Olyckor kommer tre och tre

Dessutom verkar dumheter göra det också.

1. E-post avlyssning
Jag må vara en försvarsvän, mer om det nedan, men förslaget att låta FRA avlyssna epost från utlandet har passerat gränsen för den personliga integriteten. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår logiken när det gäller inrikes och utrikes eposttrafik. Antingen lever man i någon patriotisk låtsasvärld att epost inom landets gänser är harmlös medan utsocknes är potentiellt farlig eller så försöker man få någon att tro att internet bryr sig om nationsgränser. Endast Sverige svensk epost har. I och med att nätet byger på att trafiken kan ta många olika vägar för att komma fram till mottagaren så är sannolikheten hög att någon nationsgräns passeras. Terroristjakten tar löjeväckande proportioner.

2 Lissabonfördraget - Irland
Ca hälften av halva befolkningen på Irland lade en död hand över utvecklingen av det europeiska samarbetet. Folkomröstnngar i all ära, men att använda dem i frågor som är så komplexa att de röstande omöjligen kan ta till sig innehållet finner jag felaktigt. Vi hart en representativ demokrati i västerlandet. Våga använda den. Lissabonfördraget är ett framförhandlat förslag av medlemsländerna och som egentligen bara av formella skäl skall ratificeras av de egna parlamenten. För vad är egentligen alternativet? Sitta kvar i en struktur som inte är anpassad för dagens EU eller ett fördrag som är betydligt modernare? Men det är väl som vanligt. Folkomröstningar inom ramen för EU tenderar hela tiden att bli "skönhetstävlingar". Det handlar inte om jag är för eller mot förslaget utan vilken grundinställning jag har till hela organisationen.

3 Försvarsberedningen
Så har då försvarsberedeningen lagt fram sitt förslag. Visan känns bedrövande välbekant. Vi är överhopade av fred på hemmaplan så här behövs ingen militär organisation alls nästan. Men utsocknes behövs det svenska stålet, blyet och bandagen. Men då en värnpliktsarmé kräver en viss storlek av organisationen skall vi utbilda några få frivilliga (yrkes-) soldater som vi skickar runt om i världen. Vi ser ut att sitta med en krigsmakt som består av MÖP:ar (Militärt Överintresserade Personer) vilka regeringen kan använda som en dekorativ styrka för att visa vårt internationella engagemang. Jag tror det var Mao som sa att "man har alltid en armé i sitt land. Sin egen eller någon annans". Nu lämnar vi fältet fritt för att låta vår armé åka till något annat land. Vi må ha en låg hotbild nu. Men det känns som om vi lägger ned brandkåren för att det inte brunnit på länge. När huset står i lågor är det vara så dags att rekrytera och utbilda nya brandmän. Efter att ha lagt ned massor av tid under snart 30 år med att utbilda mig för att militärt skydda den svenska demokratin känner jag mig sviken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0