Förtroende vs raljera
Nu har jag i alla fall hittat tonläget för att bli citerad på ledarsidan. Till och med min avgång krävs. Man stiger i graderna. Jag har inga problem med att avgå. Jag håller på med politik så länge det är roligt. När det inte är roligt slutar jag. Speciellt lustigt är det inte nu. Framförallt på grund av att ett antal politiska kamrater visar upp sidor som jag trodde de höll sig för goda för.
Chefredaktör Eklund vill att jag skall arbeta för ökat förtroende. För vad och på vilket sätt. Centern har genom hela denna resa sedan början av maj spelat ett rakt och öppet spel. När Björn offentliggjorde sin fyllestyrning sade samtliga partier att Björns vara eller icke-vara var en fråga för Centerpartiet. Centerpartiet uttalade sitt fortsatta förtroende för Björn som politisk ledare.
Då krackelerade bilden hos de övriga och det blev ett himla liv. Tydligen var det en partifråga för Centerpartiet så länge vi fattade "rätt" beslut. Det gjorde vi tydligen inte. Plötsligt krävde alla Björns avgång som kommunalråd. I den vevan tog Björn semester i tre veckor. Kd, Fp, M med inslag av S hade möte under denna period vilket kunde läsas om i Ljusnan.
Moderatledare Jonsson utropade att om Björn kom tillbaka efter semestern skulle han lämna politiken. Björn återvände efter semestern men Jonsson är kvar. Jonsson svarade på fråga lite senare att det var lite som behövde städas upp innan han avgick. Svårstädat tydligen.
Det mulllrade det upp om misstroendevotum mot Björn. Då räckte det för Björn personligen och han avgick som kommunalråd enligt tidigare krav. Då skruvades kravet upp av de forna allianskamraterna till att han skulle lämna samtliga uppdrag han hade. Då avgick han från dem också.
Nu var då den moraliskt förkastlige Björn borta ur bilden. Då torde det vara lugnt då trodde vi. Men nu var Kungen borta och nu kändes lukten av tronen. I normala fall inom allianssamarbetet gör det parti som innehar positionen ett enkelt fyllnadsval och livet går vidare. Som när Bertil Eriksson efterträdde Lars-Erik Häggblom som ordförande för Socialnämnden.
Men nu hade Centerpartiet på något sätt förverkat rätten till posten som kommunalråd. Lämnade vi inte från oss posten frivilligt så viftades med sossespöket.
När Centerns medlemsmöte avvfärdade kravet med beskedet att antingen stödjer ni Centerpartiet eller så får ni leta annan majoritet växlades kravet ned. Då räckte med att Bertil satt som kommunalråd till nyår. Sen skulle Centerpartiet få tillbaka posten. Logiken bakom detta har fortfarande inte uppenbarats för mig.
Nu är det tydligen fler svängar som skall tas i denna dans.
Men allt hade kunnat göras enkelt bara kd, fp och m spelat med öppna tydliga kort och ärliga budskap. Ett har dom haft. "Vi vill inte jobba med Björn". Vilket de nu slipper. Men varför har de vinglat hit och dit hela sommaren om de skall liera sig med Centerpartiet eller Socialdemokraterna? Det har bara skapat osäkerhet i en tid då kommunen om något behöver stabilitet.
Centerpartiet har hela tiden sagt att "gjort är gjort" nu går vi vidare och vi vill gå vidare med alliansen. Centerpartiet har medvetet undvikit mediautspel utan förhandlat förtroendefullt i tysthet med de övriga. Förtroenden som besvarats med mediautspel mot Centerpartiet. Den cirkus med i princip utpresseningsinslag som pågår är ovärdigt ett 35-årigt samarbete. Tala i klartext är det enda jag begär. Har vi en majoritet med Centerpartiet som största parti eller har vi en majoritet som Socialdemokraterna som största parti?
Bestäm vilken båt ni vill sätta er i.
Denna dags ledarsida i Ljusnan är sinnebilden av den ambivalenta hållningen i tidningen. Bollnäscentern får beröm för att de lierat sig med de forna allianskamraterna mot socialdemokraterna i en liten fråga. Utfallet mot mig kan tolkas som att Centerpartiet får smisk för att övriga i alliansen söker majoritet hos (S). Centerpartiets betydelse för den politiska utvecklingen är uppenbarligen ansedd som stor på ledarsidan. Sannolikt för stor.
Jag raljerade i mitt förra inlägg. "Tala i ilska och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin ångrat" sade Winston Churchill. Jag raljerade för att jag anser att det priruetter som kd, fp och m gjort denna sommar är en parodi på värdigt och seriöst politisk arbete.
Jag vet inte vad övriga Centerpartister tycker. Men jag har inget emot att gå ut i valrörelsen som enda borgeliga alternativ. Jag har inget mot att hitta nya stabilare samarbetspartners.
Krav gärna min avgång men förneka mig inte yttrandefrihet bara för att jag är Kommunfullmäktigeordförande. Jag har en förebild i grannkommunen som stöds ivrigt av samma redaktör.
Chefredaktör Eklund vill att jag skall arbeta för ökat förtroende. För vad och på vilket sätt. Centern har genom hela denna resa sedan början av maj spelat ett rakt och öppet spel. När Björn offentliggjorde sin fyllestyrning sade samtliga partier att Björns vara eller icke-vara var en fråga för Centerpartiet. Centerpartiet uttalade sitt fortsatta förtroende för Björn som politisk ledare.
Då krackelerade bilden hos de övriga och det blev ett himla liv. Tydligen var det en partifråga för Centerpartiet så länge vi fattade "rätt" beslut. Det gjorde vi tydligen inte. Plötsligt krävde alla Björns avgång som kommunalråd. I den vevan tog Björn semester i tre veckor. Kd, Fp, M med inslag av S hade möte under denna period vilket kunde läsas om i Ljusnan.
Moderatledare Jonsson utropade att om Björn kom tillbaka efter semestern skulle han lämna politiken. Björn återvände efter semestern men Jonsson är kvar. Jonsson svarade på fråga lite senare att det var lite som behövde städas upp innan han avgick. Svårstädat tydligen.
Det mulllrade det upp om misstroendevotum mot Björn. Då räckte det för Björn personligen och han avgick som kommunalråd enligt tidigare krav. Då skruvades kravet upp av de forna allianskamraterna till att han skulle lämna samtliga uppdrag han hade. Då avgick han från dem också.
Nu var då den moraliskt förkastlige Björn borta ur bilden. Då torde det vara lugnt då trodde vi. Men nu var Kungen borta och nu kändes lukten av tronen. I normala fall inom allianssamarbetet gör det parti som innehar positionen ett enkelt fyllnadsval och livet går vidare. Som när Bertil Eriksson efterträdde Lars-Erik Häggblom som ordförande för Socialnämnden.
Men nu hade Centerpartiet på något sätt förverkat rätten till posten som kommunalråd. Lämnade vi inte från oss posten frivilligt så viftades med sossespöket.
När Centerns medlemsmöte avvfärdade kravet med beskedet att antingen stödjer ni Centerpartiet eller så får ni leta annan majoritet växlades kravet ned. Då räckte med att Bertil satt som kommunalråd till nyår. Sen skulle Centerpartiet få tillbaka posten. Logiken bakom detta har fortfarande inte uppenbarats för mig.
Nu är det tydligen fler svängar som skall tas i denna dans.
Men allt hade kunnat göras enkelt bara kd, fp och m spelat med öppna tydliga kort och ärliga budskap. Ett har dom haft. "Vi vill inte jobba med Björn". Vilket de nu slipper. Men varför har de vinglat hit och dit hela sommaren om de skall liera sig med Centerpartiet eller Socialdemokraterna? Det har bara skapat osäkerhet i en tid då kommunen om något behöver stabilitet.
Centerpartiet har hela tiden sagt att "gjort är gjort" nu går vi vidare och vi vill gå vidare med alliansen. Centerpartiet har medvetet undvikit mediautspel utan förhandlat förtroendefullt i tysthet med de övriga. Förtroenden som besvarats med mediautspel mot Centerpartiet. Den cirkus med i princip utpresseningsinslag som pågår är ovärdigt ett 35-årigt samarbete. Tala i klartext är det enda jag begär. Har vi en majoritet med Centerpartiet som största parti eller har vi en majoritet som Socialdemokraterna som största parti?
Bestäm vilken båt ni vill sätta er i.
Denna dags ledarsida i Ljusnan är sinnebilden av den ambivalenta hållningen i tidningen. Bollnäscentern får beröm för att de lierat sig med de forna allianskamraterna mot socialdemokraterna i en liten fråga. Utfallet mot mig kan tolkas som att Centerpartiet får smisk för att övriga i alliansen söker majoritet hos (S). Centerpartiets betydelse för den politiska utvecklingen är uppenbarligen ansedd som stor på ledarsidan. Sannolikt för stor.
Jag raljerade i mitt förra inlägg. "Tala i ilska och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin ångrat" sade Winston Churchill. Jag raljerade för att jag anser att det priruetter som kd, fp och m gjort denna sommar är en parodi på värdigt och seriöst politisk arbete.
Jag vet inte vad övriga Centerpartister tycker. Men jag har inget emot att gå ut i valrörelsen som enda borgeliga alternativ. Jag har inget mot att hitta nya stabilare samarbetspartners.
Krav gärna min avgång men förneka mig inte yttrandefrihet bara för att jag är Kommunfullmäktigeordförande. Jag har en förebild i grannkommunen som stöds ivrigt av samma redaktör.
Kommentarer
Trackback
