När man får tänka efter lite...
Förslaget till nytt idéprogram för Centern har skapat många diskussioner. Tyvärr har de förts på temat ”Tänka fritt är bra, tänka rätt är bättre!”. Man har hånat förslagen istället för att fundera över vilken tanken bakom är. Även om jag har kritiska synpunkter på programmet vill jag ändå försöka förstå innan jag förkastar.
Temat i idéprogrammet handlar om vem som skall få bestämma över vad. Vem har inte åsikt om hur mycket EU skall styra våra liv? Förslaget till Idéprogram handlar om hur mycket staten skall styra våra liv.
Månggifte: Varför skall staten bestämma hur många som du får gifta dig med? Samtidigt som staten inte har någon åsikt om hur många du är ”sambo” med. Om du inte anses vara kompetent nog att bestämma hur många du kan ingå äktenskap med – kan du då anses vara kompetent att avgöra vem du skall gifta dig med?
Arvsrätten: Varför skall staten lägga sig i hur du vill fördela arvet efter dig? Även om barnen är otrevliga oduglingar som inte gjort sig förtjänt av en enda svensk ett-öring tvingar staten dig att ge dem hälften av allt det du äger genom den s.k. laglotten. Varför då?
Öppna gränser: Den fråga som i dessa stöveltrampens tider upprört mest. Centern hävdar alla människors lika rätt och värde. Men kan man hävda allas lika rätt och värde och samtidigt sätta begränsningar? Det är som att säga att alla är vi jämlika, men några lite mer.
Du vill säkert ha rätten och möjligheten att leva var du vill. Borde då inte andra ha samma rätt? De som istället hävdar att landets gränser bör stängas pga hotet mot det svenska kulturarvet borde i konsekvensens namn även stoppa utvandringen. Om vi är rädda för invandrade böneutropare så borde vi även skydda världen mot svenskar som släpar surströmmingsburkar, knätofsar och midsommarstänger runt världen. T.ex. Hollywood skulle nog glädjas om de slapp en och annan invandrad arbetsskygg svensk fru.
Detta är mina funderingar när jag tänkt efter lite.
