Tankar från skogsbrynet

Centerns partiledning gör en heroisk insats för att idka skadekontroll innan känslorna skenat iväg förbi det rimliga ute i landet. Allt prat om kris och splittring i partiet är medialt nys. Av någon anledning brukar det vara socialdemokratiska debattörer som uttrycker mest oro över centerpartistiska villovägar. Allt medan de vänder ryggen till och gapskrattar.

 

Jag har inte uttryckt någon tydligare åsikt om detaljförslagen i idéprogrammet. Jag betraktat förslagen som ett resultat av ett intellektuellt gympapass där programgruppen försökt komma fram till vad essensen av liberalism hamnar i strax före det övergår till anarki. Jag har inte ens betraktat förslagen som seriösa då det bland annat handlar om frågor som inte ens existerar i den aktuella debatten. Programgruppen har besvarat frågor som ingen ställt. Sedan kan vän av ordning ställa sig frågan vad detaljförslag har i ett idéprogram att göra.

 

Nu kommer de mest extrema förslagen i sedvanlig demokratisk att städas bort och kvar blir ett feelgood-program om allt bra som ingen kan vara emot och ingen kommer att bry sig om.

 

Hur kommer det sig att Centerpartiet kastas från extremt nedkokad liberalism utan verklighetsförankring till ett politisk korrekt snömosprogram utan krydda?

 

Svar: Centerpartiet har inte en susning vem de vill vända sig till eller så törs partiet inte välja målgrupp. I retorikens ABC gäller att du måste känna din målgrupp för att kunna formulera din berättelse och dina argument. För att göra en travesti på Alice i Underlandet. Vad spelar det för roll vilka åsikter partiet torgför om vi inte vet vilka som skall övertygas?