Politikens framtid
Så här i valtider börjar buden om det politiska arbetet torgföras. Bollnäs har valberedningen enats om ett förslag som innebär att Kommunstyrelsens vice ordförande inte längre är heltidsarvoderad men att oppositionsrådsposten åter blir det. Min tolkning av det är att S och C vill skiljas som vänner men att partiledarna vill jobba heltid efter valet oavsett vem som vinner.
I Ovanåker gör vi i viss mån tvärtom. Alla frågor om den framtida politiska organisationen bordläggs till efter valet. Då kan den nya majotiteten forma organisationen efter eget huvud.
En annan fråga som Bollnäs kommun i viss mån berör, genom att heltidsarvodera ordförandeuppdragen i de tyngre nämnderna, är politikens proffesionalisering. Min erfarenhet av det politiska arbetet är att den belastningsnivå man klarar av är antingen ganska låg eller mycket hög. Beroende på om du har din huvudsakliga inkomst från politiken eller ej.
Antingen är du en glad och engagerad amatör som lägger 20 timmar i månaden på politiskt arbete (dag och kväll) eller också måste du vara heltidsarvoderad. Det är väldigt få som kan t.ex. kombinera en 20-40% arvodering med ett "vanligt" jobb. Då det politiska arbetet är helt oreglerat blir det mycket ad hoc verksamhet som riskerar att störa det andra jobbet. Med resultatet att man känner att man inte gör ett bra jobb någonstans.
Utmaningen är att få de "lågaktiva" (men som ändå är högengagerade) att känna tillfredställelse i det arbete de utför. För det är denna grupp som är tentaklerna ut i fikarummen i lokalsamhället. Därför är jag tveksam till den modell som Ljusanans ledarsida lanserade som i stort gick ut på att man skulle ha en politisk "koncernstyrelse" och att verksamheten sedan skulle bli självstyrande. Typ skolbolaget och socialbolaget etc.
Ett förslag som bottnar i den idealistiska tanken om att politikens uppdrag är att sätta och tänka stora tankar om framtid, utveckling och ideologisk förnyelse samt att verksamhetsproffsen klarar sig bäst själv utan att politiken lägger sig i. (Ungefär som detta läns Landsting fungerar i praktiken)
Problemet är att väljarna skiter högaktningsfullt i stora tankar och långsiktiga mål. De vill hänga någon här och nu för att skolskjutsarna inte fungerar, snöskottningen är dålig eller att gamla mammas färdtjänst är krånglig. Vem skall de hänga? Är det verksamhetsproffsen, vilka enligt denna modell har exekutivmakten,som skall exponeras eller är det de förtroendevalda? Förtroendevalda som sitter beväpnade med policydokument och ett obegränsat ansvar.
Det har aldrig och kommer aldrig att fungera om makt och ansvar skiljs åt. Självstyrande förvaltningar må vara en vacker tanke. Men tror Ljusnan att t.ex. Växjö skola hade gått någon annan framtid tillmötes om det inte fanns en politisk styrelse över för skolverksamheten? Skillnaden hade möjligen varit att skolan lagts ner för länge sedan, då beslutsfattarna inte behövt förhålla sig till opinionen.
Tillbaka till mina lågaktiva. Om den politiska eliten sitter i koncernstyrelsen och tänker stora tankar och verksamheten sköter sig själv. Vad skall då kommunfullmäktige hålla på med? Svaret blir säkert att driva den politiska debatten framåt. Fatta beslut om olika policies och följa upp dem. De som tror det står med båda fötterna fast förankrade i tomma intet. Kommunfullmäktige kommer att bli ännu mer impotent och innehållslöst. Vem vill då "slösa" tid på detta?
Inte minst Ljusanans stora bravurnummer visar med all önskvärd tydlighet om var det allmänna intresset i debatten finns. Den är till 100% inkörd på vem som skall hängas för och på Brotorget. Det finns inte ett uns av diskussion om Bollnäs utveckling som centrum för handeln i Hälsingland. Redan en sådan fråga har passerat den normale väljarens intresse och behov av politisk teori.
Politiken blir alltmer komplex, kraven allt större på politiken. Jag säger att det behövs mer politik, inte mindre. Varför inte ha politisk tillsatta förvaltningschefer?
(Inlägg blir så här spretiga när jag eldar upp mig medan jag skriver och inte orkar skriva om texten strukturerat).
I Ovanåker gör vi i viss mån tvärtom. Alla frågor om den framtida politiska organisationen bordläggs till efter valet. Då kan den nya majotiteten forma organisationen efter eget huvud.
En annan fråga som Bollnäs kommun i viss mån berör, genom att heltidsarvodera ordförandeuppdragen i de tyngre nämnderna, är politikens proffesionalisering. Min erfarenhet av det politiska arbetet är att den belastningsnivå man klarar av är antingen ganska låg eller mycket hög. Beroende på om du har din huvudsakliga inkomst från politiken eller ej.
Antingen är du en glad och engagerad amatör som lägger 20 timmar i månaden på politiskt arbete (dag och kväll) eller också måste du vara heltidsarvoderad. Det är väldigt få som kan t.ex. kombinera en 20-40% arvodering med ett "vanligt" jobb. Då det politiska arbetet är helt oreglerat blir det mycket ad hoc verksamhet som riskerar att störa det andra jobbet. Med resultatet att man känner att man inte gör ett bra jobb någonstans.
Utmaningen är att få de "lågaktiva" (men som ändå är högengagerade) att känna tillfredställelse i det arbete de utför. För det är denna grupp som är tentaklerna ut i fikarummen i lokalsamhället. Därför är jag tveksam till den modell som Ljusanans ledarsida lanserade som i stort gick ut på att man skulle ha en politisk "koncernstyrelse" och att verksamheten sedan skulle bli självstyrande. Typ skolbolaget och socialbolaget etc.
Ett förslag som bottnar i den idealistiska tanken om att politikens uppdrag är att sätta och tänka stora tankar om framtid, utveckling och ideologisk förnyelse samt att verksamhetsproffsen klarar sig bäst själv utan att politiken lägger sig i. (Ungefär som detta läns Landsting fungerar i praktiken)
Problemet är att väljarna skiter högaktningsfullt i stora tankar och långsiktiga mål. De vill hänga någon här och nu för att skolskjutsarna inte fungerar, snöskottningen är dålig eller att gamla mammas färdtjänst är krånglig. Vem skall de hänga? Är det verksamhetsproffsen, vilka enligt denna modell har exekutivmakten,som skall exponeras eller är det de förtroendevalda? Förtroendevalda som sitter beväpnade med policydokument och ett obegränsat ansvar.
Det har aldrig och kommer aldrig att fungera om makt och ansvar skiljs åt. Självstyrande förvaltningar må vara en vacker tanke. Men tror Ljusnan att t.ex. Växjö skola hade gått någon annan framtid tillmötes om det inte fanns en politisk styrelse över för skolverksamheten? Skillnaden hade möjligen varit att skolan lagts ner för länge sedan, då beslutsfattarna inte behövt förhålla sig till opinionen.
Tillbaka till mina lågaktiva. Om den politiska eliten sitter i koncernstyrelsen och tänker stora tankar och verksamheten sköter sig själv. Vad skall då kommunfullmäktige hålla på med? Svaret blir säkert att driva den politiska debatten framåt. Fatta beslut om olika policies och följa upp dem. De som tror det står med båda fötterna fast förankrade i tomma intet. Kommunfullmäktige kommer att bli ännu mer impotent och innehållslöst. Vem vill då "slösa" tid på detta?
Inte minst Ljusanans stora bravurnummer visar med all önskvärd tydlighet om var det allmänna intresset i debatten finns. Den är till 100% inkörd på vem som skall hängas för och på Brotorget. Det finns inte ett uns av diskussion om Bollnäs utveckling som centrum för handeln i Hälsingland. Redan en sådan fråga har passerat den normale väljarens intresse och behov av politisk teori.
Politiken blir alltmer komplex, kraven allt större på politiken. Jag säger att det behövs mer politik, inte mindre. Varför inte ha politisk tillsatta förvaltningschefer?
(Inlägg blir så här spretiga när jag eldar upp mig medan jag skriver och inte orkar skriva om texten strukturerat).
Kommentarer
Trackback
