Tankar från skogsbrynet

Jag skulle kunna tänka mig att kandidera till posten som distriktsordförande för gävleborgscentern.

Den stabila ekonomiska och organisatoriska bas som jag tillsammans med dåvarande distriktsordföranden Anders W Jonsson var med och byggde upp har under nuvarande ledning raserats. En oroväckande utveckling då partiet verkligen står inför ett vinna-eller-förvinna-val 2014. I det läget står länets centerrörelse sämre rustat än på länge.

Jag är beredd att axla ansvaret att städa upp och ställa i ordning organisationen inför nästa val. Tiden är knapp och därför behövs snabba åtgärder. Jag tror att jag till skillnad från andra presumtiva kandidater är ganska ensam om att inte ha någon egen politisk karriär som behöver vårdas och därför kan jag koncentrerar mig på att det finns resurser för tillgängliga för de som skall slåss om de politiska uppdragen.

Jag har också, tyvärr, egen erfarenhet av hur viktig en god distriktsledning är när en kommunkrets hamnar i kris. Tyvärr bygger min erfarenhet på frånvaron av en god distriktsledning.

Jag har ägnat över 30 år åt detta parti. Jag är på långa vägar inte nöjd med hur det har utvecklats. Men i stället för att kasta in handduken och koncentrera mig på att vara bitter är jag beredd att kavla upp ärmarna och försöka ordna så att mina 30 år inte varit förgäves.

Någon kampanjmänniska är jag inte. Men organisation, strategi och resultatfokus mina starka område. Vill valberedningen ha en ordförande som har kompetens och erfarenhet att skapa en ekonomisk- och organisatorisk plattform att bygga en valframgång 2014 på så står jag tillförfogande.

Efter en ingående partiledarvalsprocess och med en partistämma med nästan religiösa undertoner valdes Annie Lööf till partiledare. Hon valdes med en stark frälsarstämpel att hon med sin goda mediaframtoning skulle kunna vända partiets kräftgång.

Sedan dess har det varit i princip knäpp tyst. Det känns om det handlar om "28-åringen som klev in på departementet och försvann", för att travestera en känd boktitel.

Opinionsmässigt har det bara handlat om krusningar.

Kan det vara så att hela partiledningen sitter och väntar på att idéprogramarbetet skall bli klart och innan dess har man i princip inga åsikter. Har vi centerpartister råd med att de ledande politikerna sitter och hänger med handskarna fram till dess man vet vad man skall tycka?

Jag har tid till annan förfäktat att centerpartiet tappat sitt ideologiska fokus. Det manifesteras i att vi, och framförallt inte väljarna, inte vet vilka som är centerpartiets målgrupp och vilken partiets berättelse om Sverige är.

Ett parti som inte vet vilka de är till för och varför, och dessutom är oförmögna att kommunicera det förtjänar ointresse. Medias monumentala tystnad kring Annies insats i partiledardebatten är bevis nog. Hon dessutom hade mediaframträdande som främsta merit i partiledarvalet.

Jag befarar att det program som håller på att utarbetas i sann centerpartistisk anda antingen kommer att sänkas av en teknisk detaljnivå som ingen orkar ta till sig eller så blir det ett teoretiskt svärmeri, om t.ex. frihet, som bäst lämpar sig på akademiska seminarier.

Min lösning är lika svår som den är enkel. Bestäm vilken vilken grupp samhället som partiet skall företräda och gör det kompromisslöst. Den grupp som skall företrädas måste vara tydligt definierad och medlemmarna skall själv identifera sig med den. Där för kan man inte t.ex. välja gruppen "de som är för frihet". För vem är emot?

Om någon är intresserad kan ställer jag gärna upp och lämnar förslag på olika målgrupper.