30 år av skam
För 30 år sedan genomfördes sannolikt det mest riggade folkomröstningen i detta land. Frågan var för eller emot kärnkraft. Ställd inför en stark NEJ-opinion och risken att stå på samma sida som Moderaterna i ett val så satte Socialdemokraterna upp ett eget ja/nej-alternativ. Ett alternativ som gjorde att socialdemokratiska väljare slapp välja mellan att rösta mot partilinjen (NEJ) eller tillsammans med moderater (JA). Nu kunde de tryggt rösta på "partiet".
För att ludda till det hela kan nämnas att alla tre alternativen /NEJ/JA?/JA/ var avvecklingsalternativ. Alla alternativen innehöll en bortre gräns. Ingen sa "kör så det ryker". Det var inte tidens anda. Men när resultatet var klart och Riksdagen fattat sitt beslut började den skammens resa som varje aktiv socialdemokrat och folkpartist borde inkludera i aftonbönen syndabekännelser. Från och med den dag som Riksdagen fattat belutet började arbetet med att försöka glömma det.
Under hela denna resa är det förlorarna i linje 3 som fått driva arbetet med att förvalta Linje 2:s resultat. Den som trodde på någon form av politisk heder såg dess absoluta motsats i denna process.
Hade Linje 3 vunnit hade de 6 reaktorer som fanns då varit avvecklade sedan 20 år. Hade Linje 2 haft politisk ryggrad skulle den 12:e och sista reaktorn stängts av i år. Men förhalningsarbetet lyckades.
Var står vi idag? Jo, regeringen är på väg fram med en proposition som innehåller en massiv satsning på alternativ till kärnkraft men också en öppning för att ersättningsreaktorer för de befintliga. Men en öppning som skiljer sig väsentligt från den gällande linjen. Nämligen att ingen subvention med skattemedel skall ske av bygget. En orsak till att kärnkraften kunnat vara konkurrenskraftig är att staten subventionerat t.ex. genom ansvarsbegränsning vid olyckor.
De ortodoxa kärnkraftsmotståndarna rasar över att förbudet är borta. Men i Dagens Industri den 16/3 skriver Professon Stephan Thomas att inget kärnkraftsbygge kan ske utan statliga subventioner. Det blir inte lönsamt. För mig som tror på marknaden är detta ljuv musik.
"Kapitalet" som tillsammans med socialdemokraterna motarbetat en politisk beslutad avveckling kommer själva att sköta avvecklingen när de även får stå hela kostnaden.
Den lösning på problematiken som Centern förhandlat fram är verkligen en lösning på den "Gordiska knuten". Den avgörande fråga är hur snabbt moderater och sannolikt socialdemokraterna kommer att tumma på subventionsförbudet när kamraterna i storindustrin resp LO börjar knorra.
Men denna fråga var i alla fall det som avgjorde mitt val av politiskt parti och denna folkomröstning var min första kampanj. Men rösta fick jag inte.
För att ludda till det hela kan nämnas att alla tre alternativen /NEJ/JA?/JA/ var avvecklingsalternativ. Alla alternativen innehöll en bortre gräns. Ingen sa "kör så det ryker". Det var inte tidens anda. Men när resultatet var klart och Riksdagen fattat sitt beslut började den skammens resa som varje aktiv socialdemokrat och folkpartist borde inkludera i aftonbönen syndabekännelser. Från och med den dag som Riksdagen fattat belutet började arbetet med att försöka glömma det.
Under hela denna resa är det förlorarna i linje 3 som fått driva arbetet med att förvalta Linje 2:s resultat. Den som trodde på någon form av politisk heder såg dess absoluta motsats i denna process.
Hade Linje 3 vunnit hade de 6 reaktorer som fanns då varit avvecklade sedan 20 år. Hade Linje 2 haft politisk ryggrad skulle den 12:e och sista reaktorn stängts av i år. Men förhalningsarbetet lyckades.
Var står vi idag? Jo, regeringen är på väg fram med en proposition som innehåller en massiv satsning på alternativ till kärnkraft men också en öppning för att ersättningsreaktorer för de befintliga. Men en öppning som skiljer sig väsentligt från den gällande linjen. Nämligen att ingen subvention med skattemedel skall ske av bygget. En orsak till att kärnkraften kunnat vara konkurrenskraftig är att staten subventionerat t.ex. genom ansvarsbegränsning vid olyckor.
De ortodoxa kärnkraftsmotståndarna rasar över att förbudet är borta. Men i Dagens Industri den 16/3 skriver Professon Stephan Thomas att inget kärnkraftsbygge kan ske utan statliga subventioner. Det blir inte lönsamt. För mig som tror på marknaden är detta ljuv musik.
"Kapitalet" som tillsammans med socialdemokraterna motarbetat en politisk beslutad avveckling kommer själva att sköta avvecklingen när de även får stå hela kostnaden.
Den lösning på problematiken som Centern förhandlat fram är verkligen en lösning på den "Gordiska knuten". Den avgörande fråga är hur snabbt moderater och sannolikt socialdemokraterna kommer att tumma på subventionsförbudet när kamraterna i storindustrin resp LO börjar knorra.
Men denna fråga var i alla fall det som avgjorde mitt val av politiskt parti och denna folkomröstning var min första kampanj. Men rösta fick jag inte.
Kommentarer
Trackback
