Men den den nya är snyggare - så det får väl väga upp.

Men en vacker morgonhimmel blev jag bjuden på i alla fall.

Storkommun Hälsingland

Storkommunsdebatten tar nya höjder i lokala tidningen. Nu är det hela Hälsingland som skall bilda kommun. En orsak är den framtida mörka befolkningsprognosen för landskapet. Allt färre skall dela på kostnaderna för det gemensamma. Därför behövs samordning av kommunala funktioner. Inte bara Räddningstjänst och sophämtning, utan även ledningsfunktioner inom stab och administration. Men det går att lösa utan sammanslagningar.


Det psykologiska problemet i detta arbete är inte en minskade befolkning utan att ingen vill förlora den det har. Ju större kontroll jag har över situationen desto lättare är det att finna samverkansvägar. Den "egna" kommunen är ett sätt att skapa kontroll. För jag är fullt övertygad om att storkommuns-kramarna själva går man ur huse när det föreslås att den lokala skolan, biblioteket eller idrottsanläggningen skall läggas ned. Även om det är till fördel för helheten.


En effektivare förvaltning av gemensamma medel är ett måste. Men det gör inte att vi blir fler. I slutändan är det befolkningstillväxt som är framgångsfaktorn. Hur skall vi få trenden att vända? Den kommunala organisationen betyder i det fallet väldigt lite.


För om vi inte tror på Hälsinglands framtid kan vi lika gärna gå ihop med Uppland så att vi får vara med i en expansiv region.


Det är lätt att vara läktarexpert

I dagens Ljusnan ondgör sig chefredaktören över förslaget från kultur- och fritidsnämnden i Ovanåker att dra in bidragen till studieförbunden. Orsaken är att budgetramen som vanligt. Över detta raljerar ledarsidan med hånfulla kommentarer om prioriterad knätofskultur och att kommunalrådet och KFn:s ordförande delar köksbord. Nämnden anklagas för att skjuta från höften i sitt beslut.

Ledarsidans utbrott känns löjeväckande. Det är lätt att sitta på läktarn och ha åsikter. Det hade varit hedervärt om nu ledarsidan omhuldar studieförbunden, som är viktiga, även pekar på det som borde stå åt sidan i stället. Är det biblioteken, föreningarna, badplatserna eller vad? Det kanske är äldreomsorgen eller förskolan som skall prioriteras ned till förmån för studieförbunden.

Om detta sägs inget. Men det är väl hållningen. "För allt bra och mot allt dåligt". Smidigt.

Studieförbunden skall kunna klara sig på deltagaravgifter, sålda tjänster och statliga bidrag.

Zorro - in memorian

Söndag den 7/9 kl 07.10 såg jag Zorro för sista gången. Han nafsade lite kalopskött ur näven på mig och försvann in i björkslytet för att hitta något att jaga runt med. En halvtimme senare härde jag hans väckskall. Det var sista livstecknet. Sedan gjorde han enligt pejlen en båge runt Spjälkaberg och hamnade uppe på det närliggande Slätaberg. Där gick han sannolikt in i ett okänt gryt. Vad där hände är okänt. För trots ivrigt pejlande, ropande och letande av människor och kompisen Gucci blev fann vi ingenting. Under hela veckan kom pejlsignalen från samma område.

Nu har det gått fem dygn. Nu tar jag beslutet att allt hopp är ute. I går kväll tog jag förväl av honom. Jag såg honom "strutta" med högburen svans mot en ljuskälla. Han vände om huvudet och titta på mig för en sekund. Lyfte på benet, pinkade och försvann in i ljuset.

Min tröst är att han lämnde jordelivet medan han gjorde det han älskade mest - nämligen att springa fritt och jaga.

Han var ingen lätt hund att äga och sköta. Som ras var han extrem. All den energi han kostade omgivningen skapar nu ett enormt tomrum. Trots hans mindre positiva sidor är det glädjen, energin och "pussgurkan" jag minns. Hur han kröp upp i famnen och kramades riktigt hårt. (Jag har glömt de gånger han bitit mig.)

Det blev tre mycket händelserika år. Tre år då jag lärde mig mycket om att föra hundar. Tre år av kärlek, hopp och förtvivlan. Tre år som jag inte vill ha varit förutan, men tre år räcker väl.

Tack Zorro för den tid Jag, Anna, Marianne, Gucci fick ha dig hos oss. 


Återkomsten

Jag ser på statistiken att det är några få som efter all denna frånvaro fortfarande kollar av läget. Skäms på mig. Om jag ändå kunde skylla på något nyttigt. Men orsaken är så billig som att jag gått ner mig World of Warcraft så att 95% av min datortid gått dit. Jag har knappt sett på Tv under hela augusti.

Ändå har det passerat några intressanta ämnet som t.ex. mordrättegångar, fenomenet med sverigedemokrater etc. Men nu skall jag skärpa mig.

Fastetider

Nu är vi inne på 5:e dagen i vår fasteperiod. Det går förvånansvärt bra, men det roligt är det inte. Marianne har det jobbigare. Hon är hungrig, illamående och har svårt att sova. Huvudvärken löste hon med kaffe.

Jag tror jag gillar Muslimernas Ramadan bättre. Då man fastar under dagen och svullar på kvällen.

Däremellan är jag helt fast i World of Warcraft. Så fort jag kan springer jag runt och slår ihjäl olika kryp.

Semsterflit

Mitt bloggande har varit lite glest. Men det beror bara på att vi har haft full upp. M:s son Carl har varit på plats i en dryg vecka med sina småttingar. Stridsropet "Fajmoj!" sitter i väggarna nu. Det var en rolig men intensiv vecka. Barnens mor passade på att dyka upp i slutet av veckan och fick sin födelsedag avfirad. När de reste rasade vi ihop som på en fredagkväll efter en tuff vecka. Men sedan var det bara att samla ihop sig och fortsätta med spikandet.

Mitt roligaste och kanske pinsammaste inne var då Natalie (2,5 år) följde med på promenad med Zorro. Jag gick mellan dem och höll mitt på kopplet och N höll i öglan. Som vanligtt fick man hålla Zorro i styr. Väl hemma tog hon kopplet till sin lilla trätax och snart hördes kommandona "Nej!" - "Här går vi!" med täta mellanrum.

Går allt enligt plan skall vi starta en fastekur till veckan. Vi skall städa av två 50-årsdagar och en middagsbjudning före dess.

Testosteronet hos unga pojkar

Uppenbarligen är halten testosteron hög hos unga pojkar. För drygt en månad sen kastrerades Zorro. Det syns inte på hans uppträdande nu då Gucci löper för fullt. Han är lika efterhängsen och enveten som vanligt och hon är lika i sitt beteende. Sur mot honom när vi tittar och välkomnande när vi inte ser (tror hon). Vi får se om och när Zorros könsdrift klingar ur.

Vardagshjältar o dårar

På fredagen bevistade jag och Marianne Raphsody in Rock på Stenegård i Järvsö. En mycket trevlig föreställning. Vis från andra föreställningar skämtade vi om att vädret säkert skulle bli uselt och att vi skulle drabbas av någon hysterisk anhörig till ensemblen.

Solen gassade medan i stod i kön. Publikvärdarna delade ut vatten till behövande. Lagom till att ridån gick upp startade skyfallet. Under den dryga timme vi väntade på ridån upptäckte vi ett Robert Wells-fan på den sjukliga nivån. En kvinna i 50-års åldern som var på sin 3:e föreställning denna vecka. Att hon har någon typ av diagnos är ställt utom allt tvivel. Tack och lov satt hon i raden framför oss. Där antastade hon oavbrutet sin bänkgranne med konversation, upplysningar och påståenden. Antingen hade karln en ängels tålamod, god uppfostran eller så var han en mes. I vilket fall blev han min hjälte. Hade det varit jag skulle kvinnan sannolikt mött ett oblitt öde. Men han härdade ut.

Men damen i fråga besatt också superkrafter. Hon kunde i det fria, på 20 meters håll, bli störd av cigaretterök som blåste åt andra hållet.

Insåg också att mitt regnställ blivit så nött att det inte höll tätt på sina ställen.

Folkomröstningar med bästföredatum

Med anledning av LO:s utspel om kärnkraften tog torsdagens ledare i Ljusnan stafettpinnen och samlade ihop de vanliga argumenten till kärnkraftens försvar. Jag tänker inte komma med min vanliga analys om kärnkraftens för- och nackdelar. Däremot vill jag föra ett resonemang kring folkomröstningar. Ledarsidan dömer ut värdet av folkomröstningen 1980. Efter 30 år kan den inte få styra hävdas det. Som ren sakupplysning vill jag påminna om att den aldrig styrt. Det var en rådgivande folkomröstning som följdes av ett riksdagsbeslut i samma anda. Det är det ena.


Den andra, mer intressanta, företeelsen som ledarsidan förfäktar är att det finns ett bäst-före-datum för folkomröstningar. Att 30 år gått innebär tydligen att datumet har utgått. Men det framgår inte av ledarens text enligt vilken princip folkomröstningar skall dateras. Hur många kullar av nya röstberättigade skall ha tillkommit för att de skall ges rätt att ta ställning? Noteras kan att de intressen som vill nullifiera folkomröstningen är samma gäng som ville dödförklara resultet redan dagen efter folkomröstning.


Har folkmröstningen om EMU passerat bäst-före-datum eller  EU-medlemsskapet? Definitivt har högertrafik-folkomröstningen gjort det.


För det kan väl inte vara så enkelt att folkomröstningen om kärnkraft ifrågasätts bara för att det ligger i en maktelits intresse? Inte kan det väl bara bero på att tunga spelare inom fack, industri, politik och media vill krama ännu fler reaktorer? Jag utgår från att när "Vänstertrafikens-Vänner" begär att generationer av nya väljare skall få chansen att säga sitt att denna ledarsida ställer upp på deras rättmätiga krav. Min poäng är att om någon vill krama reaktorer så gör gärna det. Men gör det inte i skydd av någon krystad demokratiskt dimridå.

För egen del anser jag att folkmröstningar handlar mer om politisk taktik och feghet än om demokrati. Vill man uppnå ett demokratiskt värde skall omröstningarna vara beslutande, inte bara rådgivande. Nu blir det folkomröstning i frågor som partierna inte klarar av att matcha internt eller vill ducka ansvaret för. Då är det skönt att slippa interna strider och kunna skylla på folket. Därför är det för mig självklart att Lissabonfördraget skall beslutas av Riksdagen.


WoW

Jag har börjat nosa på onlinespelet World of Warcraft. Känns skrämmande beroendeframkallande. Så jag kliver nog på det tåget. Betydligt roligare än sammanträden. I WoW får man slå ihjäl alla hjärndöda zombies i alla fall.

Tidigare inlägg Nyare inlägg


RSS 2.0