Tankar från skogsbrynet

Just denna dag skulle jag naturligtvis glömma telefon/kameran hemma på köksbänken. För vid 08.30 smög det fram en älgko med kalv ca 25-30 meter från passet. Jag lyfte blicken från min bok (Män är från mars - kvinnor från Venus 2 ( kommer inte ihåg titeln)) som Marianne tvingat med mig. Lagomt på dåligt humör efter att ha läst om detta relationsdaltande sida upp och sida ner kom tillfället att avreagera sig.

Grunden för en god relation är kommunikation. Två välriktade skott i bröstkorgen inte bara väckte kalvens uppmärksamhet utan även gjorde att han stannade kvar för fortsatt, om än lite ensidigt, umgänge. Pojkens mor drog iväg. Så hon passerade en passgranne helt riskfritt. Något senare hävdes "ko-förbudet". Några timmar passerade hon förbi - men då i full galopp med hunden efter sig. Inte ens på skjutbana vill jag ge mig på att skjuta mot en älg i den farten

Efter all denna dramatik ville jag naturligtvis meddela hela världen mina bragder. Men det var bara att sitta snällt och vara okommunicerbar.

Dessutom var det flådags för mitt team idag. Inte för att jag vill skryta. Men det var lite symboliskt att se fyra man karva i min kalv och att jag själv fick ta mig an en 12-taggare. Men summa summarum blev att vi beslöt att vi jagat färdigt. 16 av 18 djur hänger till sig. Slakt på söndag. Till dess fria aktiviteter.

Så lite hastigt så jag tacka för i år.

I dag är det dessutom 4 år sedan jag och Marianne blev ett par. Trots böcker i ämnet trivs vi bra ihop fortfarande.

Trogen läsare efterlyser matsäcksrapporten. Problemet är att det känns meningslöst. Det är så lite jag har med mig så att det känns meningslöst. Matmässigt har det väl blivit motsvarande ca 2 limpskivor. Mest har jag suttit och druckit varmt för att just komma år värmen. Tidigare hade jag en hel termos med soppa till lunch tillsammans med en parisare. Nu blir det en varma koppen och motsvarande en halv limpskiva.

Väl framme vid dagens jaktterräng möttes jag av det välvilliga brummadet från skogsmaskiner. En skördare och skotare (en sk. grupp) hade fullt rally ca 300 m från mig bakom en skogsridå. Jag väntade hela dagen på att det skulle bröja falla träd inom synhåll och att skördaren skulle braka fram likt en Godzilla eller King-Kong i skogen. Men icke så. Förutom det irriterande brummadet tog jag det hela med jämnmod. För vad hade jag kunnat göra. Å andra sidan kan skogsmaskiner till och med locka fram älg, då de lärt sig att fällda träd betyder att tidigare oåtkomlig mat nu längre inte är det.

Nästa trafikhändelse utgörs faktiskt av älg. Eftersom jag sitter nästan längst ned i södra änden av området brukar större delen av beskjutningen ske längst i norr. Så icke detta år. Även om jag gick lika tomhänt som vanligt från skogen så small det omkring mig. Det var till och med så spännande att jag blev "varnad" över radion att en ko med kalv skulle kunna komma till mig. Första djuret som föll var en rejäl tjur som den första rapporten beskrevs med att han hade 8-taggar på ena sidan. Skytten var markant upphetsad. Så upphetsad en "gammal" revisor kan bli.

Annars var den bestående känslan - köld. Även om solen sken på dem som inte satt i skugga drog nordvindar bistra förbi längs myrstråket. Ömsom läste jag i Jan Guillous senaste "Mitt skrivande liv" och ömsom värmde jag mina fingarar och stela fingerhandskar på kaminvärmen. Men det blev en 200 sidor i alla fall. Jag hann avverka IB-affären.

Mina intryck så långt av boken är att han måste vara döende. Boken känns som bekännelse på dödsbädden. Med hänvisning till ungdomligt oförstånd erkänner han att han då i ungdomen tidvis varit jävligt usel, pretentiös och korkad. Även om han vare sig då eller nu i skrivande stund trott sig vara något annat än brillant. Det andra är att han vid ett flertal tillfällen yttrar ett mantra att "arkivet" talar sanning medan "minnet är korrumperat". Det är som om han vill understryka att oavsett vad han skrivit hittills är detta sanningen och inget annat än sanningen.

 

Solen brinner i frostig tall



Se hur tögränsen kryper allt närmre. För att aldrig nå fram.

 I morgon jagar vi närmare Långhedsbyn. Nämligen det område vi kallar för "Kilarna" far att det ligger inklämt mellan två vägar. Jag håller till i närheten av bostället Morabo +61° 23' 52.99", +16° 5' 25.48".

Då var det dags igen. Samma gamla pojkar, män, gubbar med tacksamma inslag av några kvinnort samlades på slaktbacken för den första samlingen och sista "krigsrådet" för jaktstarten i morgon bitti. Vi börjar i område "Rockaberg". Det är det enda av mina pass som syns på sattelitfoto. Kör Google Maps/Earth på koordinat +61° 27' 24.91", +16° 3' 16.51" så får ni se var jag sitter och hukar. Söndagen började med -8 grader och slutar med +2 grader och regn. Känns som en smakstart, I sista minut har jag som vanligt valsat runt som en yr höna för att hitta min utrustning och innehåll till matsäcken. Det blir en annorlund matsäck i år. I alla fall vad avser mängden. Men jag har å andra sidan köpt två nya böcker och en korsordstidning samt friska batterier till den lilla FM-radion.






Passade även på att göra den sista höstrensningen på gården. Bort med slangar och andra trädgårdsattiraljer. Fontänen har stått och sprutat lite försynt fram till idag och skapat lite vacker iskonst i växtligheten.

Jag börjar med fördomarna. Sitter på tåget från Göteborg. I kupén sitter några Gbg-infödingar och har roligt med högljudda skratt. Det må vara så att Göteborgaren är en "fryntlig typ som gärna berättar historier". Men kl 06.50 en lördag morgon finns inget att skratta så hjärtligt åt.

Jag har vid det härlaget tappat 45 kg och väger in på 95 kg. Det innebär en övervikt på 10-15 kg. Det är väldigt roligt att tagit sig ner hit men det var inte lika roligt då man passérade denna vikt på väg upp. Bekantskapskretsen börjar nu komma med kommentaren att jag ´"ska väl inte gå ned mer?". Då det själva mår illa över 5 kg övervikt tar jag frågan som beröm för utförd gärning eller möjligen som ett uttryck av oro över att det går så fort.

Nu skall jag till Svärmors 80-kalas. Dessutom har Mariannes dotter Hanna förhoppningsvis kommit hit från Spanien. Det  skall bli roligt att träffa henne. Det var ett tag sedan. Det är kul att se en strul-tjej med ej komplett betyg från gymnasiet nu driver en pub i Torre-Vieja. Besök gärna "La Officina".

I dag är Iraks konsul på besök i området. På programmet står ett antal företagsbesök i Ovanåker - Bollnäs. Orsaken är en idé som kan bli ett projekt som kanaliserats genom Företagsringen i Södra Hälsingland. Tanken är att som ett led i återuppbyggnadsarbetet i Irak erbjuda arbetsplatsbaserad utbildning för tekniska universitetslärare från Irak. Tydligen har denna grupp vissa strategiska kunskapsluckor.

Idén kommer från en irakier som bor i Bollnäs. Ett framtidsscenario är att ett lokalt företagskluster skulle kunna lägga offert på olika återuppbyggnadsprojekt i Irak, inte minst inom energiområdet.

Företagsringens devis är att "Verka lokalt - konkurrera globalt". Detta ligger i sanning i linje med detta.

Det har nu gått ett år sedan Zorro försvann i samband med jakt. Det var den 7/9 på förmiddagen. Vi hade inte gått långt hemifrån då han var till mig en sista gång. Fick en liten köttbit och försvann in i slyet på ett hygge. Jag hör honom skrika/skälla till för sedan förvinna upp mot Slätaberg. Där gick han med all sannolikhet ned i ett gryt eller liknande och blev kvar. Efter idogt letande dödförklarade jag honom den 11/9.

Zorro var en Tysk Jaktterrier med allt som det innebär. Det är en svår ras som kräver mycket. Men å andra sidan är det det starka personligheter. Trots hans brister var det många av oss som älskade honom. Allt det man ser i hundprogram har jag varit med om och lite till.

Bit inte för många i hundhimlen, Zorro!

Arbetet med hus, hem och trädgård håller på att nå sitt slut för denna sommar. I takt med arbete och tilltagande mörker blir lusten och användbar tid allt mindre. Men jag är nöjd med sommarens bragder. Maskinhallen/Gäststugan är äntligen klar genom insatser som att montera upp inredning i gäststugan, satt upp all läkt på ytterväggen, gjort ett trädäck med staket framför gäststugan, byggt ett brädupplag med olika sorteringsfack och med tak, målat klart maskinhallen, Rivit upp och klippt ned ett flertal skrymmande buskar samt massor av sly m.m.

Däremellan hann jag leka fram min första Lvl 80-figur i World of Warcraft. Det är en Undead Warlock som heter Uschja som finns i världen (realm) Emerald Dreams.

Det politiska debaklet/tramset i kommunen har fortsatt men med semestertempo. Nu är budet från M,Kdoch Fp att Kd skall få ha kommunalrådet fram till nyår och sedan skall vi få tillbaka posten. Under tiden skall vi få kd:s nuvarande poster som Vice KS ordf och Soc.Ordf. Vilket skälet än är så inte gangnar det kommunens arbete med att hålla på att skifta ämbetsinnehavare hela tiden. Men det handlar väl mest om att förödmjuka Centern kan jag tänka. Men klart är att temat att av moraliska skäl avsätta det tidigare kommunalrådet nu sjunkit undan i bakgrund för att ge plats åt vanlig makt- och presitigehunger. Att de nu försöker uppnå något som väljarna förvägrat dem känns bara osmakligt. Jag har i denna process blivit mycket besviken på ett antal människor som jag trodde höll sig för goda för detta tjyv- och rackarspel. Frågan är hur mycket jag vill umgås med dem.

I stället för att bedriva ett utpressningsspel där bara Centern skall betala för att skapa en majoritet borde M, Kd och Fp antingen visa lite hederlighet och hålla sig till de överenskommeleser som finns eller så öppet presentera en ny majoritet.

Om nu kd är beredda att ta S till hjälp (vilket är den praktiska konsekvensen) för att bli kommunalråd så kan de väl komma ut ur garderoben. Men problemet är väl att S och M officiellt inte får samarbeta.

Men roligare skall det bli att få åka till Östersund i helgen och vara med på Riksmötet för Svenska Druidorden. Att få umgås med kamrater som har trivsel och glädje som huvudtema blir skönt.

Jag och Marianne har konstaterat att vår uppsättning av vinglas (Orrefors) minskar dramatiskt. Är det inte diskmaskinen så är det oförsiktig hantering. Men färre blir dem. I går gjorde vi slag i saken. Både vad gäller antal och prisklass. Vi raidade IKEA och bunkrade. Invigde två vitvinsglas vid hemkomsten. Skickade det ena i golvet vid avdukningen.

Kan man inte sälja glas i 15-pack eller nåt sånt? Så pass att man har ett dussin glas ett tag i alla fall.

Jag blir lite stressad av alla de som bloggar, twittrar och Fb:ar oavbrutet och hela tiden. Jag ropar digitalt - alltså finns jag. Om man får travestera filosofen. Men allt är långt ifrån intressant. Jag har inget behov av att berätta allt jag säger och gör. Däremot är det kul att dela med sig av sådant jag tycker är lite viktigt och bra för det allmänna medvetandet. Men jag inser också att under den senaste tiden då man befunnit sig mitt i stormen har man tankar och uppgifter som är för intressanta att publicera medan de fortfarande är färska. Det är sådant man har memoarer till.

Nu skall jag ägna mig åt väsentligheter resten av kvällen. Nämligen att baka paj.

Kommunalrådet Björn Mårtensson avgår när det stog klart att han skulle utsättas för en offentlig moraldomstol i Kommunfullmäktige. Aldrig förr har så många varit beredda att kasta första stenen. Vissa kastar av princip, andra revanschlust, andra av taktikskäl och vissa för att alla andra kastar. Oavsett vilket, det finns gränser.

De första kommentarerna från stenkastarna är stillsamma. Men de var de även efter det att nyheten spräcktes för sex veckor sedan. Oppositionsrådet meddelar att hon inte gör anspråk på posten som kommunalråd. Det var vackert av henne. Men har någon frågat?

Mest beklämmande är nog Ljusnans ledarsidas analys. Där redaktören försöker svära sig och stenkastarna fria från ansvar och lägga det i knät på Centerpartiet. Hade Björn och partiet handlat annorlunda kanske Björn hade kunnat sitta kvar är analysen. Frågan är vad vi kunde ha gjort annorlunda? Frågan vi hade att ta ställning var binär. Ja eller nej. Förtroende eller inte. Vi beslöt att Björn hade vårt förtroende att leda partiet. Hade vi fattat ett annat beslut hade Björn avgått omedelbart. Varvid redaktörens resonemang faller.

Inför att vi skulle ta detta första beslut i maj hade samtliga allianspartier inkl socialdemokraterna deklarerat att Centerpartiet ägde frågan. Men det visade sig sedan att det var under förutsättning att vi fattade "rätt" beslut.

Tillbaka till Ljusnans ledarsida. Redaktörens förslag till lösning är att om Björn tagit time-out till dess straffet verkställts och lovat att aldrig göra om det hade det kunnat bli en annan tingens ordning. Det måste innebära att gärningen blir mindre förkastlig om man bara stiger åt sidan in i tystnaden istället för att stå upp för vad man gjort. Om Björn hade tagit time-out hade då media struntat i promillehalter, rättegång och dom, blandade spekulationer? Tror inte det. Ledarsidan vill belöna feghetens taktik.

Men det fanns en annan väg. Det var att övriga partier, åtminstone vapenbröderna sedan 35 år, stått fast vid att frågan ägdes av Centerpartiet och att de i övrigt ställde sig neutrala. Inte som ett tyst godkännande men som ett led i att låta väljarna fälla domen över Björns och Cetenterpartiets agerande.

Men gjort är gjort och sagt är sagt. Nu får vi se om dammet lägger sig eller om det finns fler minor utlagda.

Avhålles i Öjeparken Edsbyn ca kl 12.30.

Föräldrar, syskon och skolpersonal och alla ni andra! Skåda årets kull av studenter! Skåda dem som är landets framtid! Skåda frukten av era gemensamma insatser! Låtom oss fröjdas denna dag, denna gråa dag, denna lyckliga dag! Ni studenter har nått en viktig punkt i era liv, kanske en av de viktigaste. Efter många år av studier är det dags att ta ställning till vad ni skall använda denna kunskap till. Är det basen för ett yrkesliv eller fortsatta studier? Skall jag fortsätta på samma spår eller skall jag byta bana? Valen är många, valen är svåra, men valen är dina. Jag säger till er som jag sagt till era företrädare - Carpe Diem! Fånga dagen! Ta var dag för det den är. Varje dag innehåller glädje om vi bara vill se den. Vi väljer själva om vi vill betrakta oss som offer eller vinnare. Men här och i dag finns inget annat än vinnare! Lär att på ålderns höst ångrar man inte det man gjort. Man ångrar det man inte gjorde medan man kunde. I dag skall ni ägna er tid åt minnen. Minnen av det liv som fört dig hit. Minnen tillsammans med de kamrater som du delat glädje, sorg och drömmar med under lång tid. Minnen av de lyckliga stunder då du kände dig som kung! Minnen som skall bära dig genom livet. Idag skall du drömma. Drömma om en hägrande framtid. Drömma hur livet skall bli. Vare sig det handlar om framgång, kärlek eller bara en underbar sommar. Med dina drömmar sätter du mål för ditt liv. Det är bara genom att ha mål som du kan uppnå något. Finns viljan, finns möjligheten. I dag är det som nyårsafton. Ring ut det gamla! Ring in det nya! Fäst blicken framåt - uppåt. Skåda framtiden! Från Ovanåkers kommun önskar vi att ni gör det bästa ni kan med era liv. Jobba, studera, res, bilda familj eller vad ni väljer att göra. Vi vill att ni tar med er minnet av er lyckliga ungdom i denna kommun ut i världen och gärna tillbaka. Tack för det ni gjort och lycka till med det som skall bli!

Körde idag upp till Östersund. Någonstans i höjd med Åsarna kom jag ikapp en liten Marathontävling eller dylikt. Deltagarna såg ut att vara åtminstone 50+ och en hel del asisater. Både herrar och damer deltog. Tävlingen måste ha pågått ett bra tag för startfältet var väl utsträckt. Det som slog mig var att de första jag körde ikapp i princip drog sig fram på naglarna men att farten och orken tilltog succesivt i takt med att jag kom i kapp "löparna". I början tänkte jag att det inte hade varit något problem att promenera i från dem. Men framme i täten gick det i alla fall i jogingtakt. Skillnaden mellan botten och toppen (eller kön och täten) torde ha varit ett par mil i detta fall. Lite synd tyckte jag om dem som hade hela resan kvar och uppenbarligen en slitsam sådan också. Been there, done that.

Såsom varande en ledande birollsinnehavare i ett lokalt mediadrev har jag fått se hur den mediala logiken fungerar och den mediala moralen vittra ned.

Redan från dag ett försökte lokalreportrarna med att nysta i spåret om det inte hade uppstått bråk och osämja på min fest. Vilket föranledde att kommunalrådet (BM) tog bilen i fyllan och åkte hem. Ett spår som de har haft svårt att släppa då det inte var något löpsedelsvärde i att vi bara hade en trevlig fest och där en av deltagarna drabbades av mental härdsmälta.

När det sedan uppdagades att BM inte öppna i tid för polisen så att de knackade in en liten ruta för att öppna blev rubriken att BM "vägrade öppna dörren". Allt i världskrigsrubrikstil mot röd färgplatta. Rubriken antyder att tidningen fått bekräftat att BM senfärdighet att öppna byggde på en medveten handling. Det har inte tidningen den minsta täckning för.

Fick ett mejl av en arbetskamrat som skall skickas runt. Jag presenterar visdomsorden på detta sätt.
-----------------
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.

Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.

Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.  

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och
ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Eftersom du är en av dem. Grattis!!!

Min älskade hustru har slutfört projekt "Ved 2009/2010". Det är knökfullt i vedboden. Jag är spänd över hur bra ventilationen är i den nya vedboden. Det skall vara gjort enligt konstens alla regler med luftspalt mellan väggbrädorna och även mellan vedhögen och väggen samt att det ligger ett lager SJ-pallar i botten.

Dessutom började vi ströa upp en brädhög som legat ute hela vintern. Till sist återupptog jag arbetet med att spika läkt till lockpanelen på gäststugan/maskinhallen.

Jag håller på att få spel av dessa kvinnor som måste simma i skyttelinje med varandra (män gör det aldrig så vitt jag noterat). Som en massiv mur på två eller fler personer  anser de sig ha ensamrätt på hela bassänglängden. Andra skall simma slalom förbi skyttelinjen. För igenom får man inte simma. Som värst var det 3 stycken skyttelinjer i Alftas lilla simhall. Jag undrar vad som skulle hända om det mötte varandra? I morse var det 3 personer i bredd. Då syftet med skyttelinjen är konversation är det som att de simmar med öppet bogvisir. Det innebär att de har en hastighet som knappt matchar drivved. Tack och lov för den bristande mansliga simultanförmågan. Vi står antingen vid bassängkanten och pratar eller så simmar vi enskilt och målmedvetet.

Loggar in 45 år. Känns oerhört gammalt. Dagen bärs inte direkt upp av att den inramas av ett ymnigt snöfall. Men symboliken känns rätt. Släkt och vänner är på ingång för kaffekalas. Jag får hoppas på många och dyra paket. Men jag låter er njuta av mig iförd min födelsedagströja som jag fått av Marianne.

I det lokala dagsbladet brukar det med jämna mellanrum bryta ut vetenskap vs religionsdebatter. Det brukar aldrig landa i något vettigt förutom att åsikterna får luftas. Håller nu på och läser Richard Dawkins "Illusionen om Gud". Min grundinställning att religion bara är en kulturellt accepterad vidskepelse stryks bara under. Jag har inte mött starkare argument för Jesus (eller någon annan religion) än de jag mött angående jultomten och småskrymt.

Det är förunderligt att miljoner och åter miljoner offrar hängivenhet,liv, tid och energi åt något som beror på att någon/några för 100-tals år sedan hörde röster i huvudet. Röster i huvudet som ansågs komma från Gud.
 
De som hör dessa röster idag skapar inga religioner. Möjligen skapar de journalanteckningar hos psykvården.

Jag bygger mina åsikter på fakta. Åsikter som ändras när nya fakta förändrar bilden. När troende kan visa samma intellektuella hederlighet blir även debatten med dem möjlig och intressant. Men så  länge fundamentet i deras åsikter utgörs av att Gud finns och inget faktabevis i världen kan ändra detta blir debatten meningslös.

Så har man bevistat den andra hockeymatchen i sitt liv (i en arena). Förra gången var jag 8 år och tyckte att målvakten hade otäck mask. Nu vann Brynäs över Södertälje med med 3-1. Kan inte riktigt säga att jag vare sig förstod eller tog till mig föreställningen. Jag satt mest och gjorde en företagsekonomisk kalkyl över antal besökare, uthyrda loger etc etc.