Tankar från skogsbrynet

Så har man bevistat den andra hockeymatchen i sitt liv (i en arena). Förra gången var jag 8 år och tyckte att målvakten hade otäck mask. Nu vann Brynäs över Södertälje med med 3-1. Kan inte riktigt säga att jag vare sig förstod eller tog till mig föreställningen. Jag satt mest och gjorde en företagsekonomisk kalkyl över antal besökare, uthyrda loger etc etc.

Då tusentals andra bloggar kommer att skriva om den kungliga förlovningen måste väl även jag bidra. Trots att jag är principiell republikan skall jag undvika diverse surmagade utfall och ideologiska utläggningar.

Min stilla undran är om svenska folket kommer att markera statuskillnaden mellan adel och allmoge i äktenskapet på samma sätt som för nuvarande kungapar. Vi pratar fortfarande om "Kungen och Silvia" inte drottningen. Blir det motsvarande sen med "Drottningen och Daniel"? Det låter som titeln på uppföljaren till "Lady Chatterlys älskare". Kanske det mer hip-hop inspirerade "Dn´D".

Men grattis på er och även till syskonen som nu kan börja planera sina familjeliv.

Försöker samla mellan 5 o 10 uppenbarligen totalt kalenderstyrda individer till fest.

I den urspungliga planen skulle festen vid det här laget redan varit avklarad. Nu har vi problem med att hitta ett datum i Maj (!). För både mars och april är genomtröskade.

Vet inte om jag skall vara imponerad av att jag (försöker) umgås med aktiva människor eller om jag skall vara bedrövad över att de springer så fort (och ändå har så liten makt över egen kalender) att egna nöjen inte ryms.

Trots min operation går det alldeles utmärkt att dricka gin å tonic.

Jag har blivit anmodad att höja min hipfaktor genom att ansluta till twitter. Det har jag gjort. Förstår tanken men inte riktigt funktionerna.

I dessa dystra tider då "min" kommun toppar ungdomsarbetslösheten kommer propåer om att vi borde dela på jobben. Visst är det sant att nettolöneskillnaden mellan en 80%- och en 100%-tjänst är rätt liten. Om man nu inte redan lever på marginalen.

Jag skulle gärna växla ned i tjänstgöringsgrad. Men nu har vi ett pensionssystem som är 40-talisternas stora hånskratt till oss yngre. De gjorde ett system som säkrade goda pensioner åt dem men skickade räkningen på oss. Från att 30 år legat till grund för pensionsberäkningen ur vilka man plockar de 15 bästa åren så gäller nu att alla åren räknas, men dessutom ger varje år ett lägre tillskott till pensionen.

I det gamla systemet gick det att maximera pensionen redan medan man var mitt i yrkeslivet. Det är nu kört. De som gav oss folkhemmet har sett till att solidaritet kostar - för mycket.

Nu har jag klivit in i Facebook. Löjligt roligt att leta kompisar och grupper att vara med i.

Det måste finnas en demonisk mästerhjärna bakom allt detta. George Orwells dystra framtidsspekulationer i klassikern "1984" håller på att besannas. Det skräckartade övervakningssamhälle som beskrevs i den boken håller vi frivilligt på att skapa.

Snart kommer mikrochippet som vi kan operera in som automatiskt uppdaterar bloggar, facebook-sidor o dyl med allt som vi säger, tänker och gör. Allt under vårt desperata skrik "Se mig!". "Storebror" behöver inte lägga ned skattepengar på en övervakningsinfrastruktur. Det räcker med ett bredbandsabbonemang för 200 kr i månaden, typ. Sedan tillhanda vi resten.

Livet med pluttmage går förvånansvärt bra måste jag påstå. De medicinska komplikationerna är inga. Utmaningen är att succesivt prova olika maträtter. Ta en tugga å tugga, tugga, tugga, tugga å svälj. Vänta sedan för att känna om det går ned eller upp. Går det upp, dvs ut, får man göra en analys för att hitta felet. Var det matens beskaffenhet eller min tuggning eller hade jag för bråttom etc etc?

Det är tur att man är en tränad kvalitetsmupp. Så felanalyser är inget nytt.

Jag har börjat förslappas gällande dietdisciplinen. Tårta är både gott och lättsmält. Men mängderna är fjantiga.

Tempot i viktminskningen avtar. Men det tickar på. Väger in på 113 kg nu.

Snart är det dags att börja leta en ny garderob. Till skillnad mot växande barn kan man inte köpa något som jag kan "växa in i".

Dumskallarnas sammansvärjning är titeln på en väldigt rolig bok. Men det kan också beteckna delar av det politiska livet. Tage Danielsson sade att "politik är det löjligas konst". Vilket understundom är mer sant än roligt.

Här hemma i Gävleborg har en majoritet av partidistriktetsledning tillsammans med en oenig landstingsgrupp tagit beslutat att lämna alliansarbetet för att rädda socialdemokraterna ur den ekonomiska kvicksand som de kört landstinget rakt ned i. Vad finns det att vinna på ett sådant samarbete? Ja socialdemokraterna är ytterst tacksamma att de får någon att dela skulden med när det är dags för val. Vad finns det för Centern då? Enligt min mening inget annat än en bitter kalk och tagelskjorta. Men för vissa landstingspolitiker finns fina uppdrag som man kan kröna karriären med innan det är dags att gå i pension efter denna period. För chansen att Centern skall ha något med en majoritet att göra efter nästa val är ytterst liten. Våra röster finns i hälsingland. Gävle sjukhus kommer inte att läggas ned.

På riksplanet är tydligen Göran Hägglund (Kd) i full gång att leka folkpartist. Dvs benägenheten att inta nya och lagomt extrema åsikter för att få medialt genomslag. Folkpartiet har genom åren försökt vara det mest Eu-positiva partiet, Mest lag och ordning, mest tukt och uppförande i skolan, tuffast mot icke-svenskar, mest kärnkraftsvänligt, mest försvarsvänliga...  Opinionsmässigt har det dock inte givit någon större utdelning.

Nu har Göran Hägglund vänt i kärnkraftsfrågan och vill bli borgelig extremist i det ämnet. Det verkar inte så förankrat i partiet. Men å andra sidan har han ett stort behov att flytta partiets fokus från det faktum att kd rätteligen blev överkörda i homoäktenskapsfrågan. Det känns som om detta utspel är direkt riktat mot centern som ett tack för gammal ost.

Centern har (i för hög grad enligt mig) sänkt tonläget och justerat argumenten i kärnkraftsfrågan för att kunna lösa den energipolitiska låsningen inom borgeligheten. I det läget spelar inte fp och kd med i spelet utan höjer i stället sina röster och krav. Men resultatet är att låsningen kvarstår. I dag är inte Centern problemet i kärnkraftsfrågan. Det är "extremisterna".

För övrigt står vågen på 115 kg.